Feel in the Blogg

Det har startats en insamling till förmån för Eva Gabrielsson, sambo till framlidne författaren Stieg Larsson! Pengarna från insamlingen är tänkt att täcka advokatkostnader för Eva Gabrielsson för att hon ska få rättigheterna till Milleniumserien.

Så här står det på hemsidan SupportEva:

”Tyvärr hade inte Stieg Larsson skrivit ett giltigt testamente före sin död 2004. Därför sitter Eva Gabrielsson utan rättigheter eller intäkter till Millenniumserien. I stället går pengarna från succén till Stieg Larssons bror och far, som förvaltar rättigheterna. Helt orättvist, menar många Larsson-fans

Med denna webbsida önskar vi att stötta Eva Gabrielsson i en svår situation. Förhoppningsvis kan vi tillsammans hjälpa henne att betala advokatkostnader och se till att hon kommer närmare sin önskan om att vinna rätten till förvaltningen av Millenniumserien i framtiden. ”

Initiativtagarna föreslår att man betalar efter grad av ilska. ”Irriterad”, ”Upprörd” och ”Förbannad” ger 20 kr/bok, 50 kr/bok resp 100 kr/bok – eller film! Ju fler böcker och filmer du sett – ju mer pengar hoppas man du vill bidra med.

En norsk advokatfirma, Svensson Nøkleby Advokatfirma ANS

hanterar kontot och på hemsidan finns allt du behöver veta för att stötta Eva Gabrielsson.

Klicka HÄR för att komma till SupportEva och välj land/språk! Klicka HÄR för att komma direkt till den svenska sidan!

Alice Hedlund och jag hade inget särskilt bra förhållande. Hon var min ”fröken” i första klass och som mycket tyst och blyg liten elev fick jag utstå rätt mycket. Men inget ont om de döda. Varför jag kommer att tänka på Alice beror på solen som plötsligt strålar in genom mitt fönster efter en grå inledning på dagen.

Varje morgon i lågstadiet, som det hette på den tiden, trampande Alice Hedlund igång sig orgel och vi stod upp för att sjunga ”Din klara sol går åter upp”. Psalmen av Johan Olof Wallin. Sen var det kontroll av näsdukar och naglar! Varje morgon fick alla vi barn visa upp att vi hade ren näsduk med oss till skolan och sen kontrollerade fröken att våra naglar var rena! För en lite rädd elev med nedbitna naglar var det en skam.

Hårda bud på den tiden till skillnad från idag. Men för mycket och för lite skämmer allt. Jag vill se lärare som positiva ledare och varken som tortyrmästare eller vindflöjlar. Sen är det tydligen något helt annat vad våra politiker vill och bestämmer.

Så här? Eller så här