var finns dom?
Orden som stillar min oro,
meningarna som bildar ett skyddande täcke runt mitt hjärta,
tankarna som ger min sargade själ ro?
Inte vet jag. Inte hittar jag dom. Inte finns dom där när jag behöver. 
Molvärken i min mage. Det stressade hjärtat i min kropp. Hur får jag ro?
När bilderna laddas upp tar jag ett djupt andetag, blundar, stänger dörrarna till ögonens tårkanaler. Inte gråta nu. Inte gråta igen.
Sorgen krigar mot hoppet i min kropp. Ilskan slåss besinningslöst mot förnuftet, rationaliteten, de förnuftiga klarsynta tankarna.
Hur kan människor göra varandra så illa? Hur kan lycka förvandlas till olycka – kärlek till hat – hopp till bitterhet? Vi lever en mycket begränsad tid här på jorden – varför förstöra, förgöra, förbruka allt? 


Senaste kommentarer