Regissören till filmen ”I rymden finns inga känslor” – har inte tillstymmelse till känslor själv! Eller rättare sagt – Andreas Öhman har inte värst mycket hum om diagnosen Aspergers syndrom!
Tyvärr visades filmen i SVT ikväll och vi var ett antal personer – med och utan diagnosen Aspergers syndrom som såg den. Vi häpnade alla över regissörens dåliga insikt i problematiken. Beteenden hos den vuxne huvudpersonen var ett barns – ett barn som möjligen, eventuellt kunde ha någon diagnos inom Autismspektrat.
Det var pinsamt att se filmen. Generande och obehagligt när märkliga beteende klistras på en person med hänvisning Aspergers. 
En av tittarna hos mig ikväll sa: ”- Jaha, nu kan jag aldrig mer berätta för någon att jag har Aspergers syndrom. För tänk om någon har sett den här filmen. Då tror dom ju att jag är en idiot.”
Hur kan en sådan här film bara få visas rakt av? En debatt om filmen borde ha följt efteråt där regissören fått möta Aspergerspersoner och deras anhöriga. Men, som med allt annat när det gäller Aspergers syndrom, ADHD eller andra neuropsykiatriska diagnoser: Det finns inget intresse för det. Inget utrymme, ingen vilja till förståelse – egentligen.
Det har försökts förr att göra filmer om diagnoser inom Autism. ”Utanför din dörr”, manus och regi Eric Donell, från 2002 handlar om en ung man med Tourettes syndrom. Jag såg den på bio och den var rätt platt men fångade ändå ett visst korn av sanning. Betydligt bättre än filmen ”I rymden finns inga känslor”. Läs mer om ”Utanför dig dörr” på Wikipedia genom att klicka HÄR! 
Jag efterlyser mer respekt, en mer nyanserad bild av människor med Aspergers syndrom och liknande diagnoser! Så mycket skit som dessa människor får utstå så är det banne mig inte mer än rätt!
Det vore intressant att veta vad Dr Christopher Gillberg har att säga om filmerna.
Senaste kommentarer