I det engelsk-svenska lexikonet läser jag att ”pride” på svenska betyder: ”högfärd, stolthet, högmod, inbilskhet”. Organisationen Pride gillar kanske inte att förknippas med ”högmod” eller ”inbilskhet” så jag utgår från ordet ”stolthet”.
”Stolthet” betyder enligt www.synonymer.se ”värdighet, självaktning, hederskänsla, prestige; högfärd, högmod; prydnad, attraktion, glädjeämne”.
Vad betyder då ”pride/stolthet” för mig?
Min pride/självaktning får jag genom kärlek och vänskap. Genom att känna mig älskad av min familj. Mina vänner betyder också mycket för mig. Äkta vänskap, genom åren. Vänner som alltid finns där, som ställer upp, som tar mig för den jag är. Vänner som jag också alltid vill finns till för, så att jag kan stödja, hjälpa och tycka om.
Kärlek och vänskap – trygghet och harmoni.
Jag misstänker att väldigt många känner likadant – oavsett kön, hudfärg eller vem man vill ha sex med. Och det är just sexet jag inte delar med organisationen Pride. Jag vill inte ha sex med alla mina vänner – men jag är ”proud” över dom ändå.
Sexualdriften är en stark drift. Väldigt stark. Så stark att den även får båten Pride att kantra.
För Pride har kommit att handla så otrolig mycket om sex. Rätta mig om jag har fel – och det anser säkert en hel del människor att jag har. För varje år när jag för den här diskussionen på bloggen får jag massor av aggressiva reaktioner. Jag kallas homofob och allmänt korkad.
Homofob är jag inte – inte särskilt dum heller – men när Pride kallas ”kärlekens festival” och man samtidigt möts av dessa bilder – pride pride
– då skakar jag på huvudet. Kärlek är sex också – men inte alltid och inte hela tiden.
Ofta får jag höra att det är medias fel. OK – så är det nog, till en del. Det säljer lösnummer att visa upp läderbögar och transor. Men i övrigt då?
I Svenska Dagbladet läste jag om ”Bögjävlarnas traditionella underklädesfest”. Så här står det på Stockholm Prides hemsidag (klicka på Stockholm Pride för att komma till länken):
”Konceptet är enkelt: hångel, tryckare och halvnaket i en svettig, mörk källare. Resultatet har blivit en av de mest hyllade Pride-traditionerna. Det är helt enkelt roligare när du hängt in paltorna i garderoben och dansar i trosor och kalsipper. Som vanligt bjuds det på godis och överraskningar. Alla kroppar, åldrar och könsuttryck är välkomna. Det brukar bli fullt så kom tidigt!”
Vill du gå dit så kan jag upplysa om att begivenheten är ikväll. Det utlovas att lokalen har ”många små skrymslen” och toaletter finns.
Bilden är från QX – och under den står det:
”Är det en ormgrop eller förra årets underklädesfest? Både och.”
(En tanke slår mig – en ormgrop för heterosexuella – skulle det vara OK?
Något för Power Meet i Västerås nästa år kanske?
Kärlek till bilar och kärlek till människor!?)
Det finns så mycket mer och så mycket viktigare saker att ta upp och föra fram. Diskriminering på arbetsplatser, tvångssteriliseringar utomlands, de enorma svårigheterna att vara homosexuell i andra länder än Sverige.
Men man behöver bara gå till själva festivalområdet i Stockholm för att upptäcka att även inom Pride finns det fördomar och särbehandling. I ett program i P1 här om dagen berättade en kvinna om att funktionshindrade diskrimineras på festivalen. En muslimsk man talade om hans svårigheter och att den frågan sällan kommer upp.
Det talades också om en norm där alla inom HBT-rörelsen ska tycka ungefär likadant, ha samma grundtankar och samma ”skola” för att passa in. Jag kan säga att jag känner igen det. Som tidigare medlem i Fi – Feministiskt initiativ – märkte jag av denna form av ideal eller ”rättesnöre”. Att inte känna till allt om queer eller transsexualism gjorde att man hamnade i ett B-lag. Många tordes knappt erkänna att de inte visste vad förkortningen HBT stod för.
Jag minns en lunchpaus vid ett tillfälle då vi var en grupp Fi-are som åt tillsammans. En av personerna var öppet homosexuell, en annan höll det dolt av någon anledning, övriga visste jag inte vilket kön de favoriserade och det hade inte särskilt stor betydelse för mig heller. Men när snacket gick igång märkte jag att några i gänget förmodade att jag var en fullständig oskuld i sammanhanget – om nu just det ordet är rätt att använda här… Det börjades skrytas och skrattas om eskapader de varit med om och hon som dolt vem hon ville ha sex med – öppnade sig helt. Jag skämdes. Det var så oerhört pinsamt att höra dessa vuxna kvinnor skrodera om sitt sexliv och samtidigt ge mig ögonkast för att kolla hur jag tog det. Om jag var mycket chockad? Jag vet inte vad de andra trodde att jag hade för erfarenheter i bagaget men jag log inombords. Stolt – och proud – gick jag därifrån utan att ha avslöjat att vitten om mina sexpartners.
För för mig är sex en del av ett förhållande. En viktig del – men just en del. Kärlek, vänskap och livskvalitet är så mycket mer än ”a quick roll in the hay”.
Den dagen Pride står för kärlek – inte bara sex – då ska jag besöka festivalen. Den dagen Pride stoltserar med en vidsynthet inom alla områden då är Pride värd sitt namn – ”värdighet, självaktning och glädje”. Annars kan vi tala mer om ”högfärd och inbilskhet”. Organisatörerna har ett ansvar för alla älskande människor – det bör dom ta – på alla sätt och på alla områden. Om inte – glöm ”kärlekens festival”.
Senaste kommentarer