Ibland tittar jag på TV4 Fakta om ”missing persons” – människor som är anmälda försvunna i bl.a. USA. Det kan vara djupt tragiskt att följa anhörigas kamp för att återfinna en familjemedlem. Ibland återfinns personen – död eller levande. Men många, många lever i total ovisshet – ett lidande som måste vara fruktansvärt. Att veta, hur hemsk sanningen än är, är ofta bättre än att aldrig få svar.
Mot slutet av programmet visas foton på en del av alla försvunna barn, kvinnor och män. En del borta ett halvår, en del kanske mer än 20 år. Det är en märklig känsla att se dessa suddiga fotografier flimra förbi på leende människor som varit borta i många år.
Man tänker förstås: var är dom allesammans? Lever dom någonstans och har valt att hålla sig undan av olika anledningar? Men ofta anar man en fruktansvärd händelse bakom försvinnandet. Kidnappade barn, våldtäkt och död. Rånmord och avrättningar.
Samtidigt måste det finnas någon eller några som vet! Några som sitter inne med pusselbitar. Som har sett eller hört någonting någon gång. Ändå väljer man att hålla tyst. Varför?
Jag blir väldigt berörd av programmet och beundrar alla som engagerar sig i ”missing persons”. Jag vet att skulle någon i min familj försvinna skulle jag aldrig sluta leta, aldrig ge upp.
HÄR en länk till sidan ”Person missing” och HÄR till ”Missing people” Sida ut Expressen med försvunna svenskar HÄR!
Su Yao Ling (försvunnen 2007)
Martin Allen (försvunnen 1979)
Senaste kommentarer