Har ni upplevt känslan av att vara instängd? Inlåst, begränsad, fjättrad till händer och fötter? Sakta men säkert brytas ner, anpassa sig till det trånga utrymmet. 
Hur vacker buren än är, hur påkostad, hur glittrig och förstaklass – så är det ändå en bur, ett fängelse.
Dagarna går, man vänjer sig. Gör sig hemmastadd i sitt lilla utrymme. 
Det känns t o m rätt bra efter en tid. Man har sin lilla yta, pysslar till det där inne, blingbling och mjuka kuddar. Trivs? Kanske.
Men ändå? 
Hur färgsprakande fågeln än är så lyser den inte i sin lilla bur. Anpassad hänger den med huvudet. Var detta allt?
Längtar ut. Vill något annat. Och en dag – kanske… 
Burdörren öppen på glänt. Törs du ge dig ut? Ska vingarna bära? Efter alla år, efter all anpassning. Efter att ha levt så trångt och begränsat? Finns det någon möjlighet? Våga ta steget? Lämna det trånga, invanda? Går det?
Och – visst går det!! 
Det finns en annan värld! En frihet. En rymd. En tillvaro utan galler och lås. 
Att äntligen få svinga sig ut – fågelfri – en fantastisk upplevelse.
Att knappast våga men ändå måste. Och så känslan – det bär ju! 
Sen finns ingen återvändo. Frihet är det bästa ting som sökas kan all världen kring! Javisst!
Att tvingas in i buren igen – aldrig! No way!FRI!
Blott de tama fåglarna har en längtan. De vilda flyger.
Senaste kommentarer