Är barn en rättighet eller en skyldighet – eller är barn kärlek? Ja, man undrar ju när man läser om den brittiska kvinnan som födde barn och var tillbaka efter lunch… Läs mer HÄR.
Då undrar i alla fall jag varför man skaffar barn? För att det hör till ”bilden” av en lyckad familj? För att karriärkvinnan ska bevisa att det går att förena högt statusjobb med barnafödande? Inte låter det särskilt kärleksfullt och ansvarstagande i mina öron när den kvinnliga rektorn för en ansedd privatskola i England stoltserar med att aldrig har varit föräldraledig och att hon föder barn på en pisskvart ungefär. Var pappan kommer in i bilden – mer än som den som har levererat sperman – förtäljer inte historien när Helen Wright berättar hur hon ammar på rasterna och låter den späda dottern sova när hon måste arbeta.
Tar denna Helen barnafödandet på allvar? Är det ”a piece of cake” att sätta en ny människa till världen och sen hoppas och tro att hon klarar sig hyggligt mellan kafferasterna och studieuppehållen? Är det så man ska se på barnafödande?
Inte right Mrs Wright – utan badly wrong – tycker jag!!
Själv har jag kämpat och slitit och skrattat och gråtit och älskat och bråkat med mina barn – såsom de flesta andra föräldrar skulle jag tro. När de nu börjar bli vuxna så är det en underbar känsla att ”ha klarat av det” och att konstatera att det gått rätt bra.
Igår bjöd dottern mig på Wayne´s Coffee i Västerås.
Vi passade på att inta lunchen där när vi ändå hade ärende till grannstaden.
Icetea med smak av citron för dottern, persika för mig. Sen blev det bakad potatis med skagenröra! Sämre luncher har intagits! 🙂 
Så kämpa på med dina barn! Dela sorg och glädje. Är du i begrepp att skaffa barn – se det som en livsuppgift. Ett väldigt viktigt men också väldigt roligt jobb – för både en mamma och en pappa. Och jag lovar – det blir bara roligare med åren! Så småningom infaller kanske – om man har tur – det som mor- och farföräldrar så käckt kallar ”livets efterrätt” – barnbarnen.
Barn är livet!

Senaste kommentarer