Feel in the Blogg

Kan vi hoppas att strejken är över nu?

MEST av allt hoppas jag förstås att sjukvårdspersonalen fått igenom lönebud som är acceptabla! Att strejken har varit värt mödan!

SJÄLVKLART ska sjuksköterskor m fl ha lön för det jobb de gör! Och en löneutveckling framför allt! Skandalöst att en person med lång högskoleutbildning och 20-30 års arbetserfarenhet har en lön på runt 20000 kr i månaden!

Vem vill bli sjuksköterska?
Och om ingen vill slava i vården under svältlön – vem ska då vårda alla sjuka?

HÖGRE STATUS OCH HÖGRE LÖN FÖR VÅRDANDE YRKEN!! Gäller även lärare och andra yrkesgrupper som behandlas styvmoderligt sedan länge!

Vilken dag! En sådan ljuvlig sommardag onsdagen den 28 maj!

Lek på gården! Dottern leker med kissen Wilma. Sugröret från saftglaset blir leksak!

Curry njuter i halvskuggan på trappan.

Skål för sommaren!
Vad kan väl vara härligare än att sitta på trappan under syrenträdet efter en lång solig sommardag? Allt är lugnt och stilla. På avstånd hörs bruset från staden men här inne på gården råder lugnet. Solen är inte lika het som för ett par timmar sedan. Jag njuter av den kalla drycken och drar in doft av kaprifol och syren genom näsborrarna. Katterna är lika loja och avslappnade som jag själv.
Att få sitta och njuta. Bara vara. Det är lycka!

Att ha katt och dessutom vara djurvän i största allmänhet innebär en del pyssel för mig och familjen…

I söndags hörde jag ett mystiskt dovt ljud från sovrummet. Det var ett brummande som fick skrivbordet där att vibrera. När jag gick in i rummet upptäckte jag lilla röda Wilma – ilsket morrande! Det var det brummandet som lät så högt och som nästan fick skrivpulpeten att hoppa!
Jag ropade på dottern! Detta kunde bara betyda en sak: Wilma hade fångat ett byte – ett byte som hon på alla sätt och vis tänkte försvara! Detta var hennes fångst och kattpojkarna skulle inte göra sig besvär! Curry och Felix stod förskräckt stirrande på behörigt avstånd från det brummande röda under skrivbordet.

– ”Hon har något i munnen” konstaterade dottern – och Wilma rusade iväg genom lägenheten, in under soffan i vardagsrummet. Dottern efter! -”Det är nog något dött” sa dottern – och jag ville inte veta vad det döda kunde vara… -”Sköt det där du” sa jag till dottern och återgick till datorns lugna vrå.

Efter en bra stund kom dottern tillbaka – med detta:

En nötväcka – och den levde! Var helt oskadd!

Dottern berättade hur hon jagat den röda katten runt i lägenheten och vid två tillfällen lyckats fånga kattrackaren!
Men Wilma bet ihop käkarna så hårt att dottern fick bända upp dom. Fågeln flög iväg – bara för att raskt bli fångad av Wilma igen! Dottern fick åter tag i katten, bände upp käkarna och tog resolut hand om fågeln!
– ”Hur vågade du bända upp käkarna på en vilt morrande katt” utropade jag.
-”Ja, jag hade ju inget annat val” sa den tuffa dottern.

Vi gick sen ut på baksidan av huset och släppte fågeln som glatt flög iväg upp mot kyrkparken intill. När vi kom in igen gick Wilma alltjämt letande efter sitt byte medan kattpojkarna fortfarande som förlamade följde skådespelet.

Lätt fånget – lätt förgånget – tack och lov om man är en liten fågel i en katts mun!

ÖGIR är verkligen värd en blogg – och jag skulle ha skrivit den för länge sedan!

Fast jag HAR försökt göra något för att uppmuntra dessa fantastiska personer som driver ÖGIR genom att anmäla dom som ”Årets Västmanlänningar” – dock har jag inte lyckats få dom som vinnare…

Vilka fenomenala personer ägarna är på ÖGIR! Får dit den ena efter den andra av lysande artister! Hep Stars, Roffe Wikström, Tommy Körberg – för att nämna några kommande! Tidigare har ÖGIR bjudit på Thorsten Flinck, Lisa Miskovsky, Ronny Eriksson, Pugh Rogefeldt och många, många fler!

Att dom orkar!? Att dom kan!? Att dom lyckas!? I lilla Köping! Toppen!

Dom är värda ALL BEUNDRAN!

Jag måste dock erkänna en hemsk sak: Jag har aldrig besökt ÖGIR… Det måste bli ändring på det!

Imorse orkade jag mig ut på en promenad igen – underbart. Det är en lisa för själen att vandra längs med ån och njuta av grönska och fågeldrill.

På Norra Ågatan stod en buss och väntade. En mängd invandrare skulle visst ut på åktur. En man ropade på engelska glatt till mig och tyckte jag skulle följa med! Jag tackade nej – men det blev en positiv puff på min dag. Sen hörde jag hur han ropade till de övriga: ”Yalla, yalla!”

Buss på åktur med glada människor!

Här kommer fler bilder från min stärkande promenad:

Visst är vår lilla stad vacker!

Lika fint var det inte vid åkanten strax nedanför Strandgården… Festare hade ”glömt” lite saker vid parkbänken… Trist! Nog ska man kunna unna sig en picknick men varför skräpa ner efter sig!?

Skärpning!!

En vy som jag nästan aldrig kan slita mig från att fotografera om och om igen…

Och till sist: Granngården! 😀

Efter promenaden cyklade jag till Konsum och blev jätteglad över att träffa Emmas pappa där! Han var på ”besök” för att känna efter. Kanske börjar han jobba snart igen. Han är så välkommen – vi saknar hans vänliga och glada ansikte!

Nu ska jag kolla lite kommentarer som kommit in, sen läsa nyhetssidorna och se om det finns något att tända till på.

Ha en solig dag – på alla sätt!