Feel in the Blogg

I vårt hus bor tydligen Herr Tvättstuga och fröken Ej-ingång – för dom får en massa reklam varje gång reklamutdelarna går sina rundor…

Fast man har ju delat ut reklam själv en gång i tiden och vet hur trist och tidsödande det kan vara att bli av med alla reklamblad.
Jag och mina klasskamrater brukade gå till snälla Holger Ståhl, numera tyvärr avliden. Han var föreståndare för Ståhls Livsmedel i hörnet Herrgårdsgatan-Trädsgårdsgatan, där numera Byggnadsfirma Lundh håller till.

Av Holger Ståhl fick man en bunt reklamlappar om man knackade på bakdörren – sen fick man veta vilka kvarter man skulle dela ut i. Om jag inte minns fel fick man 1 öre reklambladet, kanske var det 10… Hur som helst var förtjänsten oerhört låg mot själva arbetsinsatsen! Jag minns hur man sprang upp och ner för trapporna i hyreshusen på Munkgatan och ändå kanske man bara ”blev av med” 20 reklamblad… Livrädd blev man när man hörde och såg en vilt skällande hund när man gläntade på brevlådeinkastet.

Jag vet att många slängde bunten reklamblad när de inte orkade dela fler – men så gjorde inte jag. Kanske var jag en av dom som la reklam till Herr Tvättstuga och fröken Ej-ingång – jag också. Det tror jag. Då hade man inte direkt kastat bladen i papperskorgen – utan bara nästan…

Aldrig är man ju så bra som när man dör!! Lovorden haglar på begravningen och i tidningarnas dödsrunor kan man läsa vilken förträfflig snubbe man varit under sin livstid (om man har tur…).
Sällan hör man dock något snällt medan man lever.

Därför tänkte jag nu ta upp en suveränt bra person – medan denne i allra högsta grad är levande – Erika Wiman!

Erika Wiman är en mycket begåvad journalist som dessutom inte är rädd att sticka ut hakan! Hakan har hon stuckit ut bl.a. genom sina krönikor i Arboga Tidning/Bärgslagsbladet – vilket rönt mycken uppskattning!
T o m mina gamla föräldrar som passerat 80 har livligt engagerat sig i Erikas skriverier och nästan alltid hållit med henne i det hon dryftat – vilket ibland förvånat mig en smula. Antingen beror det på att mina föräldrar är ”med sin tid” eller också för att Erika så på pricken kan sätta ord på diverse intressanta spörsmål! Hon fångar såväl gammal som ung med sina inlägg. Men nu är det slut med det…

Det är intressant hur många begåvade journalister som haft sin skolning på Arboga Tidning. Bröderna Olle och Tord Wallström – Tord Wallström fick Stora Journalistpriset 1968! Harry Holm, också en kändis i stan samt en av mina favoriter – Angela Hanagarth! Angela var – och är förhoppningsvis fortfarande – mjuk och karismatisk, samtidigt en mycket kunnig journalist som genom sitt sätt snabbt vinner förtroende hos dem hon ska intervjua – en idealisk bas för en journalist.

Och så alltså Erika Wiman, tidigare English och ännu tidigare också Wiman! Som med alla dessa begåvade tidningsmurvlar så blir dom inte kvar i småstan utan drar vidare.

Då blir det med ens lite tristare i stan, lite mindre omrörning i de berömda grytorna och ett antal mindre blad lästa i lokaltidningen. Man suckar lite, gnäller lite men önskar sen lycka till i framtiden. För det är de värda! Inte ska dom stå kvar och stampa här i stan när det finns så många nya, större och mer spännande platser att erövra med sina kunskaper, erfarenheter och sitt vinnande sätt!

Så småningom poppar det säkert upp någon ny stjärna i vardande på lokalredaktionen på Storgatan – vänta bara ska ni se.

Lycka till Erika och ni andra. Tänk ibland på oss som fortfarande finns kvar och vänder blad här i småstan.

Idag är det 18 år sedan min lilla, stora flicka kom till världen!

HURRA för världens bästa Lovisa!!!

Råkar du bli sjuk av för hårt slit? Har du blivit arbetslös? Akta dig då jädrigt noga för storebror har bestämt en mängd regler för hur de ska kunna kringgå din möjlighet till ersättning! Göra dig pank!

Om vi börjar med arbetslösheten – så MÅSTE du ta jobb över HELA LANDET om Arbetsförmedlingen anvisar!! Läs gärna mera HÄR!

Om du klickar på länken ”Måste jag ta jobbet?” på Arbetsförmedlingens sida – kan du läsa bl.a. följande:

Begränsningar
Om barn eller någon annan i hushållet är beroende
av din tillsyn och hushållet inte kan flytta
med, eller om du är ensamstående förälder och
behöver stöd för att kunna klara ett arbete, kan
du under en skälig övergångsperiod få begränsa
ditt sökområde geografiskt, men du måste aktivt
under övergångsperioden försöka lösa situationen
så att du kan söka arbete över hela landet.

Var fjärde tackar nej till anvisat jobb, säger Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU). Så konstigt – eller??

Sen om du blir sjuk – så vet vi ju alla idag att sjuk är man inte – det är för det mesta bara påhitt !

I Region Skåne får vårdcentralerna numera bonus för varje sjuk dom nekar sjukskrivning! 3000 spänn per sjukling får respektive vårdcentral som vägrar sjukskriva! Här ska tjänas pengar! Sparka ut sjuklingarna!

Jag har tidigare skrivit om det oerhört klandervärda och kränkande i att med tvång hämta elever som ”inte vill gå till skolan”.

Låter väl som ett riktigt trevligt samhälle vi har i Sverige – eller vad säger ni!? Misstro, tvång och kränkningar!

Jag riktigt känner hur jag blir friskare och gladare för varje dag… 🙁

Grått och regnigt, på morgonen t o m lite snöfall – och så någon solglimt ibland. Typiskt vårväder med andra ord.

När jag var liten och gick till skolan när det regnade eller hade regnat – var det min fasa att se alla dessa stackars maskar! Daggmaskarna som krälar på asfalten eftersom de kvävs när regnet täpper till jorden – så har jag hört.

Jag hade full sjå att plocka upp alla maskarna och lägga tillbaka dom på gårdar och gräsmattor – samtidigt se till att inte komma för sent till skolan förstås.
Dom ålade och krälade ju åt fel håll allihop! Inte alls på väg mot någon jordplätt igen – utan mot trottoaren och gatan. Där sprang jag sicksack för att hjälpa alla maskar jag såg.

Här en liten daggmask från i morse! När jag kom från morgonpromenaden ålade den sig sakta fram på garageplanen. Jag hjälpte den förstås!

Sedan har jag i andras tycke kanske trevligare gäster på gården! Jag TROR att ett domherrepar har byggt bo i vårt körsbärsträd!
Vi brukar ha domherrar här på vintrarna. Dom kommer en sväng och försvinner snart igen. Men nu har jag hört det karaktäristiska lätet länge… Dottern sa här om dagen: -”Jag tror domherrarna bygger bo”. Och nu ser jag dom varje dag i körsbärsträdet.
Har skickat e-post till Sveriges Ornitologiska förening för att få veta hur domherrars bon ser ut – men har inte fått något svar än.

Så här ser boet ut i alla fall. Har någon annan fakta om domherrar så skicka gärna e-post till mig på linde@filindeblogg.nu

Ha en bra dag trots den ombytliga väderleken.