Feel in the Blogg

Idag på min dagliga promenad – träffade jag på en pepparkaka från Irak! Spatserande fram på Kapellgatans södra sida kom en pepparkaksgubbe! Ja, en pepparkaksgumma egentligen – för det var en liten flicka! Hon hade bruna pepparkaksbyxor, brun pepparkaksskjorta och en fin liten pepparkakshatt!

Jag fick lov att stanna upp och utbrista: ”- Vad fin du är!”.
”Tack” sa den lilla tjejen och strålade ikapp med solen! Tyvärr kunde hon inte så bra svenska men hon berättade att hon var från Irak. Sen fick vi försöka med teckenspråk och skratt och det gick rätt så bra det med. Vad jag förstod så var hon inte på väg till skolan – och det var ju eftermiddag så det var ju självklart… Dumt av mig! Vi ”pratade” en stund och sen sa vi ”hej då” och gick åt varsitt håll.

Men jag blev varm inuti av att ha mött en så söt och glad liten pepparkaka från Irak så här den sista dagen i mars månad!

*******

Tyvärr så har han som servar min blogg ”uppdaterat den”… Det betyder att jag nu varken kan lägga in foton, det finns inga foton kvar av de jag redan lagt in – och jag kan heller inte länka mina tankar till de stora tidningsdrakarna.
Så kan det bli när kommunikationen inte fungerar. Det finns språkförbistring på andra plan än det talade språket. Dataspråk är INTE enkelt – inte för en novis som jag… Då var det lättare att förstå pepparkakan från Irak!

Dottern är sjuk idag – mår illa – och jag har passat upp på henne lite nu. Men så sa jag: ”Jag måste gå och titta till Emma” – vilket hon förstod. Det är en stående fras hemma hos oss – ”titta till Emma”.

2 veckor har gått sedan den fasansfulla händelsen. Och där ligger ”Emma”, nyss uppvaknad, och vet inte någonting ännu. Vet inte att hon inte längre har några små barn. Det är så fruktansvärt att man inte orkar tänka på det. Jag kvider högt.

Måtte nu mördaren vara fast! Det ger inte tillbaka några liv – men räddar kanske andra.

Nu ska jag titta till min dotter igen. Kramar till ”Emma” och er andra.