Feel in the Blogg

Varje dag, flera gånger om dagen, går jag in och kollar nyheterna på Internet.
Har det hänt något nytt? Har bevis kommit fram? Är någon analys klar?
Och hur mår HON? Hon har opererats idag, enligt uppgift. Hur har det gått? Gick operationerna bra?

När jag går in så här på Internet känns det nu som om jag tittar till henne. Kollar hur hon har det? Hur det går för henne?
Och släpper inte taget om jakten på mördaren. Måste se till att rättvisa skipas, att den som begått detta fruktansvärda dåd åker fast.

Nu har jag tittat till henne för ikväll. God natt – vi ses imorgon.

…fast ändå inte…

Mördaren i Arboga har varit en hel del olika personer om man ska tro på pressen – och det ska man INTE! Mördaren har varit fast flera gånger! Mördare fast – fast ändå inte…

Den kommande veckan kommer att bli avgörande på olika vis, tror jag.
Dels analysen av DNA, dels den eventuella filmsekvens som finns av en kvinna på tågstationen här i Arboga, dels en mängd andra spår och ledtrådar som vi – allmänheten – inte har en aning om – och dels för att den 23-åriga mamman enligt uppgift ska genomgå stora operationer, möjligen idag.

När jag ligger i sängen på kvällen och börjar tänka på detta hemska – så jämrar jag mig högt. Det är SÅ FRUKTANSVÄRT att det gör ont inuti en. En smärta bortom allt förstånd – och då är min smärta en promille av vad föräldrar, syskon och sambon känner.

Jag är inte religiös men jag har bett många, många böner om att den 23-åriga mamman ska klara sig, bli frisk, orka leva vidare och böner har också gått till någon ”himmelsk plats” där två små fina änglar nu finns och har det bra.

Denna tragedi är så förödande! Man vill beta av ett lidande i taget. Först få fatt i mördaren. Sen få mamman att bli fysiskt återställd. Därefter få henne att orka leva vidare utan sina älskade barn.

I dagens lokaltidning tackar mammans familj för allt stöd – men säger också att de alla kommer att behöva fortsatt tröst och då särskilt deras 23-åriga dotter.
Och visst finns vi här! Vi alla som deltar i denna tragedi på sidan om – som vänner, grannar, boende i Arboga, medkännande människor i hela landet. Och som föräldrarna sa: Det räcker med några ord, en kram.

Vi finns här