I vårt hus bor tydligen Herr Tvättstuga och fröken Ej-ingång – för dom får en massa reklam varje gång reklamutdelarna går sina rundor…
Fast man har ju delat ut reklam själv en gång i tiden och vet hur trist och tidsödande det kan vara att bli av med alla reklamblad.
Jag och mina klasskamrater brukade gå till snälla Holger Ståhl, numera tyvärr avliden. Han var föreståndare för Ståhls Livsmedel i hörnet Herrgårdsgatan-Trädsgårdsgatan, där numera Byggnadsfirma Lundh håller till.
Av Holger Ståhl fick man en bunt reklamlappar om man knackade på bakdörren – sen fick man veta vilka kvarter man skulle dela ut i. Om jag inte minns fel fick man 1 öre reklambladet, kanske var det 10… Hur som helst var förtjänsten oerhört låg mot själva arbetsinsatsen! Jag minns hur man sprang upp och ner för trapporna i hyreshusen på Munkgatan och ändå kanske man bara ”blev av med” 20 reklamblad… Livrädd blev man när man hörde och såg en vilt skällande hund när man gläntade på brevlådeinkastet.
Jag vet att många slängde bunten reklamblad när de inte orkade dela fler – men så gjorde inte jag. Kanske var jag en av dom som la reklam till Herr Tvättstuga och fröken Ej-ingång – jag också. Det tror jag. Då hade man inte direkt kastat bladen i papperskorgen – utan bara nästan…
Senaste kommentarer