Läste i gårdagens Söndags-DN att Thomas Bodström sagt: ”Jag har aldrig träffat en helt och hållet ond människa”.
Thomas Bodström som bl.a. varit jutitieminister har startat en advokatfirma tillsammans med förre JÄMO Claes Borgström. Thomas Bodströms ord låter positivt och värmande inför hans nygamla arbetsuppgifter som advokat.
Idag kan man i DN läsa om Jacques Vergès som kallats ”Djävulens advokat” eftersom han försvarat ”många av världens onda” som DN uttrycker det.
Bland personerna Vergès försvarat finns terroristen Schakalen, den nazistiske krigsförbrytaren Klaus Barbie och Slobodan Milosevic. Vergès åtog sig också försvaret av Saddam Hussein men Husseins dotter förhindrade det.
I en rättegång har alla rätt till en försvarare oavsett brott. Det hör till de demokratiska rättigheterna, ett sätt att finna ut hela sanningen. Den anklagade har rätt att genom försvarsadvokaten säga sin mening och försvara sig.
Jag talar nu om demokratier. Det finns genrättegångar där den dömde redan på förhand inte har en chans – och där oskyldiga straffas med långa fängelsestraff eller döden.
När jag läser om ”Djävulens advokat” Jacques Vergès så tänker jag på Thomas Bodströms ord att ingen människa är helt igenom ond. Det tror jag på.
Det försvarar naturligtvis inte fruktansvärda brott – men det ger en lite lättare syn på människans natur. Ett litet barn föds inte ond. Barnet blir så småningom vuxen och på vägen dit inträffar händelser som får honom/henne att förvandlas. I de bästa fall till en lycklig och harmonisk människa – men för andra kan uppväxten leda till förtvivlan och hat.
”Djävulens advokat” är ingen djävulsk advokat. Jacques Vergès gör bara sitt jobb. Ett jobb som förmodligen inte många avundas honom. ”A mans gotta do what a mans gotta do!”
(Och observera – som feminist vill jag påpeka att ”man” på engelska också betyder människa – alltså inte bara man!)
Senaste kommentarer