Feel in the Blogg

Så här 2007 års sista dag så vill jag bara blicka framåt. Inte tänka på året som gått – utan se framåt. Det kan bara bli bättre, så känns det – och så hoppas jag och tror.

Ett riktigt GOTT NYTT ÅR till er alla läsare och till er andra också förstås!

På fotot håller pappa buketten med tulpaner som han och mamma fick idag med lyckönskningar om ännu ett fint år.
Låt buketten symbolisera en bukett till er alla ifrån mig! KRAM!

Åter har Hanne Kjöller öppnat gapet och kräkts ut sin egen inneboende ångest! För så måste man uppfatta det numera. Människan återkommer om och om igen på samma tema, med bara några få avvikelser: Sjuka simulerar! Och: Alla i det här landet är fullständigt oförmögna att förstå sin egen situation! D v s vi är dumma i huvudet som går på allt och fattar inget själva!

I dagens DN pläderar hon åter för David Eberhards ”I trygghetsnarkomanernas land” som ”helgläsning”… I boken får man veta att denne psykiatriker har sanningen: Att alla sjukskrivna med utmattningsdepression eller andra ”psykiska diagnoser” bara är personer som rusar till doktorn så fort de dumpats av sin partner eller på något annat vis blivit lite ledsna i ögat! Där fick vi alla sjuka åter en rejäl käftsmäll!

Sen detta med våra barn (också ständigt återkommande).Hanne Kjöller beskriver hur hon – med egna ögon sett – när de små barnen styr sina curlande föräldrar med järnhand på sin ”vadderade väg mot vuxenlivet”, som Kjöller uttrycker det!

Beskrivningen gäller två mammor (naturligtvis – min kommentar) i 40-årsåldern (också självklart för Kjöller – en målgrupp hon ofta inriktar sig på). Mammorna sitter på stranden med sina barn. Barnen vill ha vatten till sitt sandslott men vill inte bli kladdiga om händerna (??). Därför slutar Kjöllers historia med att de två barnen övertagit mödrarnas solstolar och diktatoriskt dirigerar mödrarna att bygga sandslottet som de vill ha det!

Vad är detta för stölleprov! Som jag sagt tidigare – antingen lever Kjöller i en fiktiv värld eller också har hon betalt för att reta upp läsare!

Vid vårt sommarställe finns en strand och ner till stranden rinner en bäck. Denna bäck ihop med sandstranden blir varje sommar en ständig inspiration för såväl barn som deras föräldrar. Det börjar med att några barn vill bygga fördämningar men ganska snart är både mammor och pappor involverade i detta byggande. Det är underbart att se hur lekfullheten blomstrar samstämmigt mellan barn och vuxna.

Hanne Kjöller missuppfattade nog de 40-åriga mammorna som byggde sandslott i hennes berättelse. Jag tror dom hade skitkul! Och barnen i solstolarna – ja, dom var säkert redan trötta på denna lek och vilade en stund.

Ett råd: Läs INTE David Eberhards bok – om Du inte vill bli heligt förbannad – och det vore väl onödigt så här vid årets sista skälvande minuter. Och särdeles dumt att börja ett nytt år med!

Nu är det banne mig slutpralinerat för min del!! Jag är inte särskilt förtjust i sötsaker egentligen- men när det är jul så finns där plötsligt ett gottebord med knäck, ischoklad och marsipan + ett antal presenter i form av godis och chokladkartonger. Av någon underlig anledning sitter jag där och liksom mekaniskt plockar in den ena pralinen efter den andra. En och annan skumtomte slinker med också…

MEN – nu är det slut! Bakom denna armé av godis finns nämligen något annat! Se här:

Något mycket läckrare och hälsosammare!

Fr o m idag är det slutpralinerat för min del! Inte en enda pralin slinker igenom! Dessutom är det långpromenader som gäller – liksom MAGER kost och mycket grönt!

Kalla det gärna nyårslöfte – och jag ska banne mig hålla detta löfte under hela 2008 – minst!

Vet ni att Annette Kullenberg bor i Arboga!!??
Ni kanske inte ens vet vem Annette Kullenberg är?? Om ni sett Babben & Co någon gång på TV så har ni kanske också sett när Maria Möller härmar just en viss Annette Kullenberg och säger ”DET HANDLAR INTE OM RIO DE JANEIRO!!”

Annette Kullenberg är journalist och författare med lång tid på Aftonbladet bakom sig. Hon är dessutom syster med f.d. JÄMO Claes Borgström och DN-journalisten Kerstin Vinterhed!
Annette Kullenberg bor dessutom i ARBOGA!

Varför kommer jag då in på Annette Kullenberg?? Jo, av den enkla anledningen att jag i DN kunde läsa om henne i en artikel med rubriken: 2008 – nollåttans år!

Och där får jag veta att Annette Kullenberg numera bor i Arboga och att hon har vissa förutfattade meningar med att beblanda sig med lantisar – så nollåtta hon är!

Annette Kullenberg säger så här i DN:s artikel – citat:” Stockholm har blivit en hård stad men små städer kan vara ännu hårdare. Toleransen är lägre för avvikande personer. Jag bor i Arboga nu och känner mig väldigt mycket som en stockholmare. Det är så mycket som man inte kan prata om. Jag vill inte såra någon, men folk fattar ingenting om jag kliver in på Konsum i Arboga och säger: ”Jag har börjat blogga för Rodeo!” De vet inte vad en blogg är för något. De har inte ens internet. I Stockholm frågar man människor vad de har för mejladress. Det kan man fan inte göra i Arboga.”

Men snälla lilla Annette Kullenberg – hur mycket vet du om dina grannar egentligen?? Ta av dig dina suddiga nollåttaglasögon och börjar språka med folk i ”småstan”! Då ska du få se att du kan få både e-mail, bloggadresser och kanske även en inbjudan till Facebook om du bara lägger manken till. Men det var just det också…

Vad gäller Rodeo som säger sig vara ett ”magazine” med MODE OCH POPKULTUR FÖR KRÄSNA så kan jag hålla med Annette Kullenberg. Så värst många i Arboga är nog inte särskilt intresserade av partymingel i Stockholm eller vad Chanel och Miuccia Prada visar upp för senaste mode! Men en och annan kanske finns – om Annette Kullenberg dristar sig till att börja tilltala någon liten chic dam i småstan!

Bosätter man sig i Arboga bör man nog förvänta sig att de kräsna modemedvetna är ganska lätträknade. Gilla läget, liksom, eller flytta. Eller varför inte joina oss – och byta erfarenheter.

Välkommen i gänget!

Så kan man kort uttrycka det Hanne Kjöller skriver på ledarsidan idag i DN!

Vad är det för fel på Hanne Kjöller? Hon måste plågas av någon sorts permanent lidande, någon form av ständig irritation som får fritt utlopp i Dagens Nyheter. Eller också har människan bara betalt för att reta upp folk (läs:kvinnor) och skapa debatt.

Hanne Kjöllers ledarartikel som avslutas med att alla med barn ska gå hem och snosa dom i nacken och verkligen uppleva LYCKAN av att ha ett alldeles eget litet gullebarn – vilket inte alla är förunnat, skriver Kjöller.
Jag förmodar att denna uppmaning är riktad till män/pappor – vars gosande och snosande bör öka rejält i omfattning. Faktiskt tror jag att rätt många män inte någonsin haft en ordentlig chans till gosande och snosande.

OCH – denna missade chans är förstås alla gnälliga kvinnors fel! Där kan möjligen Kjöller ha en poäng – eftersom jag är en av dom som förordrar kvoterad föräldraförsäkring. Först då får alla pappor sin verkliga möjlighet att gosa och snosa! Dessutom får kvinnorna chansen att äntligen värderas lika på arbetsmarknaden liksom att få ”hjälp” med hemarbetet. Det är nämligen inte bara gos och snos som ingår i det där med att få barn.

Hanne Kjöller måste leva i någon sorts instängd värld utan kontakt med verkligheten när hon skriver om hur gnälliga alla kvinnor är över sin situation. Kjöller skriver dessutom att det är dom rika och privilegierade som gnäller – kvinnor med ”ett eller två friska barn”. Eventuellt, tror Kjöller, att gnällandet också kan vara riktat i all välmening mot mindre bemedlade kvinnor. Också det är bortkastat gnäll enligt Kjöller – som känner en sömmerska (finns det yrket fortfarande??) som är SÅ LYCKLIG över sin situation trots inga pengar och ont om tid. Kjöller känner också föräldrar med skadade barn som trots denna olycka (?) är så förunderligt lyckliga och glada!

Käften Kjöller – skulle jag vilja säga! Ut med dig i verkligheten och titta! Du har inte fattat att utbrändhet, sjukskrivningar och tidsbrist går hand i hand med vårt icke jämställda samhälle! Att den lycka alla kvinnor borde känna grumlas av en tidsjakt och prestationsångest utan dess like. Och att barnalyckan endast verkar vara koncentrerad till den ena föräldern – den, enligt Kjöller, ständigt gnällande kvinnan/modern! Få män förunnas denna föräldraglädje – och få verkar vilja vill ha den! Därför måste en lag se till att barnet även får en gosande, snosande pappa!

Till sist kan jag tala om att när min man skrattande läste rubriken ”Varför vara glad när man kan vara gnällig” – ropade jag ifrån köket: ”Det måste vara Hanne Kjöller som skrivit den artikeln!”
Och tänk – så rätt jag hade…

(En sak till: Tur att det finns blogg! För när jag skriver ”svar på tal” till DN:s åsiktsredaktion – får jag alltid svaret att – ”tyvärr p.g.a. utrymmesbrist kan inlägget inte publiceras”. Det är så demokrati och yttrandefrihet fungerar. Men så vet vi ju också vem som innehar posten den tredje statsmakten!)