Feel in the Blogg

Titta på Svenska Dagbladets publicerade bilder genom att klicka: HÄR!

Timothy Greenfield-Sanders fotografier på sargade amerikanska soldater premiärvisas i Stockholm i morgon. Genom sina bilder vill fotografen skildra krigets konsekvenser.

Aldrig ska man sluta förvånas över människors beteenden mot djur.
Idag skulle jag till Köping ett ärende och efter avtagsvägen där man kan välja infarten mot Köping eller svänga höger mot Kungsör – fick jag se något märkligt. Längre bort på vänster sida stod ett släp.

När jag kommit närmare såg jag att det var en djurtransport – en ensam släpvagn stod på en busshållplats!

Som den djurvän jag är tänkte jag – detta måste kontrolleras så att det inte finns några stackars djur inne i transporten denna kyliga förmiddag med snö i luften. Så vid trafikljusen vände jag tillbaka igen och parkerade bakom släpet: Jo då, visst fanns det djur i släpet!! Flera kossor tittade ut på mig genom gallret!! Jag blev alldels förskräckt och slog 112 till polisen som lovade rycka ut. Det var många kor på det ensamma släpet och när jag pratade lugnande med kossorna så började dom röra på sig i släpvagnen. Hela vagnen gungade och jag tänkte – här är bäst att sluta prata så inte släpet välter.

Nu kan man undra: Vem har dumpat korna på en busshållplats – och varför??
Eftersom jag har registreringsnumret på släpet är det lätt att kolla vem ägaren är – och jag har nu skickat ett mail till nämnda person! Jag hoppas få svar och en vettig förklaring! Jag kommer att förmedla svaret till er läsare!

Sen hoppas jag också att dessa rara kossor inte ska bli köttbullar till jul! På mitt julbord saknas det sen länge julskinka. Frågan är om jag ska skippa köttbullarna nu också. Möjligen kanske jag kan hitta någon ekologisk bonde som har hemslakt så övriga familjen får sina köttbullar…

För de här ögonen gör att köttbullarna kommer att fastna i halsen på mig – det är jag säker på…..

Läste i gårdagens Söndags-DN att Thomas Bodström sagt: ”Jag har aldrig träffat en helt och hållet ond människa”.

Thomas Bodström som bl.a. varit jutitieminister har startat en advokatfirma tillsammans med förre JÄMO Claes Borgström. Thomas Bodströms ord låter positivt och värmande inför hans nygamla arbetsuppgifter som advokat.

Idag kan man i DN läsa om Jacques Vergès som kallats ”Djävulens advokat” eftersom han försvarat ”många av världens onda” som DN uttrycker det.
Bland personerna Vergès försvarat finns terroristen Schakalen, den nazistiske krigsförbrytaren Klaus Barbie och Slobodan Milosevic. Vergès åtog sig också försvaret av Saddam Hussein men Husseins dotter förhindrade det.

I en rättegång har alla rätt till en försvarare oavsett brott. Det hör till de demokratiska rättigheterna, ett sätt att finna ut hela sanningen. Den anklagade har rätt att genom försvarsadvokaten säga sin mening och försvara sig.
Jag talar nu om demokratier. Det finns genrättegångar där den dömde redan på förhand inte har en chans – och där oskyldiga straffas med långa fängelsestraff eller döden.

När jag läser om ”Djävulens advokat” Jacques Vergès så tänker jag på Thomas Bodströms ord att ingen människa är helt igenom ond. Det tror jag på.
Det försvarar naturligtvis inte fruktansvärda brott – men det ger en lite lättare syn på människans natur. Ett litet barn föds inte ond. Barnet blir så småningom vuxen och på vägen dit inträffar händelser som får honom/henne att förvandlas. I de bästa fall till en lycklig och harmonisk människa – men för andra kan uppväxten leda till förtvivlan och hat.

”Djävulens advokat” är ingen djävulsk advokat. Jacques Vergès gör bara sitt jobb. Ett jobb som förmodligen inte många avundas honom. ”A mans gotta do what a mans gotta do!”
(Och observera – som feminist vill jag påpeka att ”man” på engelska också betyder människa – alltså inte bara man!)