Att resa är nödvändigt. Resandet kan ske inom Sverige, utomlands men också inombords. Den inre resan är inte att förakta – tvärtom. Och frågan är väl om man inte också gör en inre resa när man gör en yttre, om jag får uttrycka det så.
Tänk vilken skillnad det är att resa förr och nu – och då tänker jag bara på i min egen barndom. Resan till solen i Danmark var fylld av äventyr. Att ta sig i en DKW till Hundested på norra Själland var en upplevelse i sig. Och väl framme – varm sand, gemytliga danskar som grötade fram glada kommentarer och flödeis, glassen! Det var en spännande resa för två små barn på 1960-talet.
Idag far vi kors och tvärs över jordklotet. Det ena mer exotiska resmålet än det andra. Och komforten ökar med våra krav. Fräscha toaletter av ett slag som invånarna i semesterlandet aldrig kommer nära, uppassning, strandnära boende, helst 18 timmars sol och 6 timmars hålligång. Men är vi lyckligare?
Jag känner mer och mer för den inre resan, gärna kryddad ibland med lite yttre resande – men på nära håll. Att få uppleva vårt vackra Sverige med alla naturens skiftningar! Men det är nästan en omöjlighet om man inte är rik men samtidigt vill vara miljömedveten. Några tågbiljetter av Interrailtyp finns inte för resor inom Sverige. Varför?
Att resa är att uppleva. Uppleva sig själv i andra sammanhang. Uppleva samvaron med ressällskapet. Känna, förstå, ta tillvara och njuta.
Idag börjar en resa för mig och min lilla familj. En yttre resa men också en inre. Vi behövde värme, värme på olika sätt. därför blev det en resa till ett soligt land. Ett land med värmande sol men där vi också kan finna innerlig värme genom att vara tillsammans.
Det kommer därför att bli en veckas uppehåll på bloggandet. Men håll ut – jag kommer igen! Med fler berättelser, fler bilder och mer harmoni. Välkommen åter till min blogg!
Värmande kramar till er alla! 
Senaste kommentarer