Feel in the Blogg

Vintern är vacker men kan också vara farlig. Här intill en bild från ett vintervackert Närke –  en skogsväg. Jag tog det lugnt när jag körde vägen, höll nog knappt 40 km/timma. Annat är det på de stora vägarna. Tänker på trafikolyckan igår mellan Arboga och Kungsör som krävde en ung mans liv. När halkan slår till har människan i sin bil inte mycket att sätta emot. Mina tankar går till pojkens anhöriga men också till kamraten som körde bilen och busschauffören som med sitt fordon var inblandad i olyckan.

Något värmande kan man unna sig i bistra vintertider. En semla till exempel! Fast Fettisdagen ännu inte infallit har jag tjuvstartat.

Tjuvstartarsemlan kom från Konditori Saga i Arboga. Den var god men inte helt ”traditionell”. Jag föredrar de gamla vanliga semlorna. Dyr var den också! 26 kronor för en semla!! Det måste vara en rejäl vinst på 1 st semla!
Jag tänker redovisa fler semelvarianter från trakten under kommande veckor. Och semlan, hetväggen, ska självklart avnjutas med varm mjölk!! Varmt och gott för en frusen själ.

Efter att ha vaknat rätt sent kastar jag en hastig blick på de stora drakarnas hemsidor som alla handlar om årets första partiledardebatt.

”Statsminister Reinfeldt vill fortsätta sänka skatten” säger DN. Med tillägget: ”Statsminister Fredrik Reinfeldt tecknade tre utmaningar för en ny regering efter valet — full sysselsättning, bättre kvalitet i välfärd och motstånd mot våld och droger.”

Svenska Dagbladet berättar att Mona Sahlin protesterar mot ”oseriösa argument”. SvD:s Göran Eriksson tror att ”Allt står på spel i ödesvalet 2010.”

Kvällstidningarna så. Aftonbladet tycker att ”utanförskapet har blivit större” medan Expressen anser att valet kommer att handla om jobben.

Samma gamla skåpmat, tycker jag. Samma bråk i sandlådan med löften som inte infrias och knivhugg i ryggen.

Själv tror jag svenska folket kommer att tänka på alla sjuka som trots specialintyg från läkare om sjukskrivning kastades ut från folkhemmets trygga sjukförsäkring när de går till vallokalerna i höst.

Sen hoppas jag att väljarna, precis som jag, kommer att minnas alla djur i vanvård i vårt välfärdssverige med Swedish Meat:s ledning som de som sätter gränserna. Där inga gränser finns när det gäller pengar i plånboken.
Och att innan röstsedlarna singlat ner i valurnorna komma ihåg att jägarna i Sverige är de som bestämmer hur vår rovdjursstam ska se ut.

Sveken kommer jag att minnas främst när jag går till  egenvallokal i september. Sveken mot de minsta. Mot de svaga, sjuka, gamla och mot alla de som inte kan göra sin egen röst hörd – djuren.

Sen kan man undra vilket parti som ska få det tvivelaktiga ansvaret att försöka räta upp det sjunkande skeppet Moder Svea. Jag sätter en peng på att den stora vinnaren i 2010 års val blir Miljöpartiet. Med en svår uppgift ur underläge är det dock ett sjävklart val när polarisarna smälter, naturkatastroferna avlöser varandra och en liten del av jordens befolkning  suger ut den andra. Faktum som ter sig gigantiska i jämförelse med 27 skjutna vargar och människor som tar livet av sig för en missad sjukpeng i lilla Sverige – men som hänger ihop i en lång, lång kedja av sanningar om vår planet.

Att blogga är för mig att leva. Att överleva ibland.  Enda sen jag var liten har jag älskat att skriva. Jag minns att jag vann en skrivartävling för barn i DN när jag bara var 7-8 år. Det kändes härligt att som litet blygt barn få en sådan uppskattning.

Sen har det fortsatt. Insändare blev nästan mitt signum eftersom jag också är en person som inte bara reagerar på saker och ting – utan också agerar. Det skrivna ordet blev mitt vapen i min personliga kamp mot orättvisor. Samtidigt har jag alltid också velat uppmärksamma människor och företeelser som gör gott. M a o inte bara klaga utan även berömma.
Det har hänt många gånger i min lilla stad att människor kommit fram och diskuterat mina insändare men också undrat när jag ska skriva härnäst om det gått för långt mellan varven.

Internet och bloggande känns ju nästan som gudasänt för mig. Att kunna få göra det man älskar – skriva – och samtidigt veta att man når ut till människor. Och inte bara det – få igång diskussioner. Få ris och ros för sitt skrivande – delta i livet på något vis. Att sen få veta ibland att mina bloggar uppskattas och att några människor väntar på min nästa blogg – är helt fantastiskt. Gör faktiskt livet lite lättare att leva för en sådan som jag.

Mycket om mig och mitt skrivande. Men att skriva kan jag inte försörja mig på och inte heller finns den tid jag skulle vilja för att ägna mig åt mer skrivande. Vardagssysslor tar överhanden.

Som idag. Upptäckte på morgonkvisten att en ansenlig mängd snö rasat ner från himlen. Det vara bara att dra på långkallingarna och oöm klädsel och ge sig ut. Snöslungan var bångstyrig och ville inte äta sig igenom all snö som dessutom höll på att bli till kramvarianten. Tösnö ärr omöjlig att forcera med denna slunga. Jag slet och jobbade med halvdant resultat men folk kommer fram nu i alla fall till garage och på trottoar.

Väl inne igen skulle räkningar betalas och tack och lov för din lilla bärbara när den stationära tackat för sig. Då ville liten katt vara med. Inte för att hjälpa till men för mattegos.

Och vem kan motstå sådana ömhetsbetygelser!?

Inte jag! Curry är världens keligaste!

Så försvann förmiddagen och efter lunchen har jag  nu satt mig ner för mitt livselixir en stund – skrivandet, bloggen. Och att få skriva och samtidigt få lyssna på senaste cd-skivorna är ren njutning!

Om drygt en timma ska jag bege mig till juristen. Allvarliga och inte roliga saker men tyvärr nödvändiga. Men ännu en liten stund är jag inne i skrivandets förtrollade värld. Tack till er alla som gör mig glad!

Avslutar med en bild på snögumman! Men också med en liten figurin jag fick igår från tre underbara människor som bara ville mig väl! Hjärtevarmt tack till er tre ännu en gång! Och chokladpralinerna var försvinnande goda! 🙂

Tillfälligt bloggstopp av olika skäl.

Ska försöka fixa en icke fungerande stationär dator först. Under tiden KANSKE jag får ihop någon blogg på den lilla bärbara. Det återstår att se.

Håll ut bloggläsare! Väldigt mycket ska till för att få mig att sluta skriva och blogga.

Här nedan är jag och en annan typ med fåraktigt utseende! 🙂

Dagens blogg tillägnas mina barn.

Barn är äkta kärlek. Barn älskar och skyddar sin mamma vad som än händer.

”Barnet förstår människohjärtat” sa Edgar Allan Poe en gång.

Astrid Lindgren har sagt: ”Jag vill inte skriva för vuxna. Jag vill skriva för en läsekrets som kan skapa mirakel.Endast barn skapar mirakel när de läser”.

”Är det sant att jag håller ett barn på min arm
och ser mig själv i dess blick?
Att fjärdarna gnistra och jorden är varm,
och himmelen utan en prick?

Vad är det för tid, vad är det för år?
Vem är jag? Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn?

Jag lever. Jag lever. På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst millioner år
på denna enda minut.”

(Erik Lindorm)

Tack mina barn för att ni är mina barn.
Älskar er så otroligt mycket.