Feel in the Blogg

”Familjen Annorlunda” är en populär programserie i TV4. Jag har själv tittat ibland. De nya programmen som spelats in visar 10-barnsfamiljen från tidigare omgångar – den i Älvdalen, en 7-barnsfamilj i Uppsala som när som helst får sitt 8:e barn och 8-barnsfamiljen i Märsta.

Visst kan det vara spännande och roligt att följa en familjs vardag med så många barn – men programmet får i alla fall mig att fundera. Varför skaffar man så många barn? Och gör man det – borde man då inte han möjligheter att ta hand om alla. Det verkar ju både familjen i Älvdalen ha med sitt stora hus och också familjen i villan utanför Uppsala som snart blir 10 när det 8:e barnet strax ska födas.

Men familjen i Märsta – hur tänker dom?

Familjen i Märsta har just flyttat till en 4-rumslägenhet, kan man läsa på TV4:s hemsida. 4 rum och kök för ett par med 8 barn!?? Hur tänker man då?
Läser man sen vidare på hemsidan så har familjen just fått veta att mamma väntar barn igen och ”hoppas på tvillingar”. Hur går tankarna här? 9 barn eller 10 gör ett hushåll på 11 eller 12 personer i en 4-a!!?
I informationen på TV4:s hemsida läser jag vidare att mannen i Märsta redan har 3 ytterligare barn från ett annat förhållande!! Han har alltså sprutat ur sig spermier till 12 , eller kanske 13, ungar!? Vilka  planer och funderingar har man då?? För man kan ju hoppas att killen – och hans fru nr 2 – har idéer om varför just dom ska befolka jorden.
Och hur samlar pappan alla sina 12 eller 13 barn? Finns det sängplatser till dom alla? När blir det frågan om ”sanitär olägenhet” och vad säger Socialstyrelsen om antal människor boende tillsammans?

Man har, som jag skriver i rubriken, inte ett dugg med det att göra – men det är fullt tillåtet att fundera. Sen är det ju faktiskt så att vi andra, övriga i vårt samhälle, på sikt faktiskt kan få med saken att göra. När alla barnen ska till skolan, när alla barnen ska må bra, när alla barnen ska känna stöd och trygghet, när kanske några av barnen faller utanför ramen av olika skäl. Då kan vi andra få med saken att göra. När ekonomin kniper för familjen, när extra resurser ska till inom skola och omsorg. För det finns gränser  för vad en ensamt föräldrapar klarar av.

Sen kan jag inte låta bli att tänka på alla stackars barn i Haiti som nu är föräldralösa. Det finns så många barn som behöver ”nya föräldrar”. Så många oönskade och så många som lämnas bort därför att mamma och pappa inte klarar av att ta hand om barnen. Borde inte adoption vara en tanke för par och föräldrar som vill ha många barn?

Hur tänker ni andra? Om ni går lite längre i tankarna än bara gullegull och ”åh, så mysigt dom verkar ha allihop tillsammans”?

Läs om programmet genom att klicka HÄR!

Annorlunda familj?
(Bilderna från TV4 resp Expressen)

Guldbaggar till vilka? Och varför? Det är en fråga man kan ställa sig.

På Svenska Filminstitutets hemsida kan jag läsa följande om Guldbaggarna: ”Vinnarjuryn som består av sju ledamöter och en ordförande utses av Filminstitutets styrelse. En av ledamöterna bör komma från ett annat nordiskt land. Juryn utser Guldbaggevinnarna genom öppna diskussioner.” Läs mer genom att klicka HÄR!

På hemsidan kan man också läsa vilka personer som sitter i den s k vinnarjuryn och dessa är Katinka Faragó, producent, Pia Johansson, skådespelare, Mikael Marcimain, regissör, Johan Renck, regissör, Nils Petter Sundgren, filmkritiker, Vinca Wiedemann, konstnärlig ledare och Jannike Åhlund.

Men hur utses bästa filmen? ”Guldbaggen är Sveriges främsta filmpris och delas ut för framstående insatser för den svenska filmen under det gångna året”, står det på Sfi:s hemsida.
Det blir man kanske inte klokare på. ”Framstående insatser för sen svenska filmen” vad menas egentligen med det? Är det vad några högtravande regissörer kommer fram till genom ivrigt pillande i naveln – eller är det den film som folket älskade mest? Är det en film som är så ”konstnärlig” och svår att ingen publik lockas till biolokalerna eller är den filmen som ger massvis av klirr i kassan?

Om man ska tro tidigare års sätt att välja vinnare så borde ”Män som hatar kvinnor” bli helt utan Guldbagge. Jag tänker förstås på Kay Pollaks ”Såsom i himmelen” som inte fick en enda bagge men däremot Oscarsnominerades i kategorin bästa utländska film. Filmen ”Såsom i himmelen” blev 2004 års mest sedda film i Sverige med 1 158 415 besökare och spelade då in 88 500 317 kronor! Det räckte inte för vinnarjuryn vid det årets Guldbaggegala.

Så hur blir det nu då? Ja, det återstår att se. SVT sänder galan på 1:an med start klockan 20.  Då utses också ”Publikens favorit” där du och jag och alla andra kan se till att Stieg Larsson-filmen inte knockas ut helt. För den filmen är väl inte tillräckligt clever för ”den riktiga juryn” eller?
Så mycket kan jag säga att om ”Män som hatar kvinnor” går samma vägar som ”Såsom i himmelen” så är det dags att skrota priset. Då får Svenska filminsitutet skämmas när världen bara väntar på filmen och på Noomi Rapace.

Såsom i himmelen. Män som hatar kvinnor.