Feel in the Blogg

Nyårsaftons morgon, ett litet lustigt uttryck – hur kan en afton vara en morgon? Men hur som helst – denna morgon sitter jag och funderar. Tänker på året som snart är över och allt som hände. Funderar på vad 2010 kan ha i sitt sköte. Känner mig både sorgsen men också lite förväntansfull.

Natten till igår hade jag en märklig dröm. Den är nog symbolisk. Jag drömde att jag satt i min bil i sluttningen ned mot Arbogaån. Jag skulle backa, ta mig tillbaka. När jag försökte lägga i backen slirade jag på kopplingen och bilen började rulla ner mot ån. I panik såg jag vattnet komma emot mig och bilen föll ner i det svarta, djupa. Sakta sjönk bilen med mig inuti. Grumligt, mörkt vatten utanför fönstren. Jag kunde inte ta mig ut. Försökte med fönstren – det gick inte. Men – till slut lyckades jag få upp ena bildörren. Sakta gled jag ut genom öppningen och uppåt mot ytan. Där uppe tog jag mig till åkanten och hittade så småningom fästen på kanten att klättra upp på. När jag kom upp strömmade människor emot mig för att hjälpa. Folk som sätt vad som hänt. Jag togs om hand, jag klarade mig.

Drömmen är nog symbolisk – för mig. Jag ramlade ner i det svarta, djupa  – men lyckades ta mig upp och det fanns folk som ville mig väl där uppe.
Tack.

För precis ett år sedan skrev jag så här i bloggen:

”Nyårslöften brukar jag ha men i år har jag också önskningar. Det sägs att man får önska sig tre saker av anden i lampan.

Jag tänker mig mer än fe som kan uppfylla tre av mina högsta önskningar inför 2009.
Att få önska sig precis vad som helst! I fantasin blir allt möjligt. Jag ser hur den lilla fen suddar ut svek och lögner, hat och död. Dagar och veckor fyllda av smärta blir ljusa och varma. Så underbart! Det hemska har aldrig hänt. De gjorda är ogjort.

Men – jag är också realist – även i mina önskningar. Jag har tre stora önskningar! Ja, 2 x 3 ska jag säga. Tre stora önskningar för egen del. Något jag innerligt hoppas och tror på.
Men jag har också tre andra önskningar. Om jag tänker riktigt intensivt på dessa önskningar så kanske de slår in. Jag VILL tro det! Jag VILL att önskningarna ska slå in!”

Längst ner på sidan av bloggen gav jag löftet att avslöja om mina önskningar slog in. Nå, hur gick det då?
Nej, alla mina önskningar slog inte in. Men många av dom! 🙂 En av de mest intensiva önskningarna jag hade för Emma slog in och det gläder mig mycket och jag är säker på att hon minst lika glad! 🙂
Av mina tre personliga önskemål slog två in och den tredje blåstes ut som ett trött ljus. Men så är livet. Man får inte allt man önskar. Allting blir inte som man hade trott. Man får vara glad ändå. Och det är jag. Glad, tacksam och lycklig.

Nyårslöften ska man avlägga, säger traditionen. De flesta lovar sådana saker som att sluta röka, börja träna, gå ner i vikt o.s.v. Jag tycker man ska ge lite andra löften. Att bry sig om andra, stå upp för det man tror på, tänka mer med hjärtat än med hjärnan, välja kärlek framför hat.

Mitt eget nyårslöfte borde jag väl inte avslöja. Man ska ju inte berätta dom, sägs det. Men så mycket kan jag väl säga att mitt löfte handlar om sanningar och lögner. Att aldrig ge vika när det gäller sanningen och aldrig ta en lögn.

Nu vill jag passa på att önska mina läsare en fin nyårsafton och ett verkligt
GOTT NYTT ÅR 2010!!

Det lär bli fyrverkerier… …men jag sänder upp en rislykta för året som gick och det som ska komma!

GOTT NYTT ÅR!!!

Under år 2009 har det funnit såväl Solglimtar som Istappar. Feel in the Blogg utser varje år ”Årets Solglimt” liksom ”Årets Istapp” bland händelser med lokal anknytning och händelser av allmän karaktär. D v s inget personligt solsken eller isfrossa.

Årets Solglimt 2009 går till Niklas Sjödahl som får bli symbol för ett djurvänligare samhälle! I somras räddade Niklas tillsammans med sina kamrater en katt som blivit påkörd. För honom och kompisarna var det självklart att släppa allt för händer, leta rätt på den skadade katten för att sen köra den många mil till Strömsholms Djursjukhus. Heder åt sådana ungdomar! Förebilder för andra – såväl barn, ungdomar som vuxna!

Svenska Djurskyddsföreningen har som motto: ”Fostra till djurskydd”. Det mottot tycker Feel in the Blogg stämmer väl in på Niklas Sjödahls agerande. Djurskydd i allmänhet är också något att reagera över efter alla nyheter under året om kor och grisar som levt i misär och plågats till döds.

Med anledning av utmärkelsen ”Årets Solglimt” kommer bloggen att sända Svenska Djurskyddsföreningen en penninggåva! Du kan ge ett eget bidrag du också genom att gå in på Djurskyddsföreningens hemsida. Klicka HÄR!

2009 års Istapp går till ”Kristina 46 år” som startat ett nätverk med syftet att få barnamördaren Christine Schürrer frigiven! Läs mer om detta HÄR

Christine Schürrer dömdes i februari 2009 till livstids fängelse för mord på barnen Max och Saga från Arboga samt mordförsök på barnens mamma. Hovrätten fastställde att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att Schürrer är mördaren och överklagan till högsta domstolen har avvisats.

Att denna ”Kristina 46”  driver en kampanj för att frige en iskall barnamördare är absurt och påvisar bara vissa människors önskan om att bli sedda, få uppmärksamhet – i vilken form detta än tar sig. ”Killer groupies” kallas det i USA – d v s mördargroupies – människor som får en kick av liera sig med mördare.

Istappen alltså till Kristina 46. Lägg ner ditt iskalla, kränkande vansinnesprojekt nu!

Några ytterligare vassa istappar ges också till Michael Andersson som tillsammans med fyra andra personer startat en grupp på Facebook under namnet ”Free Christine Schürrer”.

Intresserade kan vända sig till bloggen för ytterligare information och adress.

Med anledning av istappsvinnaren vill bloggen påminna om Max och Sagas Minnesfond.
Minnesfonden har plusgirokonto 123895-5. Märk talongen ”Max och Saga”.
Pengarna går oavkortat till Rädda Barnen och
Svenska HPN-föreningen (hemparenteral nutrition) som hjälper familjer som ger sina barn näringsdropp i hemmet.

Självklart sänder bloggen  in en gåva till Max och Sagas fond också!

Nej, jag tänker hålla inne en dag till med vilka som får utmärkelsen ”Årets solglimt” resp ”Årets Istapp”. Det får bli imorgon istället och den som väntar på något gott väntar ju aldrig för länge – så vad är då en dags väntan? En baggis!

Idag får ni nöja er med lite vanligt vardagsprat. Efter ett rejält ryggskott är jag numera ganska återställd men väldigt rädd om ryggen. Det betyder att blötsnö får ligga – till förfång för grannar och andra. Snöslungan vägrar nämligen tugga i sig och spotta ut tösnö! Det fastnar bara som en rejäl förstoppning i snömaskinen. Skotta för hand går icke! Jag må vara tanklös emellanåt men det utsätter jag inte ryggen för!

Numera är jag helsåld på Facebook – FB eller fejan eller vad man nu vill kalla detta universala nätverk! På denna bok kan man ha kontakter med folk när och fjärran. Där fick jag t ex kontakt med Ahmad i Egypten, en ung man med ADHD som aldrig får någon hjälp. I sin förtvivlan skrek han ut sina problem på Facebook och nu har jag ordnat så att en känd svensk professor får till vettig hjälp i Egypten för denne kille – något som inte är alldeles enkelt. Många i vårt moderna och utvecklade Sverige har ingen aning om vad ADHD egentligen innebär och det finns massor av fördomar mot neuropsykiatriska egenskaper. Hur ska det då vara i ett land som Egypten… Tack Facebook för möjligheten att hjälpa!

Sen har jag sent omsider, mycket sent egentligen… upptäckt Youtube! Igår gick jag nästan in i trance inför Joe Cockers tolkning av ”With a little help from my friends” från 1968. Kolla videion genom att klicka HÄR! Inte den bästa ljudkvalitén kanske men ändå. Awsome!!

Tillbaka till verkligheten nu! Har fler vanliga vardagsärenden att göra idag efter julhögtiden. Känns rätt så bra. Snart är Nyårsafton här och strax kan vi skriva 2010.

Vi hörs igen! Var rädda om er! Jag är jätterädd.

Idag blir det skåpmat – både här på bloggen och i magen så småningom. Finns en del att ta av – både vad gäller skriverier och rester i kylen.

Och Adventskalendern gick det ju åt skogen med! Pga ryggskottet blev det inget lucköppnande varken för mig eller för er läsare.

Så här ser den nyöppnade kalendern ut nu. Nu lägger jag den till handlingarna – d v s i pappersåtervinningen.

Intet är som väntans tider, sägs det. När julhelgen är över väntar man på Nyårsafton. Ska väl försöka skrapa ihop de sista korvörena och inhandla något som kan likna ingredienser till en nyårsaftonsmiddag. Men det får bli en annan dag. Det ser svårpromenerat ut idag. Töväder och blötsnö att kämpa sig fram i – åtminstone på vår gård och trottoar. Plusgraderssnö törs jag mig inte på med min svagt värkande rygg.

Skåpmat, ja. Här en bild som legat i vänte ett tag. En ask med miniatyrflaskor av min favoritparfym Kenzo! Den kunde jag ju inte motstå på Ålandsbåten sist! Fem av de härliga, speciella Kenzo-dofterna!! Små flaskor och till ett pris att man kunde unna sig FEM OLIKA PARFYMER! Underbart!

Lite sen om katter! Vi har ju tre – alla olika, alla med sina egenskaper. Felix är vaktkatten. Han ser till att dom andra sköter sig och har speciellt stora problem med vilda Wilma som han tuktar till alltemellan. Problemet är att när han någon gång vill leka med polarna – så blir dom så rädda att dom flyr. Dom tror att vaktmästaren är igång igen och ska hålla ordning.

Felix gillar inte snö och kyla – precis som sina kompisar. Men med mattes hjälp kan man ta sig en toasväng. Jag följer honom på dass, s.a.s. Han springer som en liten hund efter mig och sen krafsar jag lite i snön och när han hittat rätt ”krafsställe” då blir det toadags.

Felix har ett verkligt speciellt sätt att ta sig fram bredvid sin matte. Han ska prompt gå nära, nära så man snubblar över honom nästan. Här ser ni Felix och jag ute i snön och han ska kela med min fot!! Felix är nog avundsjuk på att vi har toaletter inomhus! Här sitter han och verkar vänta på sin tur när dottern är inne i badrummet! För intet är ju som väntans tider…
Fast katterna har kattlåda också! Så dom kan välja!

Vi kan väl ta veckans visdomsord på direkten nu!

”Ingen dörr är hållbar nog för att stänga ute en katt eller en älskare.”

Avslutningsvis måste jag puffa för en härlig blogg jag hittade nyss! Balders Hage! Två getabockars alldeles egna blogg!! Mamma till såväl getter som blogg är Ann Löfgren. Klicka HÄR för att komma till Balders Hage!

Här ett smakprov som jag stulit från bloggen:

Rycker man bort almanacksbladet idag så är åter dagen röd – fast denna gång på vanligt vis. En vanlig röd söndag. Känns rätt skönt. Julen är över – och för min del var den väldigt bra – roligt, avkopplande och fin.
Igår kväll intogs ett mindre julbord som en avslutning Annandag Jul.

Om julen var härlig så kan man inte säga detsamma om temperaturen – vare sig ute eller inne. – 13,7 ute och +13,7 i mitt sovrum denna morgon… Det är INTE härligt!

Sen denna snö! Åter fick jag leka snögubbe denna morgon och skingra massorna med hjälp av den nu reparerade snöslungan. Jag var liiite rädd när jag halkade runt med slungan. Rädd att åter bli liggande med min arma rygg. (Därav den lätt bistra minen).

Men allt gick bra och jag ska verkligen inte klaga. Jag har det så bra och känner mig lycklig. Det är något att vara glad över!

Genom att läsa Emma Jangestigs blogg fick jag en puff i rätt riktning och en idé om lite nymodigheter: Rislyktor!

Rislyktor istället för smällare på nyårsafton! Visst är fyrverkerier fantastiskt vackert att se på MEN det finns många som inte tycker likadan. Många djur far väldigt illa just nyårsafton när blixtrandet och smällande drar igång. Alla borde tänka lite mer på grannens hund eller katterna i huset mitt emot.

På en hemsida läser jag följande om rislyktor:

”Khom Loy – den svävande lyktan – har en tusenårig historia. Den skapades under trekungarikets epok av den visa militären
Chu Keliang, även kallade Kong Min. Från början användes den av soldater på slagfältet. De högt flygande lyktorna var ett lätt sätt att kommunicera med varandra på stora avstånd.

Idag spelar den huvudrollen under många festivaler över hela Asien där lyckönskningar tecknas på tusentals rislyktor för att sedan sändas mot skyn.”

Vidare står det:

”Lång exponeringstid, 10 – 30 minuter kan den synas den på himlen, inget knall och inga rädda hundar och barn. Jämför med fyrverkeri som syns 5-10 sekunder, är mycket dyrare, skrämmer hundar och barn och vilsekomna raketer startar ibland bränder för inte tala om alla personskador som kan uppstå!

Khom loy, – den svävande lyktan – är en säker, trivsam stämningshöjare.”

Klicka HÄR för att läsa mer och hur du kan beställa rislyktor!

För mig blir det rislyktor i år! Lugnt och stillsamt medan lyktan stiger i skyn kan vi tänka på året som gått och fundera över hur år 2010 kommer att bli.