Feel in the Blogg

Läser i dagens Arboga Tidning att de styrande i Arboga kommun försöker hitta den billigaste lösningen för att reparera kanterna av Arbogaån! Den billigaste – inte den bästa!

Ett av förslagen är att schakta bort åkanterna och anlägga en slänt nedanför Bergmansparken. Så resonerar man när snålheten bedrar visheten!

Självklart måste det få kosta att bevara våra vackra åmiljö på bästa sätt! En slänt? Vad händer sen? Ungarna leker i Bergmansparken och trillar sen i ån eftersom inga räcken finns då kommunen anlagt en slänt… Och hur hanterar man folkmassor under Medeltidsdagarna med en slänt ner mot ån intill marknadsstånd och riddarspel?

Förslagen var så dumma att man verkligen hoppas att de inte var genomtänkta.

Man funderar också vari logiken ligger när kommunen sen har planer att bygga bostäder intill en åkant västerut?? Är dessa delar av åkanterna mer bärkraftiga? Och vad händer när vattenståndet ökar p g a klimatförändringar? Dum och dummare!?

Arbogas ”varumärken” är den medeltida miljön och den vackra Arbogaån! Det måste kosta att bevara dessa!

Vad gäller de genuina och gamla fastigheter som finns inom kommunen har jag länge oroat mig över förfallet när privata hyresvärdar gör pengar på fastigheter men struntar i underhållet! Om detta har jag skrivit till Olle Ytterberg. Jag har inte fått något svar.

Mitt förslag är att ansvariga inom kommunen med jämna mellanrum – påtalar för de privata fastighetsägarna vikten av att en stad som Arboga bevarar sin unika miljö och att de är representanter för detta. Eftersom kommunen egentligen inte kan ställa krav kan man vädja eller ännu hellre ”hänga ut”. Gör årliga studiebesök bland de gamla fastigheterna med privat ägande och visa på de hus där det lagts ner möda och pengar för ett bevarande. Kontra med ”uthängning” av de som inte skött sig!

Vår unika stadsbild får inte snålas på! Fram för ett bevarande av Arbogas fina miljö!

Igår åkte dottern och jag till Västerås för ett besök. Vädret var som vanligt trist men vi var trots allt glada i hågen. MEN – precis när vi passerade Köping började en varningslampa lysa på panelen i bilen. En lampa med någon konstig text, typ ABS. Jag blev lite skärrad och snart lyset en lampa till! På den lampan såg man en sladdande bil och jag förstod att bilens antisladdsystem var ur funktion. Vad göra? Ingenting, tänkte jag. Vad gör det om jag inte har antisladd? Det här går bra!

När vi skulle svänga in Vallbyleden mot centrala Västerås började nästa lampa lysa! Och den var röd! Inte orange som de andra två. Och det var ett tecken som påminde om ett utropstecken inom parentes! DET var inte bra, det kände jag. En röd lampa är en varning!

In i parkeringshuset, ta med instruktionsboken och sen sitta i väntrummet och försöka fatta vad som var fel… Jag kom direkt fram till att problemet var allvarligt, väldigt allvarligt! Den röda varningslampan tydde på att bromsvätskan var under mininivå och det stod något om ”parkera bilen och ring efter en bärgare”.

HJÄLP! Detta var absolut inte bra. Så snart vi kunde uppsökte vi en OK-mack. Tyvärr visade det sig att macken vi valt var under ombyggnad och killen som försökte hjälpa till kunde inte ett jota om bilar… Men jag själv hade läst mig till hur jag skulle kolla bromsvätskenivån och den var inte alls för låg. Mystiskt!

Vad gör man då? Jo, man gör det icke-feministiska – ringer en man! Ja, jag ringde två män och ingen fanns på plats. Varför finns det aldrig en karl när man behöver en??
Så småningom fick jag i alla fall lite instruktioner av en av männen fast då hade jag redan begett mig hemåt igen. Inte kunde jag stå där och vänta! Dottern höll utkik efter farliga situationer så att jag skulle kunna motorbromsa ifall bromsarna inte tog… Inte så kul på en motorväg…

Mannen med instruktionerna undrade om jag visste ifall ABS-bromsarna fungerade. ”-Om du kör och sen tvärnitar, skrapar det då i bromsarna” undrade han. Ingen aning, sa jag. Men när jag nervöst närmade mig Arboga med panelen som ett flipperspel framför mig (fler varningslampor hade börjat lysa…) så tänkte jag: Här ska bromsas! Så jag ställde mig på bromsen OCH alla lampor slockande på panelen!!??!!??

Hå, det är inte lätt att vara bilägare och inte förstå sig på bilar…Jag skakar fortfarande på huvudet åt gårdagen och hoppas vid Gud att instrumentpanelen är lika svart och fin idag när jag ska ut och åka!

**********

Igår kväll sändes tredje och sista delen i serien ”Mamma till en mördare”. En mycket intressant och bra serie om verkligheten bakom rubrikerna. Denna gång berättade en mamma om sin pojke på 21 år som nu satt fängslad för mord. Kvinnan hade blivit mamma som tonåring, börjat med droger, barnen tagits om hand och hur hon sen, som drogfri, försökte reparera skadorna som skett.

Pojken hade alltid varit ”livlig” och ”hängt i lampkronorna” som liten. Stora problem i skolan. Ingen förstod. Som 13-åring kom pojken till ett behandlingshem där man konstaterade att han hade ADHD och Aspergers syndrom. Pojken trivdes inte och rymde. Mamma kom och hämta hem honom. Strul och bråk, fester och droger följde sen några år tills den där ödesdigra natten när pojken hade en morakniv i fickan och kom i bråk med en annan. Den natten blev pojken en mördare.

När jag såg programmet grät jag. Jag grät över mammors kämpande. Men mest grät jag över alla missförstådda barn och ungdomar med ADHD och Aspergers syndrom. Barn och ungdomar som ingen förstår, ingen vill förstå och ingen hjälp finns att få.

Verkligheten bakom rubrikerna. En kärleksfull, ömhetstörstande liten pojke som inte beter sig som andra. En lika kärleksfull och ömhetstörstande ung man – nu i fängelse för mord.

Allt kommer att återupprepas igen och igen och igen eftersom ingen ser de här barnen som personerna de verkligen är!

Se ”Mamma till en mördare” i TV4Play – genom att klicka HÄR!

LÄS MER OM ADHD OCH ASPERGERS SYNDROM  GENOM ATT KLICKA HÄR och kom till Riksförbundet Attention! Kunskap gör skillnad!

VECKANS VISDOMSORD:

Gå en mil i mina mockasiner innan du bedömer vem jag är

I den lilla julstaden som är Adventskalender

finns flera hus.

Denna gång inriktar vi oss på huset som har en leksaksaffär i bottenvåningen!

Under fönstren med julstrumpan och ”flitens lampa”.

Där ligger tre fönster i rad hos någon liten familj.

Och det är fönstret längst till vänster som har nummer 8!

Nedanför tittar barnen in genom skyltfönstret på alla leksaker som lockar. Kanske blir några av sakerna julklappar om ett par veckor! Julgranen är redan tänd och sprider ett härligt sken över torget runt omkring.

Men lucka 8 var det! Det lyser bakom det fönstret!

Nu öppnar jag! En vacker väggklocka! Snart slår den fyra slag. Tiden går. Om 16 dagar är det julafton!

Ha en fin tisdag! Vi ses imorgon igen!