Stormen är på väg. Det är bara att titta ut genom köksfönstret så ser jag snön yra och buskarna lägga sig för vinden. Jag skulle ha tyckt om det för jag älskar stormar och oväder då man kan kura ihop inne och titta på naturens krafter – men, det finns ett men. Jobbet med snöstormar… Snö och storm betyder massor av arbete på gården och trottoaren. Så det är med blandade känslor jag upplever förmiddagen.
Blandade känslor finns även inombords. Ovädret har för länge sedan dragit igång för mig personligen och jag hukar nu för kastvindarna. Hos denna typ av oväder finns inga fördelar.
Iskyla får mitt hjärta att kallna – nästan. För mitt hjärta är av den varma, glödheta typen och förgås inte så lätt. Än finns det hopp.
Is även utombords. 
Enorma istappar utanför min port.
Vassa och farliga om man inte tämjer dom. 
Hur tämjer man istappar? Jo, genom att slå av dom. Slå sönder! Eller genom värme. Få det kalla, farliga att smälta bort, bli till ingenting.
Så vill jag göra med min inre is. Värma den, mjuka upp den, få den att försvinna. Mitt heta hjärta ska vinna över iskylan.
Senaste kommentarer