Feel in the Blogg

Sverige har stora problem! Det handlar om människovärdet. Det handlar om värderingar av vad som får kosta pengar och inte.

Ett av problemen har diskuterats i över 10 år – människor som stressas sjuka p.g.a. för högt arbetstempo, för stora åtstramningar ekonomiskt och personellt på arbetsplatser och obefintlig tid för återhämtning.

Det andra stora problemet är skolan!

Styrande politiker i allmänhet och nuvarande regering i synnerhet verkar tro att bara för att det gäller små skitungar så kan det sparas och kravsänkas i det oändliga!

Men dessa små skitungar blir stora en gång!
Kommer de som vuxna att ha en undermålig skolutbildning, kasst självförtroende plus ha lärt sig att umgås med stress och press redan från lågstadiet – då blir det stora problem.
Problem i första hand för dom själva naturligtvis – men också stora problem för samhället!

Ingen utbildning – inget jobb – ingen försörjning = bidrag. Lägg sen till psykisk utmattningsproblematik självmedicinerat med droger – så blir problemen än större.

Dagens ledare i DN tar upp friskolorna. Det talas om juridiska aspekter och om hur kommunallagen urholkas vid utförsäljning av skolor till privata aktörer. Det verkligt stora problemet tas dock inte upp – varför friskolor poppar upp över huvud taget!

Friskolor finns för att människor inte är nöjda med vad den kommunala skolan har att erbjuda!

Friskolor finns också för att människor får tjäna pengar på barns rätt till grundskoleutbildning!

Jag anser att friskolor är ett bevis på att skolan i Sverige är kass och att det är möjligt att sko sig rik på barns rättigheter. M a o – ett underkännande av det svenska skolväsendet!

Lägg sen till att omdömen nu ska ges till elever redan från första klass!

Utklassning – är vad det blir frågan om redan för en liten skolknatte på 7 år!!

Utbildningsminister Jan Björklund har stenhårt drivit igenom förslaget och säger i en artikel i DN idag: ”Föräldrarna har rätt till en tydlig information om hur det går för deras barn. Och informationen blir i regel tydligare när den sätts ned på papper.”

I DN:s artikel kan man vidare läsa: ”Men den nya lagen kan faktiskt komma att försämra tydligheten, tror de bägge lärarfacken. Nu kan skolorna hemfalla till att bara sätta en siffra eller en bokstav på en elev i stället för att ge en utförlig förklaring. Dessutom kan föräldrarna förvirras av att systemen ser olika ut på olika skolor.”

Det är nämligen så att skolor kan välja att sätta betygen A – F, 1 – 5 eller ”glada gubbar”! Förvirrande??

Hur ska en 7-åring kunna utvärderas?? Varför ska han eller hon bedömas?

Grundskolan ska se till att barn lär sig just grundläggande kunskaper för att senare i livet kunna gå vidare till andra skolor, lärlingsplatser eller jobb. Det tillhör barns rättigheter att få undervisning! Barn ska inte behöva analyseras och betygsättas för dessa rättigheter!

Och hur går det för tysta flickan och pojken med myror i byxorna?? De elever som idag kallas besvärliga och antingen ignoreras eller placeras i skrubben i källaren för att de är så bråkiga!

När lärare idag inte har en susning om vad ADHD och Aspergers syndrom handlar om och när neuropsykiatriska funktionshinder inte finns med i lärarutbildningen – hur tror ni barn med dessa egenskaper kommer att bedömas från första klass!!?? De blir utslagna redan som 7-åringar!

Den förra regeringen förstod inte mycket heller vad gäller mänskliga aspekter och hur otroligt viktiga dessa är för ett stabilt och tryggt samhälle. Den nuvarande slår den förra med hästlängder vad gäller nonchalans kring dessa frågor.

Revolution! Jag har sagt det förr och jag säger det igen: REVOLUTION!

Kan meddela att jag nu pratat med redaktionschefen på DN och hon försäkrar att tidningen INTE mobbar mig. De jobbar inte på det viset, något jag hoppats få till svar.

Problemen att länka min blogg till tidningen är troligen tekniska och redaktionschefen lovade att undersöka saken ytterligare en gång.

😀

Sen lång tid tillbaka pingar jag min blogg via Twingly till Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenska Dagbladet och Helsingborgs Dagblad. Det är ett sätt att kommunicera med läsare och få ut ett budskap.

Att pinga betyder att man länkar sin blogg till t ex en debattartikel i någon av ovan nämnda tidningar. Länkningen gör att det dels blir fler diskussioner, fler reaktioner och bättre debatt – såväl för bloggaren som för tidningen.

Eftersom jag själv läser DN varje morgon är det självklart för mig att det jag reagerar på i såväl nyheter som debattartiklar eller ledare – det skriver jag om i min blogg. DN gynnas alltså av mig!

MEN – DN vägrar att länka min blogg till sina artiklar sedan några månader. Först berodde det på ett missförstånd. DN upptäckte att jag skrivit ut de mördade Arbogabarnens mammas efternamn i min blogg och blockade mig.
Jag kontaktade DN och förklarade att efternamnet stod i en annons i lokaltidningen och att mamman själv gått med på att lämna ut sitt efternamn.
Efter mycket om och men under flera veckor svarade redaktionschefen att nu gick det bra att pinga till DN också.

Icke! Efter sommarsemesterns alla bloggar med anknytning till DN visade det sig att inte en enda blivit länkad till DN. På min fråga till redaktionschefen fick jag den 5 augusti följande mailsvar:
”Som jag tidigare givit dig besked om så är din blogg inte blockerad. Det händer att redaktörerna glömmer att slå på blogg-funktionen på artiklarna. Det är fritt fram att pinga på.”

Trots det fungerar det alltså inte. Svenskan, Sydsvenskan och HD tar in mina bloggar på några minuter men så alltså inte DN.

Nu är jag ordentligt trött på detta. Under förmiddagen ska jag ringa upp redaktionschefen. Blir det ingen förbättring byter jag prenumeration till Svenska Dagbladet.
Det finns ingen som helst anledning att läsa ledare, debatter och nyheter och sen referera till dessa i mina bloggar om tidningen jag läser ignorerar mig.

Är det så att ”redaktörerna glömmer att slå på bloggfunktionerna” , som redaktionschefen påstår – så bör dessa redaktörer påminnas och få instruktioner om hur man gör!

Det känns som mobbing av mig och jag har ingen som helst anledning att finna mig i det. Det finns, som sagt, andra tidningar.

Läser i ”Allt om barn” att en 70-årig kvinna i Indien fött tvillingar! Hon är alltså 70 bast!! Ungarna lär väl bli moderlösa innan de börjat skolan!

Den 77-årige fadern var desperat! Han sålde allt han hade för att få en son! Paret hade redan två döttrar i 30-årsåldern med flickor är bara skit i Indien. Inget att ha! Så för 50 000 kr fixade karln en konstbefruktning och fick tvillingar varav den ena är en POJKE – EN SON! Halleluja!

Hans kommentar efter födseln var: ”- Vi betalade alla dessa pengar till läkarna för en son, men nu har vi också fått den extra bördan av ytterligare en dotter.”

”En extra börda”!! Hur sjuk är världen!? Och sen finns det människor som ifrågasätter feminism och jämställdhet!!

Jag undrar vad familjen gör med den oönskade tvillingdottern? Kanske fixas det med en behållare frätande syra… ”Populärt” i länder där kvinnor är avskräde.

Genom Fi – Feministiskt initiativ – träffade jag en kvinnan som jobbat för RFSU i Indien. Hon berättade att flickor där har noll och intet värde. Vid ett besök i en liten by djupt inne i Indien fick hon veta hur ritualen går till då en kvinna föder barn.
När kvinnan fött barnet och det är en pojke – blir det stor fest! Föder hon däremot en flicka – låser man in mamma och barn tills dess att hon dödat barnet.
Detta är sanning och kan verifieras av kvinnan som arbetade för RFSU. Ritualen är gammaldags och förekommer troligen och förhoppningsvis endast i de mest avlägsna byarna i Indien.

Jämställdhetsarbete behövs sannerligen!

VARFÖR SKA EN MÄNNISKA MED SNOPP VARA SÅ MYCKET MER VÄRD ÄN EN UTAN?? Vari ligger logiken? Finns den någon? Självklart inte!

HJÄLP! Jag har en ozelot på vinden!! Och jag vet inte vad jag ska göra med den!?

Dessvärre (eller kanske dessbättre??) är den väldigt död och utformad till pälskappa… Möjligen är det flera ozeloter som s a s befinner sig i kappan…

Hur som helst så är jag stor motståndare till människor som klär sig i djurs pälsar! Vad gör man då när det i arvet ingick en ozelotpäls!?!?
Jag skulle aldrig i livet sätta på mig pälsen!

Att sälja den vill jag inte – och får heller inte!! Detta är straffbart! Se HÄR och läs om kvinnan som sålde sin päls till en auktionsfirma och både säljare och köpare fick böter! Eller HÄR om pälsar som välvilligt skänkts till Myrorna och sen blivit deras stora bekymmer!

Äger du ett föremål från ett listat djur kan du sälja föremålet om du vet att det är tillverkat före 1947 – och kan bevisa det. (S k listade djur är djur som är utrotningshotade).

Det kan gå att sälja pälsen om du har ett intyg. Så här säger Nora Skjernaa Hansen på Länsstyrelsen i Skåne:”– Det kan vara med hjälp av ett sparat kvitto, en bouppteckning eller en anteckning, typ ”minne från moster Märtas missionsresa i Kongo 1928”.

Min ozelot var min svärmors mammas – inhandlad någon gång på 1930-40-talet och intyg saknas definitivt.

Gamla pälsar från utrotningshotade djur får heller inte slängas utan måste brännas om man ska göra sig av med dom – och inte har kvitto för att kunna sälja.

Jag fick en idé! En idé som gjorde mina barn fullständigt förfärade! Jag ville göra om ozelotpälsen till en ozelot igen!! Det låter väl som en toppenidé eller hur!?
Pälsen får återgå till djur och jag kan ha den i vardagsrummet som påminnelse och androm till varnagel att INTE döda djur för att sy pälsjackor av dom!!

Barnen blev som tokiga! ”Flyttar ozeloten in – flyttar vi ut”, skrek dom! Jag förstod ingenting när dom pratade om ”äckligt” och ”helt galet”.
”Men tänk er den fina ozeloten som nästan blir hel igen” försökte jag. ”NEJ – aldrig!” skrek barnen.

I lönndom tog jag ändå kontakt med en konservator som på sin hemsida pratade om ”troféteknik”(!?).

Konservatorn påstod sig att med sin troféteknik ”göra alla i branschen förekommande arbeten; horn (med eller utan basthud), däggdjur, fågel, fisk och reptiler. Naturligtvis också fällar med monterat huvud och bogmontage.”
(Svälj! 🙁 Jag bara gapade – och ännu mer när jag såg det hemska ”bildarkivet”.)

Men ändå – jag mailade till den uppstoppningsgalne mannen och fick till svar att det är näst intill omöjligt att låta en päls återgå till djur igen.

”Det är dom svåraste bitarna som saknas; klor, öron, ögonlock, läppar osv.” skrev konservatorn. Han uppmanade mig att stolt bära pälsen istället!

Så här fortsatte han: ”Det finns ingen naturligare klädedräkt än en djurhud. Vi kan också med säkerhet säga hur många djurs skinn som gått åt. Annat är det med fuskpäls och andra syntetmaterial som i sin produktionsprocess orsakar stora utsläpp och miljöpåverkan vars konsekvenser ingen kan överblicka. Dessa utsläpp slår också blint mot såväl utrotningshotade djur som andra mer vanliga.”
(Eh, vadå = min kommentar. Jag vill varken ha riktig päls eller fusk som ser ut som ett djur!!).

”Bli kompis med din ozelot, fortsatte han. ”Den är ett stycke kulturhistoria.
Om jag får fantisera så kan jag tro att skinnen kommar från lokala jägare, kanske har dom eller deras kvinnor också garvat skinnen. Sedan har buntmakare, körsnärer och handsömmerskor lagt ner många timmars kvalificerat arbete på att skapa ett plagg som just ska kunna ärvas i generationer. Var glad och stolt över ditt arv!”

Jag förstod på en gång att den mannen och jag inte har mycket gemensamt. Jag insåg också att min ozelot på vinden aldrig kommer att bli ett djur igen – trots min idé om ståltrådskropp och ögon av glas…

I ett mailsvar till konservatorn skrev jag att jag skulle ta väl hand om pälsen och akta den för skadeinsekter, såsom han sagt mig – men att den fick bli kvar där den är.
Han förstod mig inte men skrev i sitt slutmail ”hälsa till han på vinden!”

Så lugnet har åter lägrat sig över Glasblåsargården. Barnen slapp ozeloten stirrande på sig med glasartad blick från vardagsrumshörnet.

Men tänk ändå om min ozelot hade sluppit bli en päls…

Här är några bra hemsidor att besöka:

http://www.djurensratt.se/portal/page?_pageid=33,12369&_dad=portal&_schema=PORTAL

http://allavidjur.blogg.se/skriv_p_mot_pls.html

http://www.djurrattsalliansen.se/inrikes/vart-tog-alla-palsfarmer-vagen-spr-ljog-i-statlig-utredning.html