Lite smått och gott kommer här.
I vissa fall varken smått eller gott, tycker säkert några… Ni får se vad jag menar…
Tog en promenad i fredags. Tänkte jag skulle gå till lokalbladets kontor och hämta en sådan där motionera-mera-lapp! Det är sporrande att skriva upp sina långpromenader och sen kanske ha chans att vinna något också – mer än bättre kondition! Min önskan är att få en stegräknare – vilket inte är första-priset. Men hittills har jag inte vunnit någonting…
En stängd dörr väntade mig! Ja, inte bara stängd utan också låst!!
På dörren kunde jag läsa följande:
Vi har öppet – med stora bokstäver – vilket ju inte alls var fallet.
Och textat lite mindre – att om man inte kom in, skulle man ringa ett telefonnummer. Jag gjorde så.
En lätt förvirrad kvinna svarade, lovade att undersöka saken och det tog mycket lång tid innan hon kom tillbaka till luren och sa: ”Men står det inte på dörren att det är stängt idag!?”
– Nej, sa jag. ”Jo, med det säger dom att det gör”, fortsatte kvinnan.
Jo visst, det stod ”Vid obemannat kontor, stängt”.
Jaha – och??
Den stackars kvinnan i andra änden kunde ju inte hjälpa det här och jag knäppte av min mobil efter ett: tack. Sen tänkte jag: Där inne kunde jag befinna mig istället för att gå sjuk och arbetslös. Sitta där och svara att det är obemannat och dela ut motionera-mera-lappar.
Jag gick hem igen.
Precis utanför staketet till vår gård såg jag detta:
En solros mitt bland alla stenar! En fågel måste ha sått ett frö som nu blivit en vacker blomma:
Sånt gör mig lycklig inuti! 🙂
Något som kanske inte gör alla lika lyckliga är vad jag såg sen i tvättstugan…
Vad kan det vara uppe vid taket månntro…??
Jag kollade lite närmare…
Bland all gammal spindelväv däruppe satt en spindel! Och en ganska stor rackare…
Nu kanske några av läsarna känner kalla kårar längs ryggraden!
Det är en sådan där vattenspindel, tror jag. Dom kan bli rätt stora… Förr hade jag fobi för just sådana här. Det försvann faktiskt i samband med min utbrändhet. Det kanske var så att det plötsligt fanns andra, mycket värre saker att vara rädd för… Fobin är i alla fall borta!
Idag har maken och jag målat panelen i hallen. För att få bort färg som hamnade lite fel använde vi såpvatten.
När jag kände doften av såpa – virvlade tankarna bakåt i tiden och jag kände precis smaken av blöt trådrulle mot läpparna!
När jag var liten blåste vi såpbubblor med just såpa och använde tomma trådrullar av trä att blåsa igenom. När träet blev blött av såpvatten och många bubblor svullnade läpparna lite och en del såpvatten hamnade också i munnen.
Doften av såpa förde mig tillbaka till barndomen! Tänk så många olika sorters minnen vi har som dyker upp igen genom en bild, en smak, ett ljud, känsel eller genom en doft. Fantastiskt.
Avslutar med en bild som jag tycker är mycket vacker. Vresrosens inre!
Som en prinsesskrona! Titta och njut!
Senaste kommentarer