Feel in the Blogg

HUR kan en så här pass allvarlig rättegång hanteras på detta vis!?

En nämndeman måste naturligtvis ha helt klart för sig vad ämbetet innebär och en sådan miss som att uttala sin egen personliga åsikt till en kvällstidning är skandalöst.

Men skandalöst är även beskedet om att försvarsadvokaten anmäler även de två andra nämndemännen för jäv! Detta för att begära att rättegången tas om! Hur kan man bete sig på det viset!?

Detta mål är i sig fruktansvärt och har medfört så mycket lidande för alla inblandade – vad är syftet med att genomföra rättegången på nytt? Det drabbar inte bara de anhöriga som mist två små barn genom mord – utan också hans egen klient!

Om rättegången tas om – vad förändrar utslaget i målet? Vilka fler svar får åklagaren på sina frågor? På vilket sätt blir indiciekedjan kortare eller längre? Hur blir den tyska kvinnan mer trovärdig?

Jag mår illa över agerandet! Det här är ingen lekstuga – det här är blodigt allvar!

Tillförlitlighet, kompetens, värdighet och respekt är vad man kan kräva av alla inblandade i en domstolsförhandling!

Helsidor med Emmas bild, stort reportage i Magazin24, ”Kalla fakta” på söndag – och visst, jag är den första att säga att jag verkligen känner med och för Emma.

MEN – det finns en pappa också! Det finns en pappa som älskade och fortfarande älskar sin Max och sin Saga! En pappa som dessutom satt häktad i flera dagar som misstänkt mördare av sina egna barn! Detta i sig är fasansfullt!

GLÖM INTE BORT NICKLAS!!

Jag har bett lokalbladet Magazin24 att göra ett uppföljande reportage om barnens pappa. Det hoppas jag kommer att ske och jag hoppas också att andra tidningar och media följer efter.

Max och Saga hade och har en pappa som älskar sina barn. En pappa som förlorat det bästa han hade – barnen.

När jag åkte från lasarettet idag hade jag Paul McCartneys ”Memory allmost full” i cd-spelaren och upptäckte ännu en fin sång.
Jag åkte till den plats där två små barn vilar nu:

Tänker – det här är väl inte platsen för tvååringar och fyraåringar…

Sätter mina blommor bland den övriga mängden.

En kyrkogårdsarbetare kom fram till mig och undrade om jag kunde hjälpa henne att plocka undan minnessakerna en stund så att hon kunde klippa gräset och göra fint. Självklart gjorde jag det.
(Ville bara tala om det ifall någon som ofta besöker Max och Saga tycker att änglafigurerna, nallarna, lyktorna och blommorna står på annat sätt än dagen innan.)

Så en bit ur sången jag hörde i bilen – från Paul McCartneys cd:
(Väl värd att köpa! Alla melodierna är fantastiska).

At the end of the end
It’s the start of a journey
To a much better place
And a much better place
Would have to be special
No reason to cry
No need to be sad
At the end of the end

Titta in i dessa ögon.
Se sorgen, smärtan, allvaret men också den lysande styrkan, kraften. Viljan att leva vidare för sina barns skull, men också för sin egen.
Vackra, fina, ljusa, starka Emma!
Men jag vill också berätta om två mycket sorgsna ögon som jag mött flera gånger – Nicklas ögon! Pappan, vars barn nu är borta för alltid – men som naturligtvis för alltid lever kvar. En pappa som sörjer precis lika mycket men som på något vis kommit i skymundan. Tänk också på Nicklas.

***

På något vis har melodier under gårdagen letat sig fram till mig. Sångtexter med en innebörd som berör mitt innersta. Trots att de är långa, några av de jag valt ut, vill jag förmedla dom här.

Här kommer texterna:

You tell me

(Paul McCartney)

When was that summer when the skies were blue?
The bright red cardinal flew down from it’s tree?
You tell me

When was that summer when it never rained?
The air was buzzin’ with the sweet old honeybee
Let’s see
You tell me

Were we there?
Was it real?
Is it truly how I feel?
Maybe
You tell me

Were we there?
Is it true?
Was I really there with you?
Let’s see
You tell me

When was that summer of a dozen words?
The butterflies and hummingbirds flew free
Let’s see
You tell me

Let’s see
You tell me

***

ABBA

I can still recall our last summer
I still see it all
Walks along the seine, laughing in the rain
Our last summer
Memories that remain
I can still recall our last summer
I still see it all
In the tourist jam, round the notre dame
Our last summer
Walking hand in hand
Paris restaurants
Our last summer
Morning croissants
Living for the day, worries far away

***

Bob Dylan

How many roads must a man walk down before you can call him a
Man ? yes n how many seas must a white dove sail before she
Sleeps in the sand yes n ahow many times must the cannon
Balls fly before theyre forever banned

The answer my friend is blowing in the wind the answer is
Blowing in the wind

How many times must a man look up before he can see the sky
Yes n how many ears must one man have before he can hear
People cry yes n how many deaths will it take till he know
That too many people have died

The answer my friend is blowing in the wind the answer is
Blowing in the wind

How many years can a mountain exist before its washed to the
Sea yes n how many years can some people exist before
Theyre allowed to be free? yes n how many times can a man
Turn his head pretending he just didnt see?

The answer my friend is blowing in the wind the answer is
Blowing in the wind
The answer is blowing in the wind