Feel in the Blogg

Imorse fick jag ett ”beställningsgjobb” via sms… ”Jag vill se fina foton på din blogg” – så stod det ungefär!

Så det var bara att hoppa ur sängen, snabbt på med kläderna och sen ge sig iväg – utan vare sig kaffe eller smörgås! Så här – var så god min vän Britta och övriga läsare:

Så här vackert gnistrar solen i Arbogaån denna onsdagsmorgon i mars.

Krokusarna var nedbäddade i mjuk snö.

Men ur stuprören porlade den smälta snön från taket hoppingivande!

Här har jag just rundat cykelbron och ser in mot Arboga.

Så här vinterlik såg Strandparken ut idag på morgonen!

Wilma ser lika frusen ut som jag kände mig när jag kom hem. Fort in i stugvärmen!
Är Britta nöjd nu?

Kramar till alla!

Varje dag, flera gånger om dagen, går jag in och kollar nyheterna på Internet.
Har det hänt något nytt? Har bevis kommit fram? Är någon analys klar?
Och hur mår HON? Hon har opererats idag, enligt uppgift. Hur har det gått? Gick operationerna bra?

När jag går in så här på Internet känns det nu som om jag tittar till henne. Kollar hur hon har det? Hur det går för henne?
Och släpper inte taget om jakten på mördaren. Måste se till att rättvisa skipas, att den som begått detta fruktansvärda dåd åker fast.

Nu har jag tittat till henne för ikväll. God natt – vi ses imorgon.

…fast ändå inte…

Mördaren i Arboga har varit en hel del olika personer om man ska tro på pressen – och det ska man INTE! Mördaren har varit fast flera gånger! Mördare fast – fast ändå inte…

Den kommande veckan kommer att bli avgörande på olika vis, tror jag.
Dels analysen av DNA, dels den eventuella filmsekvens som finns av en kvinna på tågstationen här i Arboga, dels en mängd andra spår och ledtrådar som vi – allmänheten – inte har en aning om – och dels för att den 23-åriga mamman enligt uppgift ska genomgå stora operationer, möjligen idag.

När jag ligger i sängen på kvällen och börjar tänka på detta hemska – så jämrar jag mig högt. Det är SÅ FRUKTANSVÄRT att det gör ont inuti en. En smärta bortom allt förstånd – och då är min smärta en promille av vad föräldrar, syskon och sambon känner.

Jag är inte religiös men jag har bett många, många böner om att den 23-åriga mamman ska klara sig, bli frisk, orka leva vidare och böner har också gått till någon ”himmelsk plats” där två små fina änglar nu finns och har det bra.

Denna tragedi är så förödande! Man vill beta av ett lidande i taget. Först få fatt i mördaren. Sen få mamman att bli fysiskt återställd. Därefter få henne att orka leva vidare utan sina älskade barn.

I dagens lokaltidning tackar mammans familj för allt stöd – men säger också att de alla kommer att behöva fortsatt tröst och då särskilt deras 23-åriga dotter.
Och visst finns vi här! Vi alla som deltar i denna tragedi på sidan om – som vänner, grannar, boende i Arboga, medkännande människor i hela landet. Och som föräldrarna sa: Det räcker med några ord, en kram.

Vi finns här

Idag tog jag en promenad så fort jag vaknat. 1 veckas sen den fruktansvärda tragedin men jag orkade inte tänka på den imorse. Jag behövde luft!

Vädret var grått men det var ändå skönt att promenera. Tankarna fick flyga fritt.

Den där slängda boken låg fortfarande kvar där den legat så länge. En ganska tjock bok, sönderriven. Jag tog upp den: ”Gå sakta, kom tillbaka fort” av David Niven – försättsbladet fanns kvar. ”Gå sakta, kom tillbaka fort” – en mening med många bottnar. Om min promenad, om livet, om vänskap, om en sjuk som försöker bli frisk. Jag la upp boken på kanten av en byggnad.

Gick vidare – såg två annorlunda fåglar i ån – kanske någon sorts doppingar. De var lite rädda av sig, simmade bort när jag promenerade förbi – inte lika modiga som de vanliga änderna.

Det blåste kallt och jag drog kapuschongen tätare omkring huvudet. I Strandparken utmed ån var det ”hundmöte”! 3 mattar med överlyckliga hundar som fick träffa sina artfränder så här på annandag påsk – vilken lycka! Pudeln Märta hälsade som hastigast men sen var det full fart igen med lek.

Gick vidare – fick plötsligt strofen ”Live and let live” i huvudet. Ja, så ska det vara! ”Live and let live” – leva och låta leva. Är det hinduismen som har det som ledstjärna? Eller kanske alla religioner ”låtsas” det men ändå mördar i Guds namn.

Live and let live – så borde det vara, så måste vi leva.

I min trädgård har vintern chockat de vårpigga blommorna.

Se så nedslagna snödropparna är.

Och mitt arrangemang på trappan som varit ”på väg” några veckor:

Men live and let live – alla blommorna kommer igen – livskraft!

Ändå till sist – några tankar från natten som gått.
Så skyddad från alla fasor den 23-åriga mamman är – nedsövd på lasarettet. Ovetande om alla turer, om alla spekulationer, alla tidningsartiklar, all chock och sorg. Slumrande i sin kokong får hon vila tills den dag då hon måste ta in allt det hemska. Tills dess – låt henne sova, läka, orka.

Live and let live

”Tyskan” är släppt och människor är upprörda och arga!

Men vem vet vad som ligger till grund för de olika steg som åklagare och försvar tar??

Det vi – allmänheten – får veta är ju bara det som media serverar oss – och vi slukar allt med hull och hår! Förstås – för vi vill ju att mördaren ska åka fast! Vi vill ju att rättvisa ska skipas! Men vad är sant och vad är falskt??

Barnens pappa VAR MÖRDAREN för inte alltför länge sen! Det visade sig felaktigt. Nu är det den tyska kvinnan!!

Men är hon psyksjuk? Var hon i Arboga på mordkvällen? Finns det verkligen vittnen som sett henne på tåget till Stockholm och t o m ”komma ut hur huset” där morden begicks? Vad är sant och vad är ren lögn?? Vad vet pressen egentligen??

Ponera att tyskan INTE är mördaren! Hon stoppade ju en polisbil i Tyskland och sa – ”Jag tror det är mig ni leter efter”. OCKSÅ enligt pressen! Varför skulle hon göra det om hon är skyldig? Borde inte en skyldig barnamördare fly så långt bort så fort som möjligt – och inte stoppa en polisbil?

Och nu har hon valsat runt på Internet med bild och namn som barnamördaren från Tyskland! Tänk om det inte är sant? Tänk om hon är lika oskyldig som barnens pappa som det fortfarande pågår hetsjakt mot på nätet!?

Folk är desperata! Människor vill ha svar! En allmänhet kräver rättvisa och en mördaren bakom lås och bom. Därför skor sig media på oss. Därför hänger pressen ut folk utan bevis!

Tids nog är jag säker på att dessa mord kommer att klaras upp. Det finns troligen en mängd fakta som vi inte får veta och som pressen inte lyckats nosa upp.
Låt oss t ex invänta DNA-analysen. Den borde förhoppningsvis kunna ge en hel del svar .

Kanske ser läget annorlunda ut om 1 vecka! Vi får besinna oss till dess och inte låta oss kastas mellan hopp och förtvivlan genom en cynisk snaskjournalistik!

Ännu en dag har gått här i Arboga…