1997 när jag drabbades första gången av utbrändhet slog tillståndet ner som en bomb. DN gjorde bl.a. ett stort reportage om mig i januari 1998 – så nytt var begreppet.
I Synonymordboken jag har, tryckt 1979, står följande motsvarigheter: ”slut, förbrukad, slocknad”.
På en av mina favorithemsidor – www.synonymer.se – kan man läsa följande om ordet utbränd: ”utbrunnen, som har bränts till slut; utarbetad, utmattad, slutkörd, fysiskt och psykiskt nedgången, förbrukad, slocknad, slut, utsliten”.
På Wikipedia finns följande förklaring – ”Utmattningsdepression, utbrändhet, sjukdomstillstånd utan egentlig medicinsk definition men som brukar liknas vid ett utmattningstillstånd.”
Dessutom står där följande: ”Ordet utbrändhet kommer troligtvis från engelskans burnout.Betydelsen är inte riktigt densamma, eftersom engelskans burnout inte alls behöver syfta på långvarig sjukskrivning och depression utan kan handla om en allmänt mer cynisk och omotiverad inställning till sitt arbete. [1]
På senare tid har man bytt ut ordet utbrändhet mot utmattningsdepression. Detta av flera skäl. För det första låter ”utbrändhet” som om det vore ett permanent tillstånd som aldrig kan botas, vilket inte är fallet. För det andra anses ordet ”utmattningsdepression” vara en mer korrekt benämning än det lite luddiga ”utbrändhet”
”Utbrändhet finns klassificerad i den internationella diagnosmanualen ICD-10 med koden Z73.0. Denna kod finns även i Socialstyrelsens svenska utgåva av ICD-10 [1] men där finns också tillägget ”Utesluter: Utmattningssyndrom (F43.8)”. Denna diagnos sorteras under ”Anpassningsstörningar och reaktion på svår stress”. Där anmärks även att man vid annan psykiatrisk huvuddiagnos (som till exempel depression) bör ange utmattningssyndrom som bidiagnos.”
Kärt barn har många namn! Även om man i detta sammanhang knappast kan tala om ”kärt barn”…
Att vara utbränd är att ha en åkomma som ofta är väldigt svår att förstå för en omgivning som inte har egna erfarenheter.
Här en liten beskrivning av en vanlig händelse i mitt liv – som utbränd:
Efter att ha varit väldigt nedgången en längre tid med stora sömnstörningar – började jag sova något bättre. Det innebar en känsla av fantastisk lycka – att vakna en morgon utan att känna sig gråtfärdig av trötthet. Så jag beslutade mig för att äntligen var det dags att träffa en nyfunnen väninna!
Sagt och gjort – vi träffades hos mig och jag hade SÅ TREVLIGT! Förmodligen pratade jag alldeles för mycket och det skäms jag för – men det var så länge sedan jag orkade ha någon på besök.
Hon stannade 2½ timma och vi bestämde att vi snart skulle ses igen.
När hon gått kom plötsligt en otrolig trötthetskänsla över mig. Jag fick knappt ihop kvällsmaten. Åt ingenting själv, orkade inte se någonting på TV, orkade inte läsa – utan la mig klockan 18! Fullständigt utmattad.
Jag blev så ledsen. Kände paniken komma. Hur var det möjligt att jag kunde bli så otroligt trött bara av att träffa en människa i dryga två timmar!? Jag hade inte gjort något fysiskt ansträngande. Jag har ingen värk eller smärtor som gör mig trött.
Nej, bara genom att träffa någon och prata en stund – gjorde mig totalt slut.
Sen kunde jag inte somna trots tabletter. När jag äntligen somnat vaknade jag snart igen, hade hemska mardrömmar de stunder jag sov och gick upp vid 5. Det var ingen idé att försöka sova mera.
Så kan man ha det som utbränd. Ett tillstånd som är väldigt ifrågasatt av Försäkringskassan!
Jag väntar med spänning på vilka sjukskrivningsregler man kommer att presentera den närmaste tiden för just utbrändhet/utmattningsdepression. Det kommer förmodligen att bli lika löjeväckande som att man efter en blindtarmsoperation inte ska ha en enda dags sjukskrivning.
Senaste kommentarer