Feel in the Blogg

Jag tar den smutsiga skjortan, doften av din hud finns kvar. Visst känner jag att du har svettats lite. Försiktigt stoppar jag in skjortan i tvättmaskinen. Som om den vore gjord av tunnaste, det mest skira siden. Viker den försiktigt och lägger in den. Stänger luckan. Häller i tvättmedel och så det där sköljmedlet med doften som vi båda tycker så mycket om. Trycker på knappen och maskinen startar.
När skjortan är ren hänger jag upp den på sträcket. Slätar ut minsta veck. Drar försiktigt i sömmarna, knäpper knapparna, ser till att kragen är slät och fin. Stryker med handen över det lena tyget – om och om igen.

Din skjorta, den sista sommaren, din sista sommar.

Vem behöver Svenska Kyrkan?

Läser i tidningen om striden kring biskopstillsättningen i Västerås stift. Det känns pinsamt generande för Svenska Kyrkan det som pågår.
Jag trodde att kyrkan var skild från stat och myndigheter – rent officiellt och inte bara som någonting formellt antaget 1 januari 2000.
Därmed borde de som har intresse av kyrkan vara de som väljer biskop – d.v.s. medlemmar som är engagerade i det kristna arbetet. Inte en massa politiker som aldrig sätter sin fot i kyrkan utom då de är där officiellt å ämbetets vägnar. För blir man inte invald i kommunstyrelsen så kan man ju alltid försöka visa sin makt som kyrkopolitiker.

Svenska Kyrkan tappar fler och fler medlemmar – sådana här genanta företeelser lär inte gynna medlemsantalet. Och för troende som tröttnat finns ju alltid frikyrkorna…

Ute är det grått och trist. Slaskigt när snön töar bort. Det känns som antingen ska det komma en rejäl vinter nu i vintermånaden januari – annars kan det lika gärna kvitta. Någon snö i mars vill åtminstone inte jag ha! Då är det vårmånad och då ska nytt liv börja spira i våra trädgårdar – och kanske också i våra själar.

Idag har jag tvättstugan och i ett hörn har jag ställt in alla krukor och lådor med uteblommorna sedan i somras. Jag skvätter på lite vatten de gånger jag tvättar. Kanske håller dom sig vid liv – i alla fall pelargonierna – så att de kan komma igen till våren, har jag tänkt.

Men idag upptäckte jag – mitt bland allt visset och torrt – en liten, liten Petuniablomma! Jag blev så glad och förevigade den med kameran. Det finns hopp om liv! Våren är snart här och allt vaknar upp igen.

Ha en skön onsdag!