Den 4 april 2005 presenterades ett blivande nytt politiskt parti – Feministiskt initiativ. Jag fanns med på presskonferensen som symbol för de många, många människor, speciellt kvinnor som drabbats av utmattningsdepression.
Det fanns då inget parti som ville ta i dessa frågor! Jo, de tillsattes utredningar och det pläderades för hårdare tag från Försäkringskassan – men INGEN politiker ville ta itu med grundproblemet: Det alltmer uppstressade tempot i samhälle med en tid som aldrig ville räcka till – och dubbelarbetet hos kvinnorna.
För den mest utsatta gruppen var och är kvinnorna! De som både vill och rent ekonomiskt måste hålla kvar sitt yrkesarbete men samtidigt också sköta barn, hem och familj.
Jag fick uppmuntrande dunkar i ryggen efter presskonferensen för snart 3 år sedan. Jag fick också många brev och samtal från tacksamma kvinnor. Men jag fick också känna på medias makt – och dömdes i pressen som bedragare och parasit på samhället. Försäkringskassan som dittills godkänt allt vad jag företagit mig – vände mig ryggen. Jag vann i Länsrätten men blev mycket sjukare på kuppen. Och från Feministiskt initiativ var det märkligt tyst. Jag skulle ”ligga lågt” sa styrelsen. Den uppslutning jag förväntat runt mig och alla kvinnor med samma problem som jag – uteblev helt. Inte heller Fi vågade. Inte heller detta parti som skulle gå på tvärsen mot alla konventioner – förstod eller tordes. Jag hoppas att viljan fanns – men den hjälpte varken mig eller andra mycket.
Och här står vi idag – snart 3 år senare men samma problematik och värre. ”Småbarnsföräldrar är nästa grupp som går in i väggen” säger sömnforskaren Torbjörn Åkerstedt.
I fredags, den 4 januari, skrev jag följande i min blogg – med anledning av en studie vid Umeå Universitet och Mittuniversitetet – kallad ”Att kombinera familj och arbete – vardagslivets balansakt”:
Forskarna påvisar de uppenbara problem vi har i Sverige med att nå fram till jämställdhet. En jämställdhet som både män och kvinnor säger sig stödja i mycket hög grad. 96 % av svenska folket anser att både män och kvinnor bör ta lika stort ansvar för hem och familj och endast 14 % anser att kvinnan bör skära ned på sin betalda arbetstid för familjens skull.
Trots dessa positiva siffror och den vilja som finns, är en strävan mot jämställdhet smärtsamt, visar forskningen. En smärtsam process för män, kvinnor och familjer som politiker och beslutsfattare i mycket större grad måste förstå allvaret i – om man vill uppnå ett jämställt samhälle – vilket de politiska partierna i Sverige säger sig vara överens om.
Just det – politiker och beslutsfattare måste inse den grundläggande problematiken i vårt samhälle – tempot och tidsbristen – samt frånvaron av jämställdhet!
Kvoterad föräldraförsäkring och 6-timmars arbetsdag! Där är Feministiskt initiativ och jag fortfarande överens.
Senaste kommentarer