Feel in the Blogg

I torsdags kväll kom Annika Östberg till Arboga för att berätta om sitt liv.

Om nu inte någon vet vem Annika Östberg är så berättar Wikipedia så här, citat:

Annika Maria Östberg (tidigare gift Deasy), född 6 januari 1954 i Stockholm, är en svensk kvinna som dömdes för dubbelmord (first degree murder, 25 år till livstid) på en restaurangägare och en polis i USA 1981.Efter att ha avtjänat 28 år av sitt straff i Kalifornien, USA överfördes hon den 8 april 2009 till Sverige och transporterades till kvinnofängelset Hinseberg. Örebro tingsrätt meddelade den 16 november 2009 att Östberg fått sitt straff tidsbestämt till 45 år och att hon därmed kunde bli en fri kvinna i maj 2011 (efter 2/3 av strafftiden).Östberg förbereddes fortsatt för ett liv i frihet på Basta Arbetskooperativ i Nykvarn där hon planerade att bo kvar även som frisläppt.Östberg släpptes sedan, helt enligt riktlinjerna, fri den 2 maj 2011. 

När jag har berättat att jag självklart ville gå till ABF:s lokal i Arboga för att lyssna på Annika Östberg – har jag mötts av förakt från några. Fördömanden och intolerans – en hårdhet som fick mig att häpna men också att bli heligt förbannad!

Förlåtelse – att be om och att ge – är något mycket viktigt. Att acceptera – men också att tro på förändring, förbättring – på att människor kan och vill ändra sig, att det finns hopp. Att våga tro på människor!
Hur skulle världen se ut om vi inte gav förlåtelse? Och – hur mycket bättre skulle inte livet bli om många fler, alla, levde efter den möjligheten. Att få en ny chans! Att ge andra möjligheten att ändra sig, göra bättring. Hur mycket starkare och rikare skulle vi alla då inte bli!?

Den här torsdagskvällen i oktober var vacker i Arboga. Nygatan lyste när jag begav mig till ABF:s lokal längre bort på gatan. En speciell kväll.

En speciell kväll – som de flesta kvällar nu måste vara för Annika Östberg. Varje kväll numera – en kväll i frihet! Utan lås, stängsel och vakter.

Alla i Arboga vände inte Annika ryggen – tvärtom! Redan kvart över sex var lokalen proppfull! Och mer folk blev det! Många, många ville lyssna till Annikas berättelse.

Så välkomnades Annika Östberg av ABF:s representant. Och Annika började berätta.

Det blev en resa i tiden. Från Annikas trygga liv som liten i Sverige. I hemmet i Stockholm, hos släktingar i södra delen av landet, samvaron med mormor – en lycklig barndom. Som av en slump förändrades när Annika var 11 år. Mamma som var flygvärdinna gjorde ett extra pass åt en sjuk arbetskamrat och träffade då mannen som hon kom att gifta sig med. Mannen från USA som tog med henne liksom Annika till ett helt nytt liv i Amerika. Slumpen, tillfälligheter – ögonblick som förändrar livet.

Annika Östberg, livstidsfånge som suttit inlåst i tjugoåtta (28!) år, stod där i lilla Arboga – rak i ryggen och berättade! 
Det var en mycket stark föreläsning. Då och då hördes snyftningar från  publiken och jag själv fick torka tårarna både en och flera gånger. När Annika berättade om sin älskade son Sven, om kampen, om förödande missbruk, om den brutala tillvaron i ett amerikanskt fängelse. Det gick en rysning genom hela min kropp av stark rörelse när Annika beskrev dagen då hon slutligen fick brevet som äntligen gav henne möjligheten att  återvända till Sverige.

Annika beskrev också glädjen över den värme hon fått från människor i Sverige. Tackade alla som kämpat för henne. Hon berättade att hon först hade svårt att ta emot all kärlek, alla kramar, all värme. Hon var inte van vid sådant…
Hon berättade också om alla älskade hundar hon tränat i fängelset i USA – från liten valp till vuxen hund – och sorgen att alltid, varje gång, slutligen få lov att lämna över kopplet och hunden till någon annan när träningen var klar. Nu har hon en egen Golden Retriever som hon aldrig någonsin lämnar ifrån sig!  (Fotot föreställer inte Annikas valp utan är tagen från en annan blogg på Internet).

Förlåtelse talade Annika om! Hur svårt hon hade haft att tro att hon någonsin skulle kunna bli förlåten. Hur prästen Leif Eliasson om och om igen bad henne att försöka, att våga be om förlåtelse. Och hur det till slut lyckades. Annika gav sig själv möjligheten att bli förlåten.

Så måste vi alla göra. Ge förlåtelse. Förlåta och ge människor chansen att börja om.
För slumpen, ödets nycker, tillfälligheter i livet kan göra att vi tar fel beslut, begår misstag, ödelägger våra liv. Men det måste alltid finnas hopp. Det måste alltid finnas en möjlighet till förlåtelse.

”Ögonblick som förändrar livet” heter Annika Östbergs bok. Köp den i närmaste bokhandel eller på nätet! Läs om hur livet kan förändras på ett ögonblick och läs om kampen för förlåtelse.

Det här är ”Sagan om Gunnar”!

Sagan om Gunnar börjar i januari i år. Nej, förmodligen långt tidigare – men det är tid som vi inte vet så mycket om. Veterinären som så småningom hjälpte Gunnar tippade på att Gunnar förmodligen var omkring 3 år då.

Så ”Sagan om Gunnar” får börja fredagen den 21 januari 2011. Det var då en ung kvinna i sin förtvivlan ringde mig och bad för Gunnar. Gunnar var en hemlös katt som strök omkring i hennes bostadskvarter. Älskad av hennes barn som gett kissen just namnet Gunnar – men mindre omtyckt av en del andra. Någon hade förslagit att helt sonika gå ut och slå ihjäl katten! Kvinnan, som själv har en hund och inte kunde ta hand om Gunnar, bad mig om hjälp och jag lovade att försöka.

Dagen efter transporterade jag hem Gunnar till mig. Gunnar var snäll – men lite rädd och trött. Han kröp direkt inunder min säng och stannade där. I nästan 24 timmar sov han! Förmodligen helt uttröttad och dessutom skadad, fick jag veta senare.

Eftersom jag redan har tre egna katter kunde jag omöjligt ha kvar Gunnar själv. Tack och lov finns Katthemmet i Köping!  DjurskyddetKöping Kattvännerna genom Sari och Jessica lovade att ta emot Gunnar trots att de hade fullbelagt flera gånger om.

Så en kall måndag i januari blev Gunnar Köpingsbo.

Sen har tiden gått. Genom Tarja på Katthemmet i Köping fick jag veta vad som hände Gunnar. Han blev minst sagt kärleksfullt omhändertagen! Många är meddelandena som Tarja sänt mig under månaderna som gått. Igår fick jag träffa Gunnar igen! Och såhär ser Gunnar ut idag! Ren och fin! Frisk, trygg och lycklig.

Det kändes som fest på Katthemmet igår! Det var uppbullat med allt möjligt gott när jag kom och det kändes nästan som om det var för min skull. Jag blev i alla fall tvungen att fika först fast jag helst velat rusa upp till Gunnar direkt! 🙂 Här har Tarja just serverat kaffe! Hennes dotter hade köpt den underbart goda Apelsinkakan.

Alla vill inte vara med på bild! 🙂 Men till vänster i soffan sitter i alla fall Jessica – hon tog sig an Gunnar direkt den där gången i januari. ”- Han är speciell – Gunnar”, säger Jessica.” – Jag kommer att vara väldigt, väldigt noga med vem som får köpa honom en gång.” Jag håller med – och jag är glad för det hon säger.
God och glad var stämningen! Sari skrattar längst bort mot väggen. Hon var också en av de personer som gjorde så att Gunnar lever idag.

Jessica som ansvarar för Katthemmet i Köping tog helt sonika hem Gunnar till sig. Gunnar var dålig, hade ett fult sår i huvudet och blev opererad ganska omgående. Samtidigt blev han kastrerad.
Jessica berättar för mig att Gunnar hade ärr över hela sin lilla kattkropp. Han har fått ta emot mycket stryk. Jessica var osäker på om Gunnar skulle överleva operationen. Han var mycket dålig efteråt och Jessica berättar hur hon låg intill Gunnar på golvet och pratade stilla med honom. Gav honom värme, trygghet och den kärlek han förmodligen aldrig fått.

Så fort kaffet var urdrucket och den smarriga apelsinkakan uppäten ville jag gå till katterna! Tarja följde med mig och vi började leta efter Gunnar i katternas fina lägenheter på Katthemmet.  

17 katter bor där och det var inte helt lätt att hitta Gunnar. Katter! Och mer katter! Den ena sötare än den andra! Röda katter! Nyfikna katter! Katter som ville gosa! Och så igen – oemotståndliga Elsa! Vilken kisse! Vem glömde bort henne? Hur kan man överge en så snäll och fin katt!? Ja, hur kan man överge katter, djur, över huvud taget! 🙁

Men var fanns Gunnar!!?? Vi letade och letade. Så till slut: Under en soffa skymtade en katt!

Ja, det var Gunnar! Men han hade inte så stor lust att komma ut från sin mysplats. Tarja lockade med hans eget kattgodis! Smarta Gunnar slängde då ut en tass och rafsade till sig godiset! Man får inte vara dum! 🙂

Men till slut kunde han inte motstå Tarjas lockande!

Äntligen! Gunnar – igen! En bamsestor, fin katt!

Jag fick ge honom kattgodis. *** Så underbart att se honom igen!

Han älskar att bli kliad och masserad på ryggen! Då ser han ut så här: Snacka om en kisse som njuter!!

Sen visade Gunnar mig sitt rum! Jessica berättade att Gunnar fick med sig sakerna hemifrån henne så han skulle känna sig trygg. Bl.a. detta nattduksbord där hans eget godis förvaras! 🙂

Lycklig och glad begav jag mig sen ifrån Köping och Katthemmet. Tacksam över att det finns sådana människor som de hos Kattvännerna i Köping! Glad över att ha fått träffa så många av de som arbetar där – och jättelycklig över att kunna skriva ytterligare ett kapitel i ”Sagan om Gunnar”.

Hur det går för honom sen – hoppas jag kunna berätta längre fram. Just nu trivs han utmärkt bland kattkompisar och underbar personal på Katthemmet i Köping. Där hoppas jag han får stanna så länge att hans självförtroende och tillit ytterligare stärks. En bortglömd, utkastad kisse hamnar i himmelriket på jorden när den får komma till detta hem i Köping.

STORT TACK TILL ALLA PÅ KATTHEMMET I KÖPING!

Vill ni stödja deras verksamhet – gå in HÄR för att komma till Djurskyddet Sverige – Katthemmet Kattvännerna i Köping!

Gunnar är en överlevare – och jag mötte ytterligare en överlevare igår – Annika Östberg.
För att göra henne rättvisa, eftersom berättelsen om Gunnar tog mycket plats idag – kommer bloggen först imorgon att handla om Annika, denna starka, fantastiska kvinna.

Välkommen åter då!

Enligt uppgift har Facebook 800 miljoner aktiva användare runt om i världen. En fantastisk siffra!

Så här beskriver Facebook sig själva: ”Facebook är ett socialt verktyg som förenar människor med vänner och andra som arbetar, studerar och lever runt dem.”

Wikipedia skriver så här:”Facebook är ett socialt medium eller en social nätverkstjänst som grundades i februari 2004 och drivs och ägs av Facebook, Inc. Grundaren heter Mark Zuckerberg, född 1984!
Killen från New York visste verkligen vad han gjorde när han startade detta bara 20 år gammal! Vilken succé!

Använder du Facebook på rätt sätt kan det också vara en succé för dig och dina vänner. Facebook har t o m en Facebookskola – klicka HÄR för att komma till den.

Huruvida du behöver utbildning för Facebook låter jag vara osagt. Några enkla regler gäller för mig i alla fall: TÄNK PÅ VAD DU SKRIVER! Din sida läses av dina vänner som om du skickade ut din hemliga dagbok till var och en!
Detsamma gäller foton. Lägg inte ut en enda bild om du inte accepterar att den valsar runt bland människor, såväl kända som okända världen över. Tänk på att 800 miljoner människor är väldigt många – och alla har inte ärliga avsikter.

Via en vanlig svensk tidning hittar man en del också – man behöver inte använda sig av vare sig Facebook eller nätet i övrigt.
”VÅRT ARBOGA” en sida i gårdagens Arboga Tidning uppmanar människor att tycka till om Vasastan! Äntligen ska det hända något i den fina men bortglömda delen av Arboga!
Arboga Kommun har t o m skapat en egen blogg åt Vasastaden! Klicka HÄR för att följa den, följa arbetet med förändringen och förbättringen av Vasastan och för att kommentera!

Förändring gäller också vid Fabriksgatan i Arboga. Så heter den gata som sträcker sig från Stureleden österut och där en av de tre stationsbyggnaderna i Arboga ligger. Fast numera syns inte det gamla stationshuset längre. Netto växer upp och har fått korvkiosken att flytta på sig. Jag undrar om det nya läget för kiosken inte är bättre än det gamla, syns bättre, ligger lite högre upp.

Via lokalbladet kan jag också läsa att Annika Östberg idag kommer till Arboga för att berätta om sitt liv och om sin bok. Kl. 18.30 i ABF:s lokal på Nygatan. Fritt inträde. Jag kommer att vara där också! 🙂

Fotona från Arboga är grå för grått och regnigt är vädret. Så blött och tråkigt att katterna tvekar att gå ut. Felix var ut på trappan och gluttade fyra (4) gånger innan han gav upp. Wilma var lika svårflirtat.

Bättre då att softa på sängen som Curry!

Möjligen skulle det här kunna sätta fart på katterna: Aktiviteter i ett äppelträd!

Fågelautomaten har fyllts på för första gången i höst och talgbollar hängts ut. En skata vill provsmaka lite. Grå, suddiga bilder. Jag skyller på vädret och en dålig kamera. 🙂

Löven gulnar ute. Men inne har min gamla azalea vaknat upp igen! Jag har verkligen inte ”gröna fingrar” men azaleor har jag tur med!

Avslutar med ögonblicksbild en regnig höstdag i oktober. Ha det gott! Vi ses ikväll!

Livmoder är väl ett vackert ord! Liv moder.
En moder som ger liv! När jag fått mina barn hade jag Uterus som lösenord på datorn på jobbet. Uterus är latin för livmoder. Så fantastiskt tyckte jag den var – livmodern.

Men bryr kvinnor sig om sin livmoder? Ser till att den mår bra? Så att det inte uppstår cellförändringar som kan leda till cancer.
Vart 3:e till vart 5:e år blir kvinnor mellan 23 och 60 år kallade till en barnmorska för cellprovstagning. Så också jag. För 100 kr får du veta att din livmoder är OK eller får hjälp i tid att förhindra cancerspridning.

Provtagningen är enkel och smärtfri! Ändå kommer långt ifrån alla kvinnor som kallas till undersökningen. Varför?
Gå in HÄR på Stockholms Läns Landstings hemsida. Där kan du också klicka på en animerad film som visar hur undersökningen går till.

Var rädd om dig och om din livmoder!

Det här är Karin Linde: Född 1889 och på bilden 20 år.
Karin lever förstås inte längre men hon blev nästan 100 år. Det som förundrade mig medan hon levde var att hon var så tacksam för allting. Trots att hon tidigt blev änka och att hennes ende son dog blott 55 år gammal. Och trots krämpor och besvär – så var Karin Linde så tacksam.

  Jag förstår henne bättre nu – med tiden. Ju äldre man blir ju mer tacksam blir man. Tacksam över hälsan, tacksam över älskade barn, tacksam över hem, vänner, jobb, mat på bordet. Tacksam också över så enkla saker som att få vakna varje morgon. Så enkelt – men så ofantligt stort!
Trots gråtrist väder och regn – ändå uppleva gåvan att få vara med ett tag till. Få uppleva en ny dag – som den här, en höstmorgon med mustiga färger.

Så var rädd om livet och känns tacksamhet och glädje. Låt inte sorger och bekymmer förmörka din dag. Lena Nevander Friström, psykoterapeut och föreläsare, var född samma år som jag. Hon sa bl.a. dessa minnesvärda ord: ”Livet är kort, livet är nu och döda är vi väldigt länge”. Lena Nevander Friström avled 2008.

Jag avslutar dagens blogg med en dikt av Bo Setterlind.

Var rädd om livet,
det skall glädja dig,
var rädd om ljuset,
det skall leda dig,
var rädd om mörkret,
det skall skydda dig,
var rädd om slutet,
det skall rädda dig
Bo Setterlind

Sluta släng mat!

Enligt olika undersökningar slänger varje svensk upp emot 100 kg mat varje år! Här ses en sopbil tippa matrester någonstans i Skåne.

Jag har reagerat på detta tidigare. När vi vid ett tillfälle gjorde en tur till Åland hade vi bokat smörgåsbord på färjan. Alla vet hur smörgåsbord ser ut! Det dignar av mat och ögat vill mer än magen. M a o massor av mat blev kvar på de flestas tallrikar. Jag frågade personalen vad som händer med alla matrester? Jo, de slängs! Man berättade för mig att genom EU-beslut får man inte längre förse bönderna med avfallet till svinmat – det stämde inte mer EU:s regler. Jag skakade bara på huvudet. Vilket skamligt slöseri!

Som medlem i Konsum får jag då och då deras tidning Mersmak. I senaste numret står just om detta – om allt slöseri och kastad mat! Och om doggybags! Bilden här föreställer japanska doggybags. Det är ju nämligen så att i många andra länder är det självklart att be om en doggybag när man inte orkar äta upp all mat på restaurangen. Har du betalat för maten ska du självklart ha med den mat hem som du inte orkar äta upp!
Tidningen Mersmak hänvisar till sidan Släng inte maten – en kampanjsida från Konsumentföreningen Stockholm. Sidan berättar att de flesta tillfrågade tycker det är pinsamt att be om en doggybag. Varför då? Att få med sig god mat hem som man dyrt betalat för!?
Det finns bra ekologiska förpackningar. Vi borde alla ha med en sådan här i bakfickan eller handväskan när vi går på restaurang! För miljöns skull! För plånboken! Och för det etiskt riktiga att inte slänga mat!
Klicka HÄR för att komma till Släng inte maten! Där får du massor av tips på förvaring, vad som gäller bäst-före-datum, restrecept, tips & trix och mycket annat!

Annat som förbrukas eller snarare förändras är bl.a. stadsmiljöer. Plötsligt ser det ut så här när man trafikerar Stureleden i Arboga och blickar bort mot en av de tre stationsbyggnader vi har i stan: Ja, den låga stationsbyggnaden syns inte längre för framför den börjar Netto torna upp sig. (Bättre bilder kommer en annan dag.)
Korvkioksen är flyttad också. För den som vill se hur det såg ut för bara några månader sen kan jag tipsa om TELE2:s senaste reklamfilm! Klicka HÄR!
TELE2 har spelat in reklamfilmen i Arboga vid korvkiosken Mätt & Belåten. Lite kul! Särskilt som ingenting längre är sig likt nu på platsen. 🙂

Annat som förändras: OKQ8 på Bensingatan i Arboga blir utan bemanning i framtiden. Lite trist eftersom det är en bensinstation med gamla anor. Men det är bristande lönsamhet som sätter stopp och kanske blir det mer lönsamt för bilåkarna med en obemannad station med mini-pris.

Lite slit-och-släng känns det här, också saxat ur Arboga Tidning idag: Svenska Kyrkan i Skinnskatteberg har haft drop-in vad gäller bröllop och dop. Det lockade tydligen en del människor.
Själv ställer jag mig tveksam till det. Om jag skulle gifta mig idag vore det för ett vackert, fantastiskt minne. Då känns inte drop-in särskilt romantiskt och tilldragande. (Bilden är från goda vänners bröllop i Kopparberg).
Likadant vad gäller barndop. De flesta som döper sina barn i kyrkan idag gör det för det stämningsfulla och fina – ett vackert minne.
Inte särskilt många säger nog att det kyrkliga i sig, det kristna budskapet, är det som gör att de väljer kyrkan – vare sig det gäller giftermål eller namngivning.Men var och en blir ju salig på sin tro! 😉

I dagens lokalblad läser jag också en bra insändare från Kristin Andersson, SSU-ordförande i Arboga. Läs den! Jag blir otroligt glad över att det finns unga tjejer i Arboga som vurmar för jämställdhet. Som inser att flickor och kvinnor fortfarande har lång väg att gå till jämställdhet. Som tycker det är ett oacceptabelt slöseri att bara kasta bort kvinnokraft!
Då känns rosamuffinsbakande tonårsmorsor långt borta – tack och lov! Det finns hopp!

Miljöpartiet tycker likadant och du kan beställa märket HÄR!

Inte slängde – utan återanvände mina gamla dubbdäck, gjorde jag igår. Bröderna Larsson på Arboga Däck & Gummiservice har koll på mina däck och det känns tryggt! Billigt, snabbt och bra fick jag mina däck för vintern på plats. En trevlig pratstund dessutom med Mattias och Marcus! Klicka HÄR för att komma till brödernas hemsida!

Ja, man ska vara sparsam och inte slösaktig. Men slösa med kärlek – det får man göra hur mycket som helst! 
Vi behöver mycket mer av värmande omtanke och spontana kramar! Ge – och du får tillbaka!

Avslutar med ett klipp ur den otroligt fina bukett rosor jag fick från min dotter igår. Blommorna var fantastiska – men orden på kortet ännu mer…