Feel in the Blogg

Utan att alls beröra händelser i Arboga vill jag uppmana alla att prata med varandra!

Samtal måste vara bland det viktigaste som finns. Inte bara när man är glad och nöjd utan ännu mer då något inte känns bra. Att våga ta bladet från munnen, som det heter. Våga säga vad man tycker. Och – till den det berör!

Det är bättre att stämma i bäcken än i ån! Ta upp problemen innan de får gigantiska proportioner. En sak som enkelt kunnat ställas till rätta
blir annars till jätteproblem.

Vägra mobba! Om inte vuxna kan sluta mobba – vad ger det för signaler till barn!?

Sluta agera som om problemen är borta genom att uppträda som om dom inte finns.

Det är ingen lösning att inte se människor!

Prata med varandra! Ta första steget  och märk hur lätt det är att nå en lösning – egentligen! Och prata med den som det verkligen gäller – inte en massa prat till andra! Våga och vinn – harmoni och glädje.

Så sant – ”Kindness is a very big thing”. ”Vänlighet är en mycket stor sak!”

Ha inte så mycket prestige! Lätta lite på tuffheten och kylan – och le! Var snäll! Bjud lite på dig själv! Ett leende kan lysa upp en hel värld. Prova får du se!

Bloggaren har fött tre barn och varje gång upplevt BB-tiden som ljuvlig. Det var både en tid att få lite vila efter 9 månaders graviditet och en kanske kämpig förlossning – men också tid till att lära känna sitt nya barn. En tid då man i lugn och ro kunde komma igen, fick amningen att fungera och en chans att njuta ensam med sitt nyfödda barn.

Att bli gravid och sen föda ett barn är en stor omställning både fysiskt och psykiskt. Att då få tid efteråt att hinna med  – var guld värt.
Och BB-tiden var så kvinnlig! Man kom så nära de andra mammorna! Jag minns alla de mammor som låg på salarna under alla mina tre barns födelse. Många av dom kom att betyda oerhört mycket för mig. Margaretha som låg i sängen intill när jag fött mitt första barn. Som lugnande talade om hur jag skulle göra när allt blev panik med mjölkstockning och barnskrik.

Ann-Louise, då jag födde barn nummer två! Eleonor, Rås-Marie och de andra som låg i samma rum som jag då mitt tredje barn föddes. Annelie som kom mig så nära men som inte lever idag… Som alltför tidigt rycktes bort pga svår sjukdom.
All närhet och värme, all delad oro men också tröst och  lycka.

När jag födde barn fick alla mammor välja! Välja hur de ville föda! Och – hur länge de ville stanna på BB! Jag stannade 1 vecka med varje barn. Det var skönt att hämta andan och umgås bara med den lilla nyfödda när två andra barn väntade hemma.

  På den tiden låg barnen i rad och sov i barnsalen om natten på BB. Den nyblivna mamman fick chans att sova lite! En barnsköterska smög försiktigt in om natten och la barnet till bröstet när det hade vaknat och var hungrigt. Nästan som i sömnen ammade man sitt lilla barn. Sen tryckte man på knappen och sköterskan kom åter och hämtade barnen. Så lugnt och skönt och stilla. Så välbehövligt!

Idag åker mammor hem samma dag som barnet föds! Jag känner en ung mamma som fick lämna BB efter 6 timmar! Helt sanslöst, enligt mitt sätt att se! Det kan inte vara bra vare sig för barn eller mamma – men det handlar, naturligtvis, bara om pengar! Hur länge ska vi gå på sådant? Hur länge ska vi bara acceptera utan protester?

Men välfärdslandet Sverige ser bara arbete och produktion som tecken på välstånd och framgång! Det är de hårda bitarna som gäller! Inte omsorg och vård. Därför satsar man inte på skolan! Därför är läraryrket nedvärderat och underbetalt! Därför är sjuka människor simulanter som bara kostar samhället pengar och gamla bara till besvär. Och därför ska också mammor och barn kasats ut från BB så fort som möjligt.

Vad värderar vi som viktigt? Vad är värt att satsa på? Vad genererar framgångar på sikt? Fundera på det.

(Alla bilder på sidan är hämtade från Internet via Google.)

Nu börjar det spraka i naturen. Även om hösten är ovanligt mild och skön så börjar träden skifta färg mer och mer. Igår tog jag reda på lite äpplen. Så goda – av sorten Maglemer. Några dunsade ner framför mig – precis som direktleverans av mellanmål! 🙂 När jag ändå var ute räfsade jag lite av de löv som redan fallit ner. Visst är höstlöv vackra!

Men det finns andra färger att glädjas åt fortfarande. En Kornettblomma har slagit ut – Streptocarpus på latin. Blomman Linnés döttrar likaså: Stjärnflocka kallas den också – Astrantia Major på latin.

En vacker lupinblomma har också slagit ut fast det är i slutet av september. Härligt! Men snart är blommornas tid all och hösten tar över helt. Bladen faller till marken – men glöm inte – snart är det vår igen!

Eftersom jag inte hittat några lokalt odlade paprikor köpte jag de här i en mindre nogräknad butik. Dessa paprikor är från Holland och ter sig oroväckande fina ut, tycker jag! Glansiga och felfria precis som gjorda av porslin. Man undrar hur mycket bekämpningsmedel dom utsatts för… Det vill man förmodligen inte veta – i alla fall inte jag som nu har dom nedblandade i en mustig ratatouille…

Undret vid Scheeletorget så? Vad är det för något?  Jo, förstasidan i Arboga Tidning visar detta: I hela 18 år har huset på Scheelegatan i Köping stått tomt! Men nu ska det bli ändring på det! Det tycker bloggaren är lovvärt! Men undrar samtidigt – när sker samma sak med husen i Vasastan i Arboga??

  Bilderna här kommer från en av bloggarna förra sommaren och visar rucklen längs Vasagatan i Arboga:

Fick vi SJ att fungera skulle de bostadslösa studenterna i Örebro kunna flytta hit! Vasastan i Arboga är ett fint område med mycket grönska och relativt centralt läge. Snart öppnar också Netto vid gamla stationen (en av dom gamla – den vid Fabriksgatan, intill silon) och blir närmaste butik för boende i Vasastan!
Jag hoppas samma under sker i Arboga som vid Scheeletorget i Köping!

Avslutar med en bild på katten som inte äter som andra! I vasken ska Felix ha maten! Tur det handlar om torrfoder…

På Svenska Dagbladets hemsida kan man idag läsa följande: ”Slavläger har kopplingar till Sverige”.

Om hur människor hålls som slavarbetare i Storbritannien. Jag citerar Svenskan: ”Ligan siktade särskilt in sig på utsatta människor som lockades med arbete och god betalning men i stället spärrades in i burar, husvagnar och hästtransporter. Vissa ska ha utnyttjats i flera år och de som befriades var gravt undernärda.”  Läs mer HÄR!

Igår funderade jag över alla människor från forna öststaterna som befinner sig bl.a. i Arboga. Jag har träffat flera av dom och många har varit från Ryssland. Ingen av dom jag ”talat” med kunde vare sig svenska eller engelska. Hur klarar dom sig? Och – vad gör dom här??

Den här mannen hittade jag i min trädgård igår pallandes äpplen! Jag gick ut och frågade honom vem han var. Han tog en bit av ett äpple och sa ”- Good! ”
– Where do you come from? sa jag. Nej, han kunde inte engelska. Jag började rabbla länder. ”- Poland?” Han skakade på huvudet. ”- Russia? ” Ja, så var det! Russia – Ryssland kom han ifrån.
Sen kom inte konversationen längre förstås och mannen fortsatte plocka äpplen i en medförd kasse från Systembolaget.
Ja, vad skulle jag göra? Jag är en snäll själ och karln verkade varken farlig eller hotfull. ”- Ta du några äpplen och baka dig en kaka,” sa jag. Att försöka förklara att Allemansrätten inte gäller i villaträdgårdar gav jag upp direkt. Mannen fortsatte smaska på sitt äpple, plockade vidare och jag gick in.

Men vad gör dessa människor här? Om de inte kan språket och inte verkar vara vanliga turister – vad har de då för ärende? Asylsökande lär de väl inte vara – eller? Slavarbetare?  Eftersom jag har kontakter bland de styrande i kommunen ska jag höra mig för lite bland dessa – om de vet mer.

På tal om arbete så fanns den här annonsen i lokala bladet igår: Vad tycker ni om den?

En närmare titt: ”Dyslexi, värk och knäproblem? Jag tittar bara på kompetensen.” säger Angeles Bermudez Svankvist, generaldirektör för Arbetsförmedlingen.

Ja, som sagt, vad tycker vi om det uttalandet? Och – har Arbetsförmedlingen någon gång hjälpt någon människa till arbete – oavsett läs- och skrivsvårigheter eller värk? Inte ens fullt friska går till Arbetsförmedlingen när de söker jobb! Se kraften! Pyttsan!

Nej, det här är bara ett sätt att mygla över de sjuka till gruppen arbetsföra! Alla som utförsäkrades 30 juni i år – trots läkarintyg på 100 % sjukskrivning – fördes över till Arbetsförmedlingen och där försöker Försäkringskassan (på uppdrag av regeringen) att hålla dom kvar! D v s lagen om allmän försäkring har upphört att gälla! Skandal, är ordet! Undrar om Sankte Per är lika hårdför en gång… Eller får de sjuka ro i graven i alla fall… 🙁

Ja, man ska ju leva på hoppet, heter det. Men man kan ju undra ibland…
Det här hoppet funderar jag över: Mjölkpaketet uppmanar till något som kallas känguruhopp. ?? ”Känguruhopp 3×10, 2-3 gånger i veckan” rekommenderas. Hur tusan ska man orka det? Och till vilken nytta? ”Avsluta med ett glas kall mjölk” enligt instruktionerna.
Inte ens Google som vet allt – har någon beskrivning på känguruhopp och vad en människan får ut av det.
Google som fyller 13 år idag – ser man när man söker via deras sida! GRATTIS!

Hur som helst så lever jag alltid på hoppet med eller utan känguru! Ha en fin dag!

”Det är den som går vilse som finner de nya vägarna”, visdomsord av Nils Kjaer, norsk diktare – och det stämmer!
Eller så kan man enkelt uttrycka det: Den som går vilse får se mer!

Bloggaren och hennes Miljöpartikompisar gick vilse igår i Kungariket Kungsör och vad kan då vara härligare för än Miljöpartist än att hitta en gäng kossor på grönbete i villervallan! 🙂

Det var inte heller riktigt så att vi kommit vilse – informationen om ändrad mötesplats kom lite sent bara. Vi fick se Lockmora – och det var värt felåkningen! Lockmora friluftsgård ligger några kilometer utanför tätorten Kungsör. Många Kungsörare var ute på promenad i det härliga vädret och omgivningarna runt friluftsgården var verkligen angenäma!

Kossorna då! Jo, så här ser dom ut: Rejäla horn!

Vad kan detta vara för sort? Inte den vanliga mjölkon i Sverige. Någon som vet!?

Men den här sötnosen då! När jag såg den lilla kalven utbrast jag spontant:”– Aldrig mer kalvkotlett! ” Fast det ska sägas också – jag äter sällan kött och aldrig någonsin kalv! Vem kan tänka sig att tillaga kalven ovan? Kalvfilé Oscar – någon?

Eller kalvlägg… Lägg = leg, som det engelska ordet för ben! Ja, man ser ju faktiskt att det är frågan om avhuggna kalvben…

Ja, någon som tydligen kan tänka sig att göra både det ena och det andra med en liten kalv är denne man som pryder förstasidan av lokalbladet idag: Artikeln säger: ”Fälld lantbrukare förbjuds ha djur”. Tack för det, säger jag!!

Men tidningsreportern verkar vinkla det hela från den numera gråtmilde lantbrukarens sida. Jag läser, citat: ”Nu är bonden förtvivlad och rädd att hela hans verksamhet ska raseras”.
Och? säger jag. Det skulle han ha tänkt på lite tidigare!

Ytterligare citat ur tidningen: ”Lantbrukaren är förtvivlad, och ser sitt felbeslut rasera framtiden för den verksamhet och gård han levt med under sitt liv.”
Ja, åh så synd om killen!! Gråt mer!!

Priset tar väl ändå detta snyftande: ”- Jag har haft djur sedan barnsben på den här gården, och hur kan de tro att jag vill dem illa? Plåga dem? Aldrig”. Sen beskriver journalisten hur mannen dagligen kelar med gårdens tjugotal nötkreatur som han tilltalar med egna namn (!).

För nästan exakt 1 år sedan skrev jag om den här lantbrukaren. Bloggen kom 30 sept 2010 och visar en bild från Arboga Tidning:

I artikeln kan man läsa om hur lantbrukaren kastrerade sin tjurkalv med ett buntband! Han drog åt bandet hårt ovanför pungen på tjurkalven i syfte att blodflödet skulle täppas till och pungen ramla av. Kalven blev sjuk efter svårt lidande och veterinären som tillkallades anmälde brottet!

Buntband.
Klicka HÄR för att läsa bloggen från förra året!

Den ”stackars lantbrukaren” har mer på sitt samvete. Dagens tidningsartikel talar också om att flera av mannens kalvar har dött efter kastrering. Tingsrätten har nu valt att följa lagen och förbjuder mannen att hålla djur. Skönt när lagar som finns tillämpas!

  Löjeväckande att läsa det tårdrypande i artikeln. Tycker man om djur och är det minsta empatisk så kastrerar man inte en kalv med buntband! Gör man det mot bättre vetande så borde man se och märka att kalven lider och mår mycket dåligt!

I min blogg förra året föreslog jag att straffet för lantbrukaren borde vara samma sorts kastrering! Slå ett buntband ovanför pungen och låt den ruttna och ramla av. Känn hur bra det känns! Eller?

Ja, vi fick se Lockmora utanför Kungsör och dit kan ni också fara! Klicka HÄR för att läsa mer om friluftsgården via Kungsörs kommuns hemsida. Men det rätta målet för vår resa var Granhammars bygdegård och dit kom vi – också!

Den som far vilse får se mer! 🙂
Tänk på det och tänk på att läsa tidningsartiklar med granskande ögon! Och glöm kalvköttet och låt kalvarna beta i fred!

Ros ur buketten jag fick
från Maja i Kungsör 🙂