Feel in the Blogg

 Förutom att feminister kallas manshatare framställs dom även som icke ansvarstagande föräldrar (läs: mammor). Det betyder att feminister är känslokalla kvinnor som driver jämställdhetsfrågor in absurdum och tänker att en och annan förlorad barndom får man ta  för sakens skull!

För män är sällan föräldrar, märkligt nog! I DN Ekonomi i söndags läste jag om en sådan besynnerlig pappa. ”Svårt att få ihop jobb och familj” – känns rubriken igen? Intet nytt under solen. År ut och år in tragglas problemen – än hit och än dit och förlorarna är hela tiden barnen! Också…

Först var det männens fel som inte ställde upp! Numera är det kvinnorna som ska sluta tjafsa om jämställdhet och ta sitt föräldraansvar. Marsch hem och baka sockersöta muffins! Tryck ner ett par bullar i halsen och döva ångesten bara!

Så till den besynnerliga pappan/VD:n! Killen erkänner lätt att han varit frånvarande hela tiden! Även som närvarande – de korta stunder han var det. Den något suddiga texten säger: ”-Jobbet har tyvärr konkurrerat med barnen. Jag har inte ägnat dem hundra procents uppmärksamhet ens då jag har varit med dem, säger han.” !!

Och hur går det ihop!? Två små barn utan föräldrar!? Nej, självklart inte. För texten talar om lösningen på hans möjliga karriär: Det markerade området säger: ”Han valde att ta de konsekvenser som chefsjobbet innebar, mycket tack vare att hans närmaste gav honom möjligheten. En deltidsarbetande fru, ett stort nätverk av släktingar gjorde att familjelogistiken kunde hanteras även då han inte var där.”

”Familjelogistiken kunde hanteras” = två barns barndom och uppväxt! En kvinnas/mammas förlorade möjligheter till utveckling i jobbet + ensamansvar för barnen.

Mannen är m a o bara en spermadonator! Eller kan man tolka det på annat sätt?

Artikeln om VD:n som valde bort sina barn backas upp av en klämkäck psykolog som berättar: ”Dåligt samvete betyder inte dålig förälder”.

Barn- och föräldrapsykologen ”lugnar” genom att påstå att hon inte sett att barn tar skada av att föräldrar jobbar för mycket. ?? Samtidigt får vi veta att det finns väldigt lite forskning som visar sambandet mellan barns hälsa och föräldrars arbete.
Men psykologen fortsätter: ”Finns man där regelbundet så är det ingen fara”.
Regelbundet sällan?? = min kommentar.

Hon säger vidare: ”Är man sedan tydlig och säger nu ska mamma (!) jobba en halvtimma och sen kan vi leka, så vet barnen vad som gäller.”
Det är alltså självklart mamman som har dåligt samvete och vilken mamma har ett jobb där hon kan arbeta en halvtimma och sen leka?? Inte är hon VD och koncernchef inte! 

Psykologen talar sen om att när föräldrarna jobbar så mycket så får barnen ”livskunskap”. Barnen ser att föräldrarna tar ansvar, säger hon.
Ansvar!? Ja, möjligen ett ansvar som betyder att jobb är prioritet 1 och barnen är förlorarna. Vad ger det barnen för livskunskap?

Nej, dom som roddar ihop allt som vanligt är förstås kvinnor – mammor! Resultatet blir försämrad möjlighet till jobb och försörjning. För den dagen VD:n hittar en liten ung läckerbit som inte bara gnäller utan har ett flashigt jobb och ett rynkfritt yttre – då står hon där – kvinnan, mamman.

Är det inte skandalöst att det ska till en mindre industri för att sköta en enda mans möjlighet att göra karriär!? En fru som jobbar deltid och en arsenal av släktingar som boostar upp en enda man! Jag skulle skämmas om jag var han. Och vilka signaler ger det till barnen!?

Självklart innebär föräldraskap att BÅDA blir föräldrar! Det innebär i sin tur att ansvaret delas och resp föräldrars yrkesarbetande får lov att förändras över tid – inte bara den enas!

Vi som var med om 60-talet och Grupp 8 har det här i ryggmärgen. Det är vårt ansvar att föra det vidare till kommande generationer så att våra barn och barnbarn slipper gå på pumpen och slipper uppfinna hjulet om och om igen!
OCH – det har inte ett dugg att göra med att mammor skulle vara cyniskt känslokalla varelser som går över barnalik för att tillfredsställa behovet av jämställdhet och feminism!

Pappor blir också föräldrar! Barn har rätt till båda sina föräldrar! Kvinnor har rätt till sin utbildning, sitt yrkesarbete och sin försörjning!
Och att bli förälder till ett litet barn är fantastiskt, underbart och livsförändrande – inte en bisyssla man sköter på sidan om utanför allt annat som anses viktigare.