Feel in the Blogg

Fr o m onsdag är jag i fastighetsbranschen tillfälligt – kan man kanske säga!

Är på resande fot och kan ha svårt att leverera bloggar, tyvärr.

Ska försöka – men hittar ni inget nytt här så förstår ni varför!

Återkommer så fort jag kan!

  Att vara snäll är inte riktigt helt OK, har ni tänkt på det. Snällhet har någon sorts mesig klang som nästan blir lite nedsättande som epitet på en människa.
Ni har väl hört uttrycket om någon som anses snäll: ”Ja, men snälla är ju kor också!” Som om det vore jättedåligt att vara lik en kossa om det handlar om snällhet!?
Tjuren Ferdinand var ju en riktig mes – om än väldigt omtyckt som sagofigur (!!). Och skulden till det får hans mor som enligt Disneyfilmen ”bara var en ko!” Stackars Ferdinand, så tjur han var, hade ärvt mesigheten/snällheten från sin mamma.

Människor har för övrigt så många dumma talesätt där man blandar in djur. ”Dum som en åsna! Tjattrig som en papegoja! Tjock som en gris! Arg som ett bi” – o.s.v. Och den som beter sig mycket illa är ett riktigt svin! Sorgligt – när man vet att den mest idiotiska varelsen på den här planeten är just människan själv.

Men åter till snällhet som alltså inte är helt bra. Varför kan man undra? Är det något som alla kan bjuda på så är det väl just snällhet! Man behöver varken vara liten eller stor, ung eller gammal och det betyder ingenting vilken hudfärg man har eller om man är man eller kvinna. Man behöver inte vara smart, inte ens den minsta intelligent – snäll kan man ändå vara.

Är det just därför att vara snäll är dåligt? Att det är så enkelt? Eller är det för att vi ger av oss själva? Att vi visar värme, generositet och hjälpsamhet? Ger någon ett handtag i en svår situation?

Stefan Einhorn har t o m skrivit en bok om saken! Så komplicerad är snällhet alltså! Om boken ”Konsten att vara snäll” skriver Bokus så här, citat: ”Han redogör också för vetenskapliga studier som visar att snällhet lönar sig och ger handfasta råd om hur man kan tillämpa detta i vardagslivet.” 

Jag har inte läst boken men kanske jag ska göra det. Jag tycker dock inte att det känns särskilt svårt att förstå begreppet snällhet. Man kan t e x utgå från idén” att allt vad ni vill att människor ska göra er – det ska ni göra dom”.

Enkelt! Hur vill du själv ha det? Hur vill du själv bli bemött? Svaren du får gäller förmodligen din nästa också – grannen, vännen, barnen, farmor eller den främmande personen du möter på gatan.

Som mamma vet man kanske lite mer vad snällhet är. Så känner i alla fall jag. Man är ungefär som den här bilden jag hittade på Internet: Har hur många händer som helst som ska räcka till för allt.

Var snäll! Det är inte alls mesigt eller dåligt – tvärtom! Att vara snäll visar ett hänsynstagande, en välvilja och en omsorg om andra. Det gör andra människor välvilligt inställda till dig och du mår gott inuti för varje snäll handling du gör! Prova!

Ha en fin tisdag önskar bloggaren som känner att hon har ungefär som figuren nedan – bläckfiskarmar! 🙂 Dom räcker till för många och det märkliga är – det växer ut fler hjälpande armar när så behövs!

Det här ordspråket såg jag i en tidning. Visst är det fint? Fast det kan ju lika gärna läsas – ”Ett vänligt ord är som en mild höstdag” – eller hur?

Våra behov av hjälp och omsorg är olika och på olika plan. Det finns så många att jag inte tänker ta upp mer än några stycken som jag själv känt av på sistone.

Hjälpsamma hantverkare t ex! Här om dagen såg jag ett par killar från Arboga kommun lägga plattor på en trottoar. Jag påminde mig då om att vår trottoar hade behov av plattläggare. Ett antal plattor låg travade vid sidan av ett elskåp och hade legat där ett par år faktiskt. Jag berättade det för killarna.
En kort tid efteråt hörde jag billjud intill huset: Arboga kommuns killar var på plats! Toppen! Stort tack för hjälpen!

Man kan ha behov av att klippa sig också! Då kan man naturligtvis besöka någon av hårfriseringarna i Arboga men man kan också göra en utflykt till Köping! Detta är faktiskt en hårfrisering! Eveline tog emot i den relativt nystartade salongen ”Klipp dig”: Ute i sista minuten tog Eveline ändå emot på ledig tid! Sådant gillas och ger nöjda kunder som kommer tillbaka! Salong Klipp dig ligger på Österlångatan 12, centralt i Köping. 0221-288 59 är numret dit! Hemsida hittade jag ingen.

Behov av mat finns varje dag! I lördags gjordes en vådlig resa mot Göteborg där trafiken stod stilla ett tag pga häftigt skyfall. Vi var flera bilar längs vägen som stannat med varningsblinkers påslagen. Det gick inte att se för att kunna köra. Efter en sådan pärs blev man extra hungrig och en sen lunch intogs i Alingsås! Pasta med kyckling och lime var hur gott som helst!

När vi ändå är inne på matnyttiga saker så händer det sakerna i trädgårdarna så här års! Äpplena mognar –

och det gör också plommonen!

Körsbären har varit mogna länge och här om dagen togs en del av detta tillvara! Bilden visar fransk körsbärskaka till vänster och smulpaj med äpplen till höger! Mums! Serverat sen med en klick vispgrädde resp vaniljsås!

Behov av närhet är otroligt viktig. Gäller både djur och människor. Jag är så glad över mina tre katter! Här är det Felix som delar behov av kel med mig.

Man kan också ha ett behov att vila ögonen på vackra saker – blommor t e x. Eller varför inte en dramatisk solnedgång som nedan!?

Var rädda om varandra och ta tillvara stunden och det enkla i tillvaron. Mycket av de behov vi har är gratis! En kram till exempel.

Det var ju som igår den gamla kvinna var ung… Vart tog tiden vägen?

Alldeles nyss var hon en liten flicka med hela livet framför sig.

Plötsligt har hela livet gått.

Vart tog alla dagar vägen? Dagarna som var så många, så långa, så ljusa och löftesrika?

Allt det där man skulle göra. Allt man skulle hinna med. Det var inte bråttom alls för hela livet låg ju framför en… Men så en dag är den där – den sista dagen. Den sista tiden. Den tiden då förnuftet inser att dagarna är räknade. Att man inte alls kan kalkylera med dagar framåt. Inte tala om i vår, nästa sommar eller om två år. Inte ens tänka att nästa söndag ska jag unna mig något gott.

Tiden tar slut! Plötsligt är just din klocka mycket mer än fem i tolv!

Tills dess – lev här och nu! Unna dig! Var rädd om dina vänner! Krama dina nära en gång extra! Glöm förargligheter och släpp gammalt groll. Tiden är alldeles för viktig för att slösas bort på futtigheter.

Unna dig att njuta de sista sommardagarna för i år… Unna en katt lite extra kel och gos för kattens liv är ännu kortare…

Tänk på att ditt livs höst och vinter obönhörligen kommer. Var rädd om din tid, din stund på jorden.

  Har du någon KK? Eller är du kanske själv någons KK? Är det kanske ett ömsesidigt KK-ande?

Om någon inte vet vad KK betyder så kan jag berätta: KK står för Knullkompis. Alltså någon man bara har sex med när andan faller på.

Numera är det tydligen vanligt med en KK – eller är det så egentligen? Nu ger jag mig in i ett ämne som jag inte alls har koll på och där ni läsare mer än gärna får hjälpa till!

60-talet kom med ”fri kärlek” men det fria sexet gällde mest män – som alltid. De tjejer, kvinnor som tog tillfällen i akt blev kallade horor – medan tuppkammen växte på männen (ihop med övriga kroppsdelar) och de blev ansedda som riktiga karlakarlar.

Så då är KK kanske OK eller? Om det nu gäller för båda könen.
Men vad betyder KK – egentligen? Att ha sex när lusten faller på utan andra känslor än just de rent sexuella?
Och går det att ha sexuella känslor bara – och stänga av resten?

Hur fungerar det om den ena bara vill vara KK och inte den andra? Och vad händer om KK-andet utvecklas till något mer än bara sex för den ena parten? För att inte tala om ifall KK leder till barn. Vad händer då? Automatiskt abort – eller tar någon eller båda på sig ansvaret att ta hand om ett nytt liv, tillverkat av fri kärlek?

Det är förmodligen också så att det kan vara skillnad på unga KK och äldre. Vuxna kvinnor och män som redan har barn och kanske lever som singlar får sina behov tillgodosedda genom en knullkompis. Men unga, osäkra tjejer och killar – hur påverkas de av knull utan känslor?

Personligen, och det är min högst personliga åsikt, är KK ingenting för mig! Jag skulle inte kunna tänka mig att vakna upp med en karl i sängen som jag inte kände ett dugg för – oavsett hur bra sex vi haft.
För mig hänger sex och kärlek ihop när det gäller partners. Det handlar på något vis om ärlighet – och om respekt för båda.

I höstas var jag på en teaterföreställning om Kerstin Thorvall, känd som en frigjord kvinna full av lust. ”Skamlösa förbindelser” heter föreställningen. Klicka HÄR för att komma till den.

Det var en härlig föreställning där Kerstin, gestaltad av Annika Augustsson, gav sig hän med liv och just lust. Kerstin Thorvall älskade ju karlar men ändå kom det ett stråk av sorgsen besvikelse över det känslolösa knullet.
I en del av texten ur Thorvalls bok som dramatiserades får man känna av tomheten då den vackre, unge mannen som gjort Kerstins natt så varm och rik – ger sig iväg för att omedelbart glömma bort den gamla kvinnan.
Den känslan – tomheten, kylan efteråt – skulle för mig inte uppväga nattens lustfyllda lycka..

Ja, vad säger ni? Är KK helt OK?

Varför eller varför inte? Kommentera gärna!

Älska kärleken!