Fri kärlek? KK eller Hora?

aug 27

Feminism och jämställdhet, Lokalt, SEX, Sverige & Världen Kommentera!

Har du någon KK? Eller är du kanske själv någons KK? Är det kanske ett ömsesidigt KK-ande?

Om någon inte vet vad KK betyder så kan jag berätta: KK står för Knullkompis. Alltså någon man bara har sex med när andan faller på.

Numera är det tydligen vanligt med en KK – eller är det så egentligen? Nu ger jag mig in i ett ämne som jag inte alls har koll på och där ni läsare mer än gärna får hjälpa till!

60-talet kom med ”fri kärlek” men det fria sexet gällde mest män – som alltid. De tjejer, kvinnor som tog tillfällen i akt blev kallade horor – medan tuppkammen växte på männen (ihop med övriga kroppsdelar) och de blev ansedda som riktiga karlakarlar.

Så då är KK kanske OK eller? Om det nu gäller för båda könen.
Men vad betyder KK – egentligen? Att ha sex när lusten faller på utan andra känslor än just de rent sexuella?
Och går det att ha sexuella känslor bara – och stänga av resten?

Hur fungerar det om den ena bara vill vara KK och inte den andra? Och vad händer om KK-andet utvecklas till något mer än bara sex för den ena parten? För att inte tala om ifall KK leder till barn. Vad händer då? Automatiskt abort – eller tar någon eller båda på sig ansvaret att ta hand om ett nytt liv, tillverkat av fri kärlek?

Det är förmodligen också så att det kan vara skillnad på unga KK och äldre. Vuxna kvinnor och män som redan har barn och kanske lever som singlar får sina behov tillgodosedda genom en knullkompis. Men unga, osäkra tjejer och killar – hur påverkas de av knull utan känslor?

Personligen, och det är min högst personliga åsikt, är KK ingenting för mig! Jag skulle inte kunna tänka mig att vakna upp med en karl i sängen som jag inte kände ett dugg för – oavsett hur bra sex vi haft.
För mig hänger sex och kärlek ihop när det gäller partners. Det handlar på något vis om ärlighet – och om respekt för båda.

I höstas var jag på en teaterföreställning om Kerstin Thorvall, känd som en frigjord kvinna full av lust. ”Skamlösa förbindelser” heter föreställningen. Klicka HÄR för att komma till den.

Det var en härlig föreställning där Kerstin, gestaltad av Annika Augustsson, gav sig hän med liv och just lust. Kerstin Thorvall älskade ju karlar men ändå kom det ett stråk av sorgsen besvikelse över det känslolösa knullet.
I en del av texten ur Thorvalls bok som dramatiserades får man känna av tomheten då den vackre, unge mannen som gjort Kerstins natt så varm och rik – ger sig iväg för att omedelbart glömma bort den gamla kvinnan.
Den känslan – tomheten, kylan efteråt – skulle för mig inte uppväga nattens lustfyllda lycka..