Det var ju som igår den gamla kvinna var ung… Vart tog tiden vägen?
Alldeles nyss var hon en liten flicka med hela livet framför sig. 
Plötsligt har hela livet gått. 
Vart tog alla dagar vägen? Dagarna som var så många, så långa, så ljusa och löftesrika?
Allt det där man skulle göra. Allt man skulle hinna med. Det var inte bråttom alls för hela livet låg ju framför en… Men så en dag är den där – den sista dagen. Den sista tiden. Den tiden då förnuftet inser att dagarna är räknade. Att man inte alls kan kalkylera med dagar framåt. Inte tala om i vår, nästa sommar eller om två år. Inte ens tänka att nästa söndag ska jag unna mig något gott.
Tiden tar slut! 
Plötsligt är just din klocka mycket mer än fem i tolv!
Tills dess – lev här och nu! Unna dig! Var rädd om dina vänner! Krama dina nära en gång extra! Glöm förargligheter och släpp gammalt groll. Tiden är alldeles för viktig för att slösas bort på futtigheter.
Unna dig att njuta de sista sommardagarna för i år… 
Unna en katt lite extra kel och gos för kattens liv är ännu kortare… 
Tänk på att ditt livs höst och vinter obönhörligen kommer. Var rädd om din tid, din stund på jorden.
Senaste kommentarer