I torsdags kväll kom Annika Östberg till Arboga för att berätta om sitt liv.
Om nu inte någon vet vem Annika Östberg är så berättar Wikipedia så här, citat:
Annika Maria Östberg (tidigare gift Deasy), född 6 januari 1954 i Stockholm, är en svensk kvinna som dömdes för dubbelmord (first degree murder, 25 år till livstid) på en restaurangägare och en polis i USA 1981.Efter att ha avtjänat 28 år av sitt straff i Kalifornien, USA överfördes hon den 8 april 2009 till Sverige och transporterades till kvinnofängelset Hinseberg. Örebro tingsrätt meddelade den 16 november 2009 att Östberg fått sitt straff tidsbestämt till 45 år och att hon därmed kunde bli en fri kvinna i maj 2011 (efter 2/3 av strafftiden).Östberg förbereddes fortsatt för ett liv i frihet på Basta Arbetskooperativ i Nykvarn där hon planerade att bo kvar även som frisläppt.Östberg släpptes sedan, helt enligt riktlinjerna, fri den 2 maj 2011. 
När jag har berättat att jag självklart ville gå till ABF:s lokal i Arboga för att lyssna på Annika Östberg – har jag mötts av förakt från några. Fördömanden och intolerans – en hårdhet som fick mig att häpna men också att bli heligt förbannad!
Förlåtelse – att be om och att ge – är något mycket viktigt. Att acceptera – men också att tro på förändring, förbättring – på att människor kan och vill ändra sig, att det finns hopp. Att våga tro på människor!
Hur skulle världen se ut om vi inte gav förlåtelse? Och – hur mycket bättre skulle inte livet bli om många fler, alla, levde efter den möjligheten. Att få en ny chans! Att ge andra möjligheten att ändra sig, göra bättring. Hur mycket starkare och rikare skulle vi alla då inte bli!?
Den här torsdagskvällen i oktober var vacker i Arboga. Nygatan lyste när jag begav mig till ABF:s lokal längre bort på gatan. 
En speciell kväll.
En speciell kväll – som de flesta kvällar nu måste vara för Annika Östberg. Varje kväll numera – en kväll i frihet! Utan lås, stängsel och vakter.
Alla i Arboga vände inte Annika ryggen – tvärtom! 
Redan kvart över sex var lokalen proppfull! 
Och mer folk blev det! 
Många, många ville lyssna till Annikas berättelse.
Så välkomnades Annika Östberg av ABF:s representant. 
Och Annika började berätta.
Det blev en resa i tiden. Från Annikas trygga liv som liten i Sverige. I hemmet i Stockholm, hos släktingar i södra delen av landet, samvaron med mormor – en lycklig barndom. Som av en slump förändrades när Annika var 11 år. Mamma som var flygvärdinna gjorde ett extra pass åt en sjuk arbetskamrat och träffade då mannen som hon kom att gifta sig med. Mannen från USA som tog med henne liksom Annika till ett helt nytt liv i Amerika. Slumpen, tillfälligheter – ögonblick som förändrar livet.
Annika Östberg, livstidsfånge som suttit inlåst i tjugoåtta (28!) år, stod där i lilla Arboga – rak i ryggen och berättade! 
Det var en mycket stark föreläsning. Då och då hördes snyftningar från publiken och jag själv fick torka tårarna både en och flera gånger. När Annika berättade om sin älskade son Sven, om kampen, om förödande missbruk, om den brutala tillvaron i ett amerikanskt fängelse. Det gick en rysning genom hela min kropp av stark rörelse när Annika beskrev dagen då hon slutligen fick brevet som äntligen gav henne möjligheten att återvända till Sverige.
Annika beskrev också glädjen över den värme hon fått från människor i Sverige. Tackade alla som kämpat för henne. Hon berättade att hon först hade svårt att ta emot all kärlek, alla kramar, all värme. Hon var inte van vid sådant…
Hon berättade också om alla älskade hundar hon tränat i fängelset i USA – från liten valp till vuxen hund – och sorgen att alltid, varje gång, slutligen få lov att lämna över kopplet och hunden till någon annan när träningen var klar. Nu har hon en egen Golden Retriever som hon aldrig någonsin lämnar ifrån sig! 
(Fotot föreställer inte Annikas valp utan är tagen från en annan blogg på Internet).
Förlåtelse talade Annika om! Hur svårt hon hade haft att tro att hon någonsin skulle kunna bli förlåten. Hur prästen Leif Eliasson om och om igen bad henne att försöka, att våga be om förlåtelse. Och hur det till slut lyckades. Annika gav sig själv möjligheten att bli förlåten.
Så måste vi alla göra. Ge förlåtelse. Förlåta och ge människor chansen att börja om.
För slumpen, ödets nycker, tillfälligheter i livet kan göra att vi tar fel beslut, begår misstag, ödelägger våra liv. Men det måste alltid finnas hopp. Det måste alltid finnas en möjlighet till förlåtelse.
”Ögonblick som förändrar livet” heter Annika Östbergs bok. Köp den i närmaste bokhandel eller på nätet! Läs om hur livet kan förändras på ett ögonblick och läs om kampen för förlåtelse.
Senaste kommentarer