Feel in the Blogg

Det här är ”Sagan om Gunnar”!

Sagan om Gunnar börjar i januari i år. Nej, förmodligen långt tidigare – men det är tid som vi inte vet så mycket om. Veterinären som så småningom hjälpte Gunnar tippade på att Gunnar förmodligen var omkring 3 år då.

Så ”Sagan om Gunnar” får börja fredagen den 21 januari 2011. Det var då en ung kvinna i sin förtvivlan ringde mig och bad för Gunnar. Gunnar var en hemlös katt som strök omkring i hennes bostadskvarter. Älskad av hennes barn som gett kissen just namnet Gunnar – men mindre omtyckt av en del andra. Någon hade förslagit att helt sonika gå ut och slå ihjäl katten! Kvinnan, som själv har en hund och inte kunde ta hand om Gunnar, bad mig om hjälp och jag lovade att försöka.

Dagen efter transporterade jag hem Gunnar till mig. Gunnar var snäll – men lite rädd och trött. Han kröp direkt inunder min säng och stannade där. I nästan 24 timmar sov han! Förmodligen helt uttröttad och dessutom skadad, fick jag veta senare.

Eftersom jag redan har tre egna katter kunde jag omöjligt ha kvar Gunnar själv. Tack och lov finns Katthemmet i Köping!  DjurskyddetKöping Kattvännerna genom Sari och Jessica lovade att ta emot Gunnar trots att de hade fullbelagt flera gånger om.

Så en kall måndag i januari blev Gunnar Köpingsbo.

Sen har tiden gått. Genom Tarja på Katthemmet i Köping fick jag veta vad som hände Gunnar. Han blev minst sagt kärleksfullt omhändertagen! Många är meddelandena som Tarja sänt mig under månaderna som gått. Igår fick jag träffa Gunnar igen! Och såhär ser Gunnar ut idag! Ren och fin! Frisk, trygg och lycklig.

Det kändes som fest på Katthemmet igår! Det var uppbullat med allt möjligt gott när jag kom och det kändes nästan som om det var för min skull. Jag blev i alla fall tvungen att fika först fast jag helst velat rusa upp till Gunnar direkt! 🙂 Här har Tarja just serverat kaffe! Hennes dotter hade köpt den underbart goda Apelsinkakan.

Alla vill inte vara med på bild! 🙂 Men till vänster i soffan sitter i alla fall Jessica – hon tog sig an Gunnar direkt den där gången i januari. ”- Han är speciell – Gunnar”, säger Jessica.” – Jag kommer att vara väldigt, väldigt noga med vem som får köpa honom en gång.” Jag håller med – och jag är glad för det hon säger.
God och glad var stämningen! Sari skrattar längst bort mot väggen. Hon var också en av de personer som gjorde så att Gunnar lever idag.

Jessica som ansvarar för Katthemmet i Köping tog helt sonika hem Gunnar till sig. Gunnar var dålig, hade ett fult sår i huvudet och blev opererad ganska omgående. Samtidigt blev han kastrerad.
Jessica berättar för mig att Gunnar hade ärr över hela sin lilla kattkropp. Han har fått ta emot mycket stryk. Jessica var osäker på om Gunnar skulle överleva operationen. Han var mycket dålig efteråt och Jessica berättar hur hon låg intill Gunnar på golvet och pratade stilla med honom. Gav honom värme, trygghet och den kärlek han förmodligen aldrig fått.

Så fort kaffet var urdrucket och den smarriga apelsinkakan uppäten ville jag gå till katterna! Tarja följde med mig och vi började leta efter Gunnar i katternas fina lägenheter på Katthemmet.  

17 katter bor där och det var inte helt lätt att hitta Gunnar. Katter! Och mer katter! Den ena sötare än den andra! Röda katter! Nyfikna katter! Katter som ville gosa! Och så igen – oemotståndliga Elsa! Vilken kisse! Vem glömde bort henne? Hur kan man överge en så snäll och fin katt!? Ja, hur kan man överge katter, djur, över huvud taget! 🙁

Men var fanns Gunnar!!?? Vi letade och letade. Så till slut: Under en soffa skymtade en katt!

Ja, det var Gunnar! Men han hade inte så stor lust att komma ut från sin mysplats. Tarja lockade med hans eget kattgodis! Smarta Gunnar slängde då ut en tass och rafsade till sig godiset! Man får inte vara dum! 🙂

Men till slut kunde han inte motstå Tarjas lockande!

Äntligen! Gunnar – igen! En bamsestor, fin katt!

Jag fick ge honom kattgodis. *** Så underbart att se honom igen!

Han älskar att bli kliad och masserad på ryggen! Då ser han ut så här: Snacka om en kisse som njuter!!

Sen visade Gunnar mig sitt rum! Jessica berättade att Gunnar fick med sig sakerna hemifrån henne så han skulle känna sig trygg. Bl.a. detta nattduksbord där hans eget godis förvaras! 🙂

Lycklig och glad begav jag mig sen ifrån Köping och Katthemmet. Tacksam över att det finns sådana människor som de hos Kattvännerna i Köping! Glad över att ha fått träffa så många av de som arbetar där – och jättelycklig över att kunna skriva ytterligare ett kapitel i ”Sagan om Gunnar”.

Hur det går för honom sen – hoppas jag kunna berätta längre fram. Just nu trivs han utmärkt bland kattkompisar och underbar personal på Katthemmet i Köping. Där hoppas jag han får stanna så länge att hans självförtroende och tillit ytterligare stärks. En bortglömd, utkastad kisse hamnar i himmelriket på jorden när den får komma till detta hem i Köping.

STORT TACK TILL ALLA PÅ KATTHEMMET I KÖPING!

Vill ni stödja deras verksamhet – gå in HÄR för att komma till Djurskyddet Sverige – Katthemmet Kattvännerna i Köping!

Gunnar är en överlevare – och jag mötte ytterligare en överlevare igår – Annika Östberg.
För att göra henne rättvisa, eftersom berättelsen om Gunnar tog mycket plats idag – kommer bloggen först imorgon att handla om Annika, denna starka, fantastiska kvinna.

Välkommen åter då!