Feel in the Blogg

Men vi börjar med Pingsten! Pingst är ju numera ”ingenting” sedan annandag pingst fått stryka på foten för Nationaldagen 6 juni som ”röd dag”. Känns lite sorgligt faktiskt. Inte minst för att vi missar en ledig dag denna underbara försommartid.

Pingstafton bjöd på strålande sol och värme. Men redan dagen efter, pingstdagen, öste regnet ner! Mor och far firade 57-årig (!) bröllopsdag denna dag och flaggan gjorde verkligen skäl för sig i blåsvädret! Vi satt inne och hade det gott med tårta och kaffe! Då vi skulle gå ville mor och far visa den sommarfagra trädgården. Det blommade så vackert i träden – och pappa hade satt potatis! En särskild sort som heter Blå kongo. Min mamma har bevarat sorten efter sin far och mor. Blå kongo började odlas på 1930-talet i Sverige. På Wikipedia står det så här om sorten: Potatisen blev årets potatis 2006 i Tyskland. Tyska namnet på den är Blauer Schwede (blå svensk) (!) Läs mer om Blå kongo på Svegro’s hemsidag genom att klicka HÄR!

Här om dagen besökte vi ”nya” Bürgers i Köping! Fantastiskt mycket blommor, växter och trädgårdstillbehör! Per Bürger lika solig och positiv som vanligt hade fullt sjå! Alla ryckte och slet i honom och han flängde runt överallt för att göra alla till lags. Jag som gått in i väggen av liknande anledningar fick oroskänslor. Killen kan inte hålla den här takten i längden. Per Bürger är även en uppskattad föreläsare och hörs ofta i radion. Ett råd – slå ner på takten om du ska ha någon ork kvar alls snart… Men fint är det på Bürgers Växtgård! En klätterhortensia blev bl.a. mitt inköp denna dag. Klätterhortensia är en av mina favoriter. Här en bild på hur jag hoppas det ska bli hemma hos oss till slut…

Och sen det där om perukerna!? Jo, jag tog äntligen itu med städningen av klädkammaren! Förutom kläder fanns där ett stort antal handväskor, sjalar, två (!) helt nya kaffebryggare (ej använda), termosar, en sovsäck, presenter-ifall-att och peruker!! En i alla fall – den andra klassas nog som lösfläta. Vad får man allt ifrån?? Och vad gjorde grejerna i min klädkammare!? Så här tog jag mig ut i peruken… Den är väl inköpt till någon maskerad någon gång. När jag provade fick jag lite flashbacks från tidiga tonår! Då var mitt hår så här långt! Det var tider det!

Tider har jag också att passa idag – så nu avslutar jag bloggen med den bukett som mor och far fick på bröllopsdagen av oss! Liljekonvaljer och förgätmigej.  Ett litet poem också med tanke på bröllopsdagar, förhållanden och separationer:

Gräset är inte grönare på andra sidan.
Där kan vara stigar så hårt upptrampade
att det blir svårt att hitta rätt
i det som verkade så skönt och grönt…

Med 50 sidor kvar av boken orkade jag inte mera! Boken var för seg och för trist för min smak. Jag la ifrån mig Claude Izners kriminalroman ”Mordet i Eiffeltornet” sedan jag först kollat slutet – hur det gick – vilket var lika sövande tråkigt.

”Mordet i Eiffeltornet” är skriven under pseudonym, men bakom namnet Claude Izner döljer sig systrarna Liliane Korb och Laurence Lefèvre, två bokhandlare i sjutioårsåldern. Detta framgår av bokens omslag och man kan undra varför en bok skrivs under pseudonym samtidigt som författarnamnen är publicerade?

Författarnas önskan har varit, enligt bokomslaget, att förena kriminalromanen med en historisk berättelse. Det resulterade i första boken om ”Victor Legris”, privatspanare och bokhandlare som löser mordgåtor i 1800-talets Paris.

Boken är långsam och tonvikten ligger mer vid långa, ingående beskrivningar av såväl människor som platser liksom av litteratur i bokhandeln där Victor Legris sägs arbeta – än att stegra spänningen i raden av mordfall som inträffar. Småstänk av vad systrarna kalla ”romantik” placeras sparsamt här och där – av typen: ”Han kände en tyngd mot ryggen, en andedräkt i nacken och en klump i magen” – eller ”Deras nakna kroppar förenades på ett harmoniskt sätt”.

Här ett smakprov på lite av innehållet:

”- Har ni varit i slagsmål?

– Igår, när jag hade min lunchpaus på utställningen, gick jag och övade på arian i Boris Godunov vid Seine. Naturligtvis hade jag inte bytt om, utan hade fortfarande min cormagnonpäls på mig. För att få ännu mer djup i rösten lyfte jag påken, och då skrek en kvinna ”Grip den där galne styren!” Genast kom tre representanter för ordningsmakten och pucklade på mig. Nu när två idioter fått den dumma idén att gå och dö i närheten är det fullt av poliser på Marsfältet.”

Jag brukar inte ge upp böcker innan jag kommit till sista sidan. Trots att boken tjänat som sömnpiller de senaste kvällarna klarade jag inte mer. Nu räcker det! Även om Claude Izner och hans systrar försöker locka med ”Första Victor LegrisMysteriet” på framsidan av boken – så har Victor löst sitt första och sista fall för min del.

Claude Izner
alias Liliane Korb och Laurence Lefèvre

Under många år har jag förundrats och förvånats över den så styvmoderligt, av kommunen, behandlade delen Vasastan i Arboga. Vasastan har tillåtits förfalla och redan när jag var liten var det ”dåligt” att bo på Vasastan. Det var en del av staden som personer med planer att flytta till Arboga inte skulle titta på.  Det ryktet lever kvar och bättras på av kommunen och fastighetsägarna norr om järnvägen. Hus får förfalla. Sly och högt gräs. Ändå fortsätter området att tilltala mig. Vasastan ligger centralt – bara 5 minuter från centrum. Här finns skola och dagis. Närhet till det mesta.

Plus parker och grönskande områden!

Till och med en damm finns i Vasaparken och den närliggande pergolan är fantastisk att gå igenom!

Och mitt emot – rakt över Köpingsvägen – finns en vacker allé. En allé mot – ingenting… Lite av en symbol för Vasastan. Grönskande, inbjudande – mot ingenting!

Riv Lilla Stjärnan! Röj upp i Vasastan! Bygg nytt och se till att få en levande stadsdel i detta fina område! Här finns hur mycket potential som helst!

Avslutar med en bild från detta vackert blommande kastanjeträd i Vasaparken. Ja, jag tror parken heter så – den nämns aldrig och är inte heller utmärkt på kartorna Hitta och Eniro.

Sent omsider har jag upptäckt återvinningens stora fördelar! Inte så att jag bangat för sophanteringen – nej då! Här sorteras det för fullt! Under diskbänken har jag hinkar och påsar för alla de möjliga sorters avfall! Kompost, glas, metall, plast, batterier och kartong + brännbart. Stor plats tar det men det är OK.

Jo, möbler och husgeråd – det återbruket har jag upptäckt! Självklart har jag vetat om loppis, Myrorna, Unga Liv, Återvinningen i Kungsör och Blocket m fl men inte haft anledning att besöka dessa ställen. Mitt hem har liksom varit en egen liten loppmarknad… Men nu! Nu har jag börjat uppmärksamma dessa guldgruvor!

Tidigare på Bloggen har jag berättat om Unga Liv och den nya butiken i Arboga. Där gjorde jag fina fynd, som fyra jumbokoppar med fat i en härlig blå färg – bara 30 kr! Här om dagen slog jag till på Blocket också! Förutom en fin skänk träffade jag härliga, trevliga människor i Hallstahammar! Vi hade en hel del huvudbry innan vi slutligen konstaterade att skänken faktiskt gick in i Volvon! Många glada skratt och två stora starka karlar som bubbade och bar!

Nu står den fina skänken på plats i mitt hem! Hyllremsorna av hemvirkad spets lät försäljarna mig behålla! De berättade att skänken härstammar från Löa i Bergslagen och har tillhört familjen en längre tid.
Billigt och fint – återvinning när den är som bäst! Ett tips! Blocket Västmanland har billigare saker än Blocket Örebro län! I alla fall vad gäller den här typen av möbler.

På torsdag ska jag och vännen Kajsa bege oss till Återvinningen i Kungsör. Jag är på jakt efter en byrå! Om jag lyckas får ni veta i bloggen längre fram!

Avslutar med rosa och vita tulpaner i Hallsta! Hela Hallstahammar blommade så vackert i dessa färger när jag var där!

Snart sjunger alla studenter om den ljusnande framtiden!

Själv fick jag den här spådomen på Facebook:

”Susanne fick ett svar av Spåkulan:Gå ut i blåsten och låt vindarna ta med sig dina problem. En ny tid är på väg och det kommer att gå bra för dig.”

Så vackert formulerat, eller hur? Att gå ut och låta vindarna blåsa bort problem och sorger.

Framtiden är ljus också om man ser till årstiden! Försommarfager står naturen och än så länge är det tid kvar innan ”det vänder”. Dem 21 juni infaller sommarsolståndet och då börjar den dystre att räkna efter hur mörkare dagarna blir…

Läs texten på studentsången:

Sjungom studentens lyckliga dag
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än i våra sinnen bo
hoppet är vår vän, och vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund
där de härliga lagrarna gro,
där de härliga lagrarna gro,
Hurra!

Så härligt glad och optimistisk text! Låt oss alla försöka känna så! Att än klappar hjärtat, hoppet finns och inga stormar ska få ta plats i våra sinnen!

Njut livet!

En inte helt bra bild
– men jag kunde inte låta bli att visa er trädet intill Stureleden i Arboga
som blommar lika vackert varje år!