Idag kunde jag läsa en kommentar från en blogg skriven den 19 november förra året. Lite senkommet alltså men sent ska syndaren vakna – är kanske ett lite för tufft sätt att uttrycka det.
Kommentaren är från två kvinnor vid
Köpings Bibliotek efter att jag ifrågasatt varför man anordnar en
”Twilightkväll” med kommunala medel. Den som vill läsa mitt inlägg kan söka på
”Twilight – bra eller dålig litteratur?” i rutan längst uppe till höger.
Jag ansåg bl.a. att det finns betydligt bättre litteratur att befrämja samt att det känns rätt tveksamt att kommunen går en smart skräpboksförfattares ärenden och fyller på hennes redan tjocka plånbok ytterligare.
Här får ni läsa svaret från ”Katarina och Sara” på Köpings Stadsbibliotek, jag citerar:
”Vad spännande att du har uppmärksammat vår Twilight-kväll!
Egentligen känner vi inget behov av att försvara oss, men väljer ändå att besvara ditt inlägg. Vi, 2 bibliotekarier på Köpings Stadsbibliotek, anser nämligen inte att en ” seriös diskussionskväll” och en ”mysig stämning” är varandras motsatser.
När vi bestämde oss för att ordna en Twilight-kväll gjorde vi det med följande i tankarna:
-Bjuda in ungdomar till biblioteket utanför skoltid.
-Höra deras tankar om och vad som är så spännande med ”fenomenet Twilight”.
-Främja det goda samtalet. Vi vet att många ungdomar efterfrågar tillfällen utanför skolan att träffas och samtala om ”de stora frågorna”. Varför inte starta ett sådant samtal utifrån en gemensam läsupplevelse; i det här fallet Twilight? Vårt syfte var inte en allmän litteraturdiskussion, tex ett eventuellt motsatsförhållande mellan bra och dålig litteratur; vilka böcker ska folkbibliotek köpa eller inte köpa; vad är en seriös författare.
Det är tråkigt att många har en negativ syn på vad unga tjejer tycker om och är intresserade av utan att lyssna på varför de tycker om det. En intressant åsikt som kom fram på vår Twilight- kväll var att de gillar böckernas huvudperson, Bella, just för att hon är en vanlig tjej. Hon är inte någon ”Paris Hilton”. Hon är någon som de kan identifiera sig med, som dessutom utvecklas under sagan till att bli den starkaste av alla. Detta vet man om man har läst böckerna. Visst finns det teman i böckerna som kan diskuteras ur ett kritiskt perspektiv och det har vi också gjort. Vår förhoppning är att ungdomarna vill fortsätta läsa, diskutera och återvända till biblioteket med övertygelsen om att här är vi intresserade av vad de har att säga.
Vi tycker själva det blev en lyckad kväll. Flera av dem som var här första gången kom tillbaka till vår andra kväll och vi håller nu på att förbereda en tredje. Du är välkommen att delta i diskussionen då.” Slut citat.
Var och en får naturligtvis tycka vad den vill om böckerna och om Stephenie Meyer. Själv föredrar jag annan litteratur och känner mig också rätt skeptisk till tanken att föra någon form av psykologisk terapi för unga flickor med Meyers böcker som underlag. Särskilt när idén kommer från ett kommunalt bibliotek.
Bilden är från filmen ”Twilight Zone – the movie”
som beskrivs med orden: ”Året är 1959. Fredagskvällar. Resor i tiden, oväntade vändningar, utomjordingar och isande skräck.”
Kanske lite fredagsmys åt Stephenie Meyershållet eller??
Jag är lite besatt av att fotografera. Det är ju så enkelt och blir så fint med en digitalkamera. Kameran är alltid med mig var jag än går. Man vet ju aldrig när ett intressant motiv dyker upp.
Även om det var en grå dag så var den fantastiskt vacker genom all snö och alla fina, vita träd. 
Här är infarten mot Arboga med Vilstahallen till höger.
Lundborgsesplanaden. 
Skandiagatan med Stureskolan skymtande bakom de vintriga träden.
Räntmästaregatan är adressen.
Fint med de olika färgerna.
Snart hemma. 
Tar vägen över Nicolaikyrkans gård. 
Senaste kommentarer