Feel in the Blogg

Här på väggen sitter en liten, liten nattfjäril. Idag såg jag den på nytt och tänkte att den måste ha suttit där ett par dagar nu. Var den död? Jag klättrade upp på bordet för att nå (vi har högt i tak) och den levde!! Genom att balanserande ta mig fram på köksbordet lyckades jag fånga den lilla, lilla fjärilen. Den fladdrade lite i min hand. Jag tog den till köksfönstret, öppnade handen och den flög iväg!

Det är vardagslycka för mig! Att hjälpa en liten, liten stackare som gett upp, funnit sig i sitt bistra öde att dö på en köksvägg istället för att flyga fritt ute. Tänk så lite som behövs för att få känna lite lycka! 🙂

Allmän flaggdag idag – den 14 juli! Jag hissade flaggan klockan 09.00 och tänkte: Grattis Victoria!

Jag brukar inte titta på kungaspektakel på TV men ikväll gör jag nog det. I väntan på Hitchcock!!

Kl 22.30 är det dags för ”Spellbound” eller ”Trollbunden” som filmen heter på svenska. Ingrid Bergman spelar mot Gregory Peck! Kanske inte en av Hitchcocks höjdare men passar mig utmärkt att poppa popcorn till och mysa med barnen!

Så här presenterar SVT filmen ikväll på sin hemsida:

”Amerikansk långfilm från 1945. (Spellbound) När överläkaren på en välrenommerad psykiatrisk klinik går i pension, ersätts han av den berömde psykiatrikern Dr. Edwards. Han blir genast förälskad i den vackra men något kyliga kollegan Constance Petersen och de inleder ett förhållande. Men i klassisk Hitchcock-anda är ingenting vad det ser ut att vara. Regi: Alfred Hitchcock. I rollerna: Ingrid Bergman, Gregory Peck, Leo G. Carroll, Jean Acker, Rondha Fleming, m.fl.”

*****

Efter att ha slitit i startsnöret på den sabla gräsklipparen två dagar i rad har jag gett upp! Känner mig urfånig som inte lyckas starta den!! Alltmedan gräset växer och växer…

Kvinnor kan… SJÄLVKLART!! Och visst tusan måste det gå att starta en gräsklippare utan råstyrka!? 🙁

Tja, man får stå ut ändå och gården är vacker i alla fall i sommartid. 🙂

Så säger en kompis till mig. Jag gillar inte uttrycket! Svin är mycket bättre än så. Jag gillar över huvud taget inte att grisar och andra djur ska benämnas i sammanhang där man vill uttrycka sin avsky eller hat.

Däremot kan jag hålla med om att många vakter är idioter! Har träffat på en del! Vaktbolagen borde verkligen se över sin bemanning och sålla bort rötäggen! En gång för alla! JO – Justitieombudsmannen – granskade vakternas sätt att ”arbeta” för ett tag sen. Jag undrar vad den myndigheten kom fram till??

Kolla Aftonbladets TV genom att klicka HÄR och se hur vakter beter sig på McDonalds i Göteborg!! Otroligt – men sant! Att kassabiträdet också slår och sparkar är också vidrigt men vakten med handbojorna redo är betydligt mer upprörande!

SE ÖVER VAD NI HAR FÖR PERSONAL INHYRD VAKTBOLAG!!

Foto: Aftonbladet

Lykkes bästa kompis Anne-Marie har det jobbigt just nu. Lykke och jag  är förtroliga så hon vet att jag aldrig skulle ”lämna ut” det hon säger till andra. Inte så att andra människor förstår vilka personer det handlar om.

Anne-Marie pratar mycket om djur. ”Man saknar inte kon förrän båset är tomt”, säger hon apropå sin situation. Och nu är båset tomt – det ekar mellan båsväggarna, om det är möjligt.
Anne-Marie känner sig ibland lite sorgsen över det – men bara ibland. Hon säger också: ”Nu har kossan fått sin frihet! Jag skuttar runt på en enorm, fantastisk klöveräng i solskenet!”
”Som en kalv på grönbete, menar du” säger Lykke då. 😉

Och så är det väl. Fastän båset är utrymt, städat och helt tomt – så är det ingen ko på isen!

”Allt löser sig” säger Lykke till Anne-Marie – och visst gör det! Tills dess och under tiden kan tjejen fortsätta att studsa runt bland klöver och timotej och en och annan smörblomma!

***

På tal om smörblommor så plockade jag en sån där riktig sommarbukett igår hos kompisen i Närke! Visst är den vacker! De stora blåklockorna är fantastiska.

Och på tal om blommor så måste jag åter bege mig till köksfönstret här hemma! Jag har 4 azaleor som jag fått under några års lopp. Den äldsta är nog 4-5 år. Just nu blommar allesammans! Jag som absolut inte har ”gröna fingrar” lyckas med dessa ”svåra” krukväxter! 😀 Den stora till vänster fick jag av mamma i höstas och det är tredje gången den blommar om. Nu är den översållad av blommor och knoppar. Den lilla rosa i mitten fick jag av min vän Kajsa förra året. Jag ville bara tala om att BLOMMOR GÖR MIG GLAD! 😀

Annat som gjort mig glad är ett par rosa stövlar!! Visst är dom häftiga!? Jag föll för dom direkt – ett riktigt impulsköp! Det är sådana där mjuka som man ska strosa omkring inomhus i när vinterkylan drar in.

Blommorna på trappan mår inte så bra av allt regnande… Jag tömmer krukor och pottor med jämna mellanrum när dom är överfyllda av vatten. Här är hänglobelia i ösregn.

Avslutar med två som vet hur man gör när huvudet känns tungt och regnet står som spön i backen:

Och veckans visdomsord får väl bli – två:

MAN SAKNAR INTE KON FÖRRÄN BÅSET ÄR TOMT

och

DET ÄR INGEN KO PÅ ISEN!

När jag sov som djupast – väcktes jag av: ”Vakna! Det är viktigt!” Jag kämpade mig upp genom medvetslösheten medan katastroftankar tvingade sig in i min skalle: ”Katterna är döda! Huset brinner! Skottlossning på Stureplan!”

Så var det inte! Dottern berättade mycket upphetsat om ett otroligt jamande hon hört utifrån gatan.
Till saken hör att Lilleman är borta! Lilleman är den nya grannen – en svart och vit hankatt på 9 år. För ett par dagar sedan berättade den likaledes nyinflyttade matten att katten ramlat ut genom fönstret – på andra våningen… Förtvivlat hade kvinnan letat utan att finna honom. Hon hade gått runt och lockat: ”Lilleman! Lilleman!” Men ingen Lilleman kom springande, eller haltande – hemska tanke. Kvinnan hade även letat vid den förra bostaden – ingen Lilleman där heller.
Katten hade alltså klämt sig ut genom ett fönster på glänt när matte varit och handlat. Sen var han borta…

Men – i natt – fattade dottern misstankar när hon hörde ett uppgivet jamande genom fönstret vid midnatt. ”SÅ många katter finns det inte här i närheten” konstaterade dottern och gav sig ut. Längre bort på gatan spatserade en svart och vit kisse fram till en grupp människor som genast började klappa den. Dottern frågade om katten tillhörde sällskapet – det gjorde han inte hur kärvänlig han än verkade.
Då tog dottern resolut katten under armen och gick hem! Allt medan Felix, en av våra egna katter, var henne hack i häl. Hon stängde in katten på sitt rum och väckte sen morsan! ”Tror du att det kan vara Bettans katt!?” Det trodde morsan.

Med katten i famnen travade dottern upp till grannen, våningen över. Hon fick ringa många signaler på dörren innan än yrvaken pyjamasklädd granne dök upp. Sen blev det stora famnen! Det var nämligen Lilleman!! Och Lilleman var hur pigg som helst och hade klarat skuttet från andra våningen utan några som helst blessyrer!

Sådana härliga nyheter kan levereras från en småstad i Sverige! 😀

Ännu har jag inget foto på Lilleman. Ni får nöja er med två av mina egna som spankulerar på fönsterblecket – på nedervåningen…

*****

Värre skadade finns dock i resten av världen… Jag prenumerar på DN om söndagar och har inte hunnit läsa den ännu. Dock såg jag förstsidan där svarta rubriker skrek ut: ”MISSTÄNKT FÖR FOLKMORD FRUKTAR FÖR SITT LIV” och ett foto.

Sylvere Ahorugeze ska utvisas för brott mot mänskligheten genom att ha deltagit i folkmord i Rwanda där över 800 000 människor mördats.

Jag har som sagt inte läst artikeln men jag får direkt uppfattningen att DN tycker synd om stackars Sylvere som nu fruktar för sitt eget liv eftersom han ska utvisas till det land där han mördat. Jag skummar igenom artikeln lite hastigt och ser bl a hur DN berättar om ett inramat foto av föräldrarna på en hylla hemma hos Sylvere.
Jag antar att dessa föräldrar inte tillhör den miljon som avrättats…

”Rättvisa att utvisa” undrar journalisten i DN Anna Koblack. Ja, vad tycker ni andra??

Hu så hemskt att utvisa stackars Sylvere till ett land där han förmodligen omedelbart ställs inför rätta och döms till döden – även om landet Rwanda sägs ha avskaffat dödsstraff! Fy så obehagligt att vi i trygga snälla Sverige ska skicka en man i döden!

Men de dryga 800 000 mördade människorna i Rwanda kan inte säga någonting…

Världen är hård. Sverige är demokratiskt.

Sylvere Ahorugeze skulle ha tänkt sig för tidigare! Det kan man konstatera när han nu sitter i en förort till Stockholm med dödsångest. Ångesten bland de 800 000 rwandierna är för länge sedan åtgärdad…

Det var rapporteringen för denna morgon från en småstad i Sverige. Känner mig rätt glad över att min enda oro i natt var över en bortsprungen katt.

Preskeptionstiden för mordet på Catrine da Costa har gått ut.

Mördaren/mördarna går fria. Fallet blir aldrig helt uppklarat.

På en internetsida kan man läsa följande om fallet Catrine da Costa, citat:

”Den 27-årige Catrine da Costa försörjde sig prostituerad i Stockholms innerstad våren 1984. Hon var drogmissbrukare och bakom sig hade hon ett äktenskap med en man från Portugal, där hon även bott periodvis. Hennes två barn hade omhändertagits av de sociala myndigheterna och som närmast anhöriga fanns mor och syster i Solna.

I perioder bodde Catrine under våren hos olika män. Men på pingstdagen söndagen den 10 juni 1984 försvann hon. Enligt uppgift sågs hon sista gången av en äldre man på Östermalm där hon vilade ut under några timmar.

Den 18 juli 1984 hittades ett par plastsäckar med delar av Catrines styckade kropp vid Talludden under Essingeleden. Därefter hittades den 8 augusti ytterligare några säckar med delar av hennes kropp en kilometer därifrån. Dock fattades huvudet, de inre organen och det ena bröstet.

En obducent vid Rättsläkarstationen i Solna misstänktes kort därefter av polisen. Han hade varit kund på Malmskillnadsgatan vid flera tillfällen, och hans arbetsplats låg mellan de båda platserna där delar av kroppen återfunnits. Obducenten och en allmänläkare åtalades 1987 för att tillsammans ha mördat och styckat Catrine da Costa på Rättsläkarstationen i Solna.”

Hanna Olsson  skrev 1991 en bok om fallet –
jag har den och har förstås läst den!

Några år senare utkom boken ”Döden är en man”
där Per Lindeberg menar att de två läkarna i verkligheten utsatts för ett justitiemord.

Hur det nu må vara med den saken så är det FRUKTANSVÄRT
att sådana här brott kan ske! Det är INGEN försvarande omständighet att Catrine var prostituerad! Att köpa kvinnor är ett brott i sig – och att ”använda” dom för att sedan mörda, stycka och skända kroppen – är vedervärdigt!

Författaren Hanna Olsson är feminist och sympatiserade åtminstone tidigare med Fi – Feministiskt inititativ. För att hedra Catrine da Costa och för att med alla medel försöka förhindra liknande händelser borde en minnesdag införas! En minnesdag som också blir symbol för alla kränkta, utnyttjade och på olika vis misshandlade kvinnor! Vad säger Gudrun Schyman i Fi!?

Läs gärna boken Catrine och Rättvisan! Finns som nyutgåva i pocketform bl.a. på Bokus!