Feel in the Blogg

När jag sov som djupast – väcktes jag av: ”Vakna! Det är viktigt!” Jag kämpade mig upp genom medvetslösheten medan katastroftankar tvingade sig in i min skalle: ”Katterna är döda! Huset brinner! Skottlossning på Stureplan!”

Så var det inte! Dottern berättade mycket upphetsat om ett otroligt jamande hon hört utifrån gatan.
Till saken hör att Lilleman är borta! Lilleman är den nya grannen – en svart och vit hankatt på 9 år. För ett par dagar sedan berättade den likaledes nyinflyttade matten att katten ramlat ut genom fönstret – på andra våningen… Förtvivlat hade kvinnan letat utan att finna honom. Hon hade gått runt och lockat: ”Lilleman! Lilleman!” Men ingen Lilleman kom springande, eller haltande – hemska tanke. Kvinnan hade även letat vid den förra bostaden – ingen Lilleman där heller.
Katten hade alltså klämt sig ut genom ett fönster på glänt när matte varit och handlat. Sen var han borta…

Men – i natt – fattade dottern misstankar när hon hörde ett uppgivet jamande genom fönstret vid midnatt. ”SÅ många katter finns det inte här i närheten” konstaterade dottern och gav sig ut. Längre bort på gatan spatserade en svart och vit kisse fram till en grupp människor som genast började klappa den. Dottern frågade om katten tillhörde sällskapet – det gjorde han inte hur kärvänlig han än verkade.
Då tog dottern resolut katten under armen och gick hem! Allt medan Felix, en av våra egna katter, var henne hack i häl. Hon stängde in katten på sitt rum och väckte sen morsan! ”Tror du att det kan vara Bettans katt!?” Det trodde morsan.

Med katten i famnen travade dottern upp till grannen, våningen över. Hon fick ringa många signaler på dörren innan än yrvaken pyjamasklädd granne dök upp. Sen blev det stora famnen! Det var nämligen Lilleman!! Och Lilleman var hur pigg som helst och hade klarat skuttet från andra våningen utan några som helst blessyrer!

Sådana härliga nyheter kan levereras från en småstad i Sverige! 😀

Ännu har jag inget foto på Lilleman. Ni får nöja er med två av mina egna som spankulerar på fönsterblecket – på nedervåningen…

*****

Värre skadade finns dock i resten av världen… Jag prenumerar på DN om söndagar och har inte hunnit läsa den ännu. Dock såg jag förstsidan där svarta rubriker skrek ut: ”MISSTÄNKT FÖR FOLKMORD FRUKTAR FÖR SITT LIV” och ett foto.

Sylvere Ahorugeze ska utvisas för brott mot mänskligheten genom att ha deltagit i folkmord i Rwanda där över 800 000 människor mördats.

Jag har som sagt inte läst artikeln men jag får direkt uppfattningen att DN tycker synd om stackars Sylvere som nu fruktar för sitt eget liv eftersom han ska utvisas till det land där han mördat. Jag skummar igenom artikeln lite hastigt och ser bl a hur DN berättar om ett inramat foto av föräldrarna på en hylla hemma hos Sylvere.
Jag antar att dessa föräldrar inte tillhör den miljon som avrättats…

”Rättvisa att utvisa” undrar journalisten i DN Anna Koblack. Ja, vad tycker ni andra??

Hu så hemskt att utvisa stackars Sylvere till ett land där han förmodligen omedelbart ställs inför rätta och döms till döden – även om landet Rwanda sägs ha avskaffat dödsstraff! Fy så obehagligt att vi i trygga snälla Sverige ska skicka en man i döden!

Men de dryga 800 000 mördade människorna i Rwanda kan inte säga någonting…

Världen är hård. Sverige är demokratiskt.

Sylvere Ahorugeze skulle ha tänkt sig för tidigare! Det kan man konstatera när han nu sitter i en förort till Stockholm med dödsångest. Ångesten bland de 800 000 rwandierna är för länge sedan åtgärdad…

Det var rapporteringen för denna morgon från en småstad i Sverige. Känner mig rätt glad över att min enda oro i natt var över en bortsprungen katt.