Feel in the Blogg

När jag slog upp Arboga Tidning idag fick jag se denna dödsannons. Stig Thorén är död. Denne härliga motorknutte blev 85 år. Nyheten gjorde mig ledsen men jag är väldigt glad över att jag fick lära känna Stig Thorén lite grann.
Det hela började faktiskt för så där en 35 år sedan när vår kung Carl Gustaf träffade en viss fröken Sommerlath!
Stig tyckte att jag var lik henne och han sa alltid när han såg mig:
”Där kommer min Silvia”.

Fast jag visste ju redan för många herrnas år sedan vilka Stig och hans bröder var – Tarzanbröderna, kallades dom. Som småungar i skolan var vi jätterädda för Tarzanbröderna. Varför har jag ingen aning om. Dom gjorde aldrig någonting ont – tvärtom. Stig var känd som en stor djurvän och mången arbogabo har säkert sett honom mata änderna i ån om vintrarna. Laga cyklar kunde bröderna också. Riktiga arbetarpojkar var de.

Motorcyklar var Stigs liv!

När jag besökte honom i november förra året

visade han mig många bilder på sina älskade motorcyklar. Det blev en del genom åren.

Stig hyrde en liten lägenhet på Österled i Arboga. När jag var där förra året sa han att han sakande sin katt mycket. Katten blev gammal och fick lov att avlivas. Det positiva var att småfåglarna nu vågade sig fram till hans balkong. Han gillade djur – Stig.

En gång i tiden var han djurskötare på Jäders bruk. Han var vän med alla djuren och tyckte in om när slaktbilen kom.

Stig hade alltid glimten i ögat och mången flicka har nog fallit för hans skälmska blick.

Nu finns inte Stig Thorén längre ibland oss. Arboga och världen har blivit lite fattigare.

Om ni klickar på ”Veckans Babe” i raden ”Kategorier” en bit upp till höger – så kan ni läsa mera om Stig Thorén! Stig blev ”Veckasns Babe” den 13 november 2008!

Vila i frid Stig.

Lever klassamhället än?

Här om dagen kom jag att språka med en 85-årig dam som jag känner ganska väl. Vi pratade om allehanda ting och vi kom in på vänskap. Den gamla damen berättade om en sällskapsresa hon gjort för tiotalet år sedan. Hur hon blev bekant med en så trevlig kvinna i samma ålder, de kom så bra överens. Kvinnans man hade ”en högre ställning” i samhället och den gamla damen tyckte det var så fantastiskt att den andra kvinnan ”ville” göra sig bekant med henne.

”-Tänk, jag som bara är ett affärsbiträde”, sa hon.

Jag blev alldeles bestört. Det är möjligt att den 85-åriga damen varit affärsbiträde en gång i tiden. Att hon knappt fått gå folkskola och absolut inte tagit någon ”examen”. Men jag känner henne som en fantastisk person och medmänniska. En kvinna som tagit hand om hem och familj på allra bästa sätt och dessutom hjälpt andra. Hon har varit den som andra kunnat gå till med sina bekymmer, alltid visat en hjälpande hand. Dessutom är hon både intelligent och humoristisk plus väl insatt i samhällsdebatten trots sin höga ålder.

”Tänk, jag som bara är ett affärsbiträde”...

Om du så har de finaste skolor och examina eller innehar de högsta posterna i samhället – så står du dig slätt om du inte som den här gamla damen, har ett rent hjärta, känsla och omtanke om dina medmänniskor samt ett sunt förnuft.

Det är möjligt att du som civilare eller generaldirektör kan ha uppnått samma kvalitéer som den gamla damen. Då bör du också ha tillgodogjort dig ett ödmjukt sinnelag. En anspråkslöshet som gör att du ”ser” människor för vad de är.

Den gåvan hoppas jag alla tillägnar sig från livets början och framåt.

Ingen ska behöva känna underlägsenhet för sin person. Man gör så gott man kan och det är gott nog.

Ett ”affärsbiträde” är inte ett mått på en människas kvalité – inte heller titeln VD eller minister.