Feel in the Blogg

Tisdag morgon i Skellefteå bjöd på regn. Härligt strilande regn. Så harmoniskt det är att lyssna till ljudet av stilla regn, droppar mot fönsterblecket.

Sån tur vi hade med vädret igår!! Carola såg till att min önskedröm blev uppfylld – få se Haparanda, eller Haaparanta som det heter i Finland! För den som läst Jolos ”De tre från Haparanda” är det en längtan man har.

Vägen till Haparanda är lång, det tyckte jag. Men för en norrlänning som Carola var det nästgårds! Vi åt matsäck på väg dit och passerade Piteå, Kalix och många andra ställen, en del med märkliga namn. Rolf och Sören hette två byar!!

Haparanda är väldigt mycket IKEA! Här är Carola på väg in! Om man jobbar på IKEA i Haparanda är det ett måste att vara kunnig i både svenska och finska. Kan man ryska är det ett plus!

Där bortom älven ligger Finland!!

Vi besökte förstås Alco! Typiskt svenskar… En väldigt välfylld spritbutik! Med sorter man aldrig ser på svenska Systembolaget! Och vilket utbud av viner!

Korgen blev snart full! Det fanns ju så många söta småflaskor!! 😀

Sen hem igen……över bron – tillbaka till gamla Sverige!

Ni ser väl vilket väder det var i Haaparanta!! Jättevarmt, soligt och mestadels klarblå himmel.

På hemvägen besökte vi Piteå! Vilken söt liten stad! Jag berättade för Carola att Börje Sturk, som är lite av en kändis i Arboga, kommer från Piteå! Jag förstår om han längtar tillbaka hit ibland!

Vi tog öl och en pizza på en uteservering! Vid bordet intill oss satt två killar med häftiga tatueringar! Särskild den enes var imponerande! Naturligtvis kunde jag inte hålla mig utan ville se mera…

Killen ställde upp! Visst är tatueringen fin! 😀 Sen började flera personer vid borden runt omkring kolla på hans tatueringar! Själv visade han gärna upp den han hade på underarmen – en brallis med svällande bröst…

Pite havsbad fick jag också se. En stor, fin anläggning med allt för alla!

Ja, det var en fantastisk resa som Carola bjöd mig på! Förutom det jag redan berättat kan jag nämna att vi råkade på en f d hemlös liten kisse! Dom finns här också TYVÄRR! När vi skulle äta vår matsäck – tunnbröd och kaffe – mötte vi ett par med en liten svart ulltuss till kattunge i band. Det var en hittekatt som de tagit hand om. Kvinnan var så upprörd över hur folk kan behandla djur. Nu hade lilla katten i alla fall ett hem.

Kramar och på återseende!

Från mig som skrev! Och från min guide  Carola!

Resan kunde ha börjat bättre… Här är mitt stackars finger och jag på väg mot Arlanda med tåg… En infektion i nagelbandet kom precis lagom till minisemestern i Norrland. 🙁

Ösregn vid byte till Arlandabuss i Bålsta – humöret blev inte bättre av det…

14.40 gick SAS-planet mot Skellefteå – och

ovan molnen är himlen alltid blå! 🙂

Har man sen vänner som Carola i ett soligt Skellefteå – då kändes  himlen alldeles, alldeles klarblå och molnen försvann puts väck!

Akutmottagningen vid Skellefteå lasarett! Där blev jag så jätteväl mottagen och sköterskorna Lottie och Mia samt doktor Eva hade snart snittat upp mitt finger, lagt förband och sett till att jag mådde bättre!

Professionellt omplåstrat finger! 🙂

En underbar middag med vin hemma hos Familjen Lindström i Falkträsket  gjorde att de sista molnen försvann från min himmel!

Att mitt vandrarhem såg ut så här gjorde inte saken sämre!

Nu har jag vaknat till en strålande solig morgon! Idag ska vi fara till Haparanda!! Vi ses igen!

Fotot taget vid 4-5 imorse. Det blev ju aldrig natt här!!!

Nu drar jag norröver! Skellefteå nästa! 😀

Här ovan ser ni ”Bonnstan” där. ”Bonnstan” kallas denna kyrkstad i folkmun. Det har funnits drygt 70 kyrkstäder i Sverige och dessa ”städer” var böndernas egna. De tillkom i norra norrland på den tiden det fanns kyrkoplikt. Särskilt storhelgerna var viktiga – jul, påsk, pingst och mickelsmäss. För att bönderna som ofta hade flera mil till kyrkan skulle klara kyrkoplikten uppfördes dessa hus med kammare. Där kunde bönderna med sina hushåll övernatta efter kyrkobesöket.

Idag finns endast 16 ”levande” kyrkstäder kvar – däribland den i Skellefteå. Läs mer om ”Bonnstan” genom att klicka HÄR!

Dock slipper ni inte mig och bloggen fast jag för norrut. Jag har med mig min lilla bärbara! 🙂

Vi ses igen!

(Bilderna är tagna från hemsidan jag angav ovan).

Då var 701 sidor avklarade av Elizabeth Georges bok

”Stråk av rött”.

Avklarade” måste jag skriva för det var en inte helt angenäm och enkel ”resa” att ta sig igenom denna bok.

Möjligen hoppar Elizabeth-George-fans högt över de kommentarer jag kommer att fälla – men detta är min uppfattning.

Jag kan alltså börja att tala om att jag inte tillhör den gruppen fans. Det tog lång tid innan jag nappade på någon av henne böcker och jag kan erkänna att det finns ett par som jag gillar.

Det som dels gör det 701 sidorna så mastiga är att det tar tid att komma in i handlingen. Detta beror bl.a. på alla konstiga namn på personer och på orter som Elizabeth George använder. Det blir liksom jobbigt att ”lära känna” personerna och trakten bara genom detta krångel.

Efter halva boken var jag något så när bekant med Daidre Trahair, Selevan Penrule, Cadan Angarrack och de andra i Casvelyn med omnejd. När slutet närmade sig kan jag medge att boken var LITE spännande. ”Jobbet” att ta sig in och igenom förtar dock värdet av behållningen.

Sen gillar jag inte ”sexfixeringen” som kanske är ett av Elizabeth Georges kännetecken. Alla ”knullar” väldigt mycket med varandra och alla andra i olika konstellationer. Denna bok inget undantag. En av huvudpersonerna i just detta morddrama är fullständigt besatt av sex. Mot slutet får man förklaringen, ”det klassiska” – en favoritmorbror hade utnyttjat henne som barn och därför blev hon i det närmaste sjukligt uppfylld av önskan om att ha sex med alla män oavsett ålder och släktskap. Tröttsamt.

Sen var det väl mycket ”ärttörne” i boken. Den bredde ut sig lika kraftigt över markerna längs Cornwalls kust som sexbegäret.

Jag har bestämt mig. Det blir inga fler Elizabeth George för mig. ”Orka igenom 700 sidor till!!??”

Sverige måste vara det mest flata land som finns! Demokratiskt, javisst – men intill dumhet!! Vi är så välvilliga och vänder andra kinden till så många gånger att vi måste framstå som idioter i detta land!

Det senaste – att läsa i dagens tidningar: Rymmer skurkarna från fängelset så kan de bara hålla sig undan tills straffet är preskriberat!! Det låter ju inte klokt, helt vansinnigt!!

Självklart ska väl strafftiden stoppa att ticka när någon rymmer från det straff  han eller hon fått!! Så fort rymligen fångats in startar klockan igen MEN med den påföljden att ytterligare strafftid läggs till – för rymningen!
Kan det vara svårt att förstå så enkel logik för kriminalvården och den svenska regeringen!?!?!?

Vad får ett fängelsestraff för betydelse annars?? Ingenting!!

Sverige är fantastiskt – det har jag uttryckt många gånger – men med tillägget ”fantastiskt dåligt!”

Vårt land måste vara alla skurkar och bovars drömland! Det är väl därför många önskar att få avtjäna sitt fängelsestraff just i Sverige.

Ta bara den tyska kvinna som mördat två små barn i Arboga och nästan också mördade deras mor. Hon är dömd till livstids fängelse men kunde ändå skicka brev till offrens anhöriga i Arboga från fängelset Hinseberg!!
Det låter ju inte klokt!! Men det är sant.

Hur fungerar fängelserna egentligen. Där sitter en livstidsdömd barnamördare i sin cell och skriver ett brev till de mördade barnens mamma. OK – hon kan kanske gömma det hon skriver, skriver i sängen under täcket eller vad tusan som helst. Men sen! Mördaren måste ju skriva ett kuvert med namn och adress! Är det då INGEN som reagerar när tyskan skriver just det namnet och den adressen på kuvertet!!??
Sen tar någon plit hand om brevet – vad händer sen? Blundar fångvaktaren för vad det står för adress och bara lämnar det vidare, postar det på brevlådan!!?? Finns det ingen kontroll alls??

Brevet kom fram!! Otroligt men sant! En barnamördare i ett fängelse i Sverige kan skicka ett brev till offrens anhöriga – helt fritt!
I en förlängning kan man tänka – vad skulle hon kunna ha skicket mera än några rader på ett papper? Där har i alla fall min fantasi inga gränser…

Jag ska inte gå in på all övrig flathet som finns i Sverige för det finns mer, mycket mer!

Visst ska vi vara demokratiska och värna om rättigheter i Sverige – men inte in absurdum. Inte så att vårt agerande blir till idioti och slår tillbaka.

”Die dummen Schweden” är ett tyskt uttryck som stämmer väldigt bra – tyvärr!