Då var 701 sidor avklarade av Elizabeth Georges bok
”Stråk av rött”.
Avklarade” måste jag skriva för det var en inte helt angenäm och enkel ”resa” att ta sig igenom denna bok.
Möjligen hoppar Elizabeth-George-fans högt över de kommentarer jag kommer att fälla – men detta är min uppfattning.
Jag kan alltså börja att tala om att jag inte tillhör den gruppen fans. Det tog lång tid innan jag nappade på någon av henne böcker och jag kan erkänna att det finns ett par som jag gillar.
Det som dels gör det 701 sidorna så mastiga är att det tar tid att komma in i handlingen. Detta beror bl.a. på alla konstiga namn på personer och på orter som Elizabeth George använder. Det blir liksom jobbigt att ”lära känna” personerna och trakten bara genom detta krångel.
Efter halva boken var jag något så när bekant med Daidre Trahair, Selevan Penrule, Cadan Angarrack och de andra i Casvelyn med omnejd. När slutet närmade sig kan jag medge att boken var LITE spännande. ”Jobbet” att ta sig in och igenom förtar dock värdet av behållningen.
Sen gillar jag inte ”sexfixeringen” som kanske är ett av Elizabeth Georges kännetecken. Alla ”knullar” väldigt mycket med varandra och alla andra i olika konstellationer. Denna bok inget undantag. En av huvudpersonerna i just detta morddrama är fullständigt besatt av sex. Mot slutet får man förklaringen, ”det klassiska” – en favoritmorbror hade utnyttjat henne som barn och därför blev hon i det närmaste sjukligt uppfylld av önskan om att ha sex med alla män oavsett ålder och släktskap. Tröttsamt.
Sen var det väl mycket ”ärttörne” i boken. 
Den bredde ut sig lika kraftigt över markerna längs Cornwalls kust som sexbegäret.
Jag har bestämt mig. Det blir inga fler Elizabeth George för mig. ”Orka igenom 700 sidor till!!??”
Senaste kommentarer