Feel in the Blogg

Den här helgen har väl ändå varit härligt solig och somrig!

Mannen i mitt liv och jag tog igår en promenad i det vackra vädret och träffade bl.a. på en glad bonde! Tomas Bolander körde sin traktor på fältet intill de Silfverlingska hagarna och vi fick oss en pratstund.

Dottern missade träffen med Tomas men hon hade annat för sig:

Här sitter hon och väntar på att äppelpajen ska bli klar. Hon gjorde den medan mor och far promenerade! Den här bilden hann jag ta innan allt var uppätet:

Det var mycket, mycket gott! 🙂

Gott var det dock inte att se Lilja 4-ever igår. Jag grät så tårarna sprutade men filmen var mycket bra. Klicka HÄR för länk till ECPAT – med ”Tema människohandel med barn i sexuella syften (trafficking)”.

Ett par kul bilder på Wilma och katternas egen in- och utgång!
Wilma på väg ut! Wilma ute!

Till slut buketten jag plockade på vår somriga septemberpromenad igår. Per-Olof på POPS tyckte det liknande midsommarblomster fast vi är inne i höstmånad – och jag håller med!

Nu ska jag vänta på att man och barn kommer hem från svampskogen! Tänk om vi får oss lite kantareller till kvällsmaten!! 😀

Var det fler som gick på niten att se ”Final call” på SVT igår…?? Dottern och jag gjorde det…

”Final call” eller”Cellular” som den heter i original (varför byta från en engelsk titel till en annan när filmen sänds i Sverige??) hade fått betyget 3 av 5 i DN. I tidningen stod också: ”Amerikansk thriller från 2004” och ”spännande med mobiltelefon i centrum”. Mot slutet av recensionen stod något som mer liknade verkligheten men ändå inte: ”Det borde inte vara trovärdigt, men man köper ändå upplägget”.
NEJ – det gör man inte! Inte gjorde vi det i alla fall – definitivt inte!!

Filmen kan knappast kallas thriller och spännande var den absolut inte!
I inledningen fick vi se ”Jessica” (Kim Basinger) följa sonen till skolbussen i en stillsam, sömnig och lyxig förort. ”Jaha”, tänkte vi, ”lite soft, romantiskt”. Några minuter senare sparkar en galning in glasdörren på lyxvillan, skjuter det stackars spansktalande hembiträdet och kidnappar ”Jessica”.
Vi hoppade till i soffan – dottern och jag – för det hela kom minst sagt brutalt oväntat!
”Aha, det kanske blir spännande” tänkte vi. Det blev det inte…

Ett gäng barnsliga ungdomar roade sig med att dejta, slappa på stranden och killarna fotograferade alla bikinibrudar de ville sätta på. Ryan var en av de töntigaste och han kom att spela huvudrollen i denna såpa till film.
Kidnappade Jessica fick nämligen ihop en sönderslagen telefonapparat så pass att den ringde upp Ryans mobil!!?? Detta trots att hon inte var tekniker utan biologilärare(!) vilket hon talade om för biffen hon snittade med en kniv ”på rätt ställe” så att han förblödde. Hon förklarade snittandet och bad dessutom om förlåt. !!?? Verkar det märkligt? Märkligt är bara förnamnet…

Sen följde helt vettlösa biljakter, plötsliga slagsmål utan anledning, en kidnappare som sköt för fullt men missade och i stället sa sånt som ”om du visste vilka problem du ställt till med” istället för att hårdkokt göra processen kort.
Kim Basingers Jessica hade som uppgift att hela tiden skrika hysteriskt samtidigt som hon inte alls verkade speciellt tagen av alla bissara och våldsamma händelser hon råkade ut för.

Till handlingen hörde också ”den goda polisen” – en riktig tönt såväl till utseende som till sättet – utom när det verkligen gällde då på slutet förstås. För självklart handlade det om ett gäng korrupta snutar som kidnappade Jessica med familj!
Den goda polisen sysslade med SPA-verksamhet på sin fritid (!) och i en sekvens när en kollega undrar om han fått kallbrand i ansiktet – svarar han: ”Nej, det är ansiktsmask med mango, för halvtorr hud”. Dottern och jag gapskrattade!

Skrattade gjorde vi sen igenom resten av filmen för det var så uruselt dålig! Ingen av karaktärerna kunde man knyta an till, storyn var helt sjuk och händelserna totalt osannolika.

Filmen skulle absolut inte ha en 3:a i betyg! Om man vill vara riktigt, riktigt snäll så skulle man sätta en 1:a – men helst inte.

Så om ni inte såg filmen – var glada! Och tänk inte ens tanken att se den vid annat tillfälle, hyra den eller köpa den.

På tal om film så tänker jag göra ett nytt försök ikväll – denna gång tror jag resultatet ger full pott. Dock är jag osäker om jag klarar att se den. Jag har inte sett den på bio just av den anledningen.
Jag talar om ”LILJA 4-EVER” . Ikväll ska jag försöka. Jag ser den av samma anledning som jag måste åka till Auswitch någon gång!
Vissa saker känner jag att jag måste se och uppleva – för att rättfärdiga alla som drabbas och drabbats av ondska! För att deras liv och deras upplevelser inte ska ha varit förgäves. För att förhindra att det händer igen.

”LILJA 4-EVER” sänds i SVT på 2:an klockan 21.05 ikväll, lördag.

Idag tog jag åter en promenad på morgonen. Det var inte lika fint väder men ändå är naturen så rofylld och härlig. När jag gick genom Stureparken och såg små löv sakta, sakta falla till marken så upplevde jag en stor inre frid. Och Stig Dagermans dikt kom för mig:

Hur fort blir lönnarna gula
som lyser vår vandring i parken.
Att dö är att resa en smula
från grenen till fasta marken.

Jag kunde förstås inte låta bli att ta fler foton på min promenadrunda. Delar med mig lite här av bilderna.

Se sådan växtkraft i ett stenblock! Och själva berget är också vackert att titta på.

Växtkraft finns också i håligheten hos ett gammalt träd!

Det här måste väl vara livskvalitet! Att från sitt hus på Norra Ågatan ha tillgång till liten brygga och båtplats. Visst ser det nästan lite romantiskt ut!

Ölandstoken växer vilt utmed promenadvägen och de små solgula blommorna lyser verkligen upp en grå dag.

En rosaskimrande vitklöver gör en också lite glad:

Utefter Östra Hamngatan tog jag ett par bilder:

En av ett fång med klängrosor som växte utmed husväggen.

Och så en blomma från Hortensian på Östra Hamngatan som jag länge velat fotografera. Hortensia är också en av mina favoriter. Vackra i knopp, som blomma och som fröställning. Här rosavit:

Till slut var jag hemma och det får bli en sista naturbild:

Det var det rofyllda! Nu till det spexiga!
Dottern ringde och bad att bli hämtat i onsdags. Hon fick inte följa med bussen från skolan för hon var för blodig…

Vad sägs om denna skräckbild mitt i Köpings City!!??

Nu var det inte alls så farligt som det såg ut… Bakom munskyddet på en ”galen doktor” fanns en tjej som tagit spexfoto till skolkatalogen! Gymnasietreorna brukar spexa till bilderna när det är ”sista gången”.

En snäll och ofarlig tjej alltså!
De hade haft riktigt roligt i samband med fotograferingarna. På väg från skolan kom ett äldre par fram till dottern – ”den galna doktorn” – och frågade om de kunde få råd mot sin begynnande förkylning. Dottern svarade att hon var hjärtdoktor så det gick inte för sig!
Det gamla paret skrattade och frågade om det var möhippa men dottern betygade att det var hon lite för ung för… 😀

”Blodet” är en blandning av mörk sirap, röd och gul karamellfärg – om det finns fler som vill bloda ner sig utan skador…

För övrigt drar jag mig tillbaka i min ensamkoja vid behov. Där finns dessa visa ord att läsa:

Kramar till er alla från mig!

Läkande promenader kan man med fördel ägna sig åt en klar höstmorgon då solen glimtar fram lite hoppfullt.

Visst är den väl förunderligt vacker – den här planeten vi kallar jorden. Genast kom melodin ”Heaven is a place on earth” in i mitt huvud. En del av texten går så här:
Ooh, baby, do you know what that’s worth ?
Ooh heaven is a place on earth
They say in heaven love comes first
We’ll make heaven a place on earth
Ooh heaven is a place on earth

Fotograferade lite av den färgprakt som nu kan upplevas på en vanlig promenad runt ån.
Lite vild kärleksört i en bergsskreva.

Nypon Rödklövern blommar än.

Ekens vackra blad.

Jag träffade Susanna Fritz på morgonrunda med sin lilla hund. Vi fick oss en pratstund om livet och annat. Tänk på Hjalmar Gullbergs ord: ”Byta ett ord eller två, gjorde det lätt att gå, alla människors möten borde vara så.” Tack Sanna.
En hemlig koja…

Och så blad!

Gullriset som man ibland ondgör sig över för det sprider sig som ogräs – gör en glad när det lyser upp gården!

Sen min absoluta favorit:

KÄRLEKSÖRTEN! Finns det något vackrare – och i alla lägen!? Grön i knopp och röd då blommorna slagit ut. Fröställningarna är vackra och hela växten tacksam året om. Man kan plocka buketter av Kärleksörten och ta in. När det blir rötter sätter man ut blomman igen och får nya plantor. Och så vackert namn…Kärleksört…

Plötsligt upptäckte jag något i min lilla örtagård!!
Vad är det som växer under det japanska körsbärsträdet!!??

Liljor!! (På fotot har jag redan hunnit binda upp den stackars bortglömda liljan som låg nerböjd).

Här i närbild:

Jo, nu minns jag! Jag planterade ju en lök i våras, tror jag det var. Men att den kom upp nu!? Och att den kom upp över huvud taget! Och så fantastiskt vacker!

Avslutar med en bild på ett äpple från äppelträdet som sått sig själv på gårdens baksida!

Visst ger naturen läkande kraft! Unna er en promenad om ni orkar och kan!
Kramar till er alla från en med lite mera hopp och lite mera kraft 🙂

God morgon! Ja, nu är det ju redan lunch – så är det ”god morgon” för några så är ni ena riktiga sjusovare!
Men hur är det? Har ni en GOD morgon? D v s sover ni bra om nätterna och känner er utvilade när ni vaknar och kan utropa ett glatt: GOD MORGON!?

Om inte – vet ni vad detta är?
Nej, inte en tjusig attachéväska!

Inuti ligger denna:
Mystisk sak eller hur!?

Och öppnar man det silverfärgade locket så hittar man det här:
En massa sladdar och apparater!
Det är en sömnregistrator!!

Anvisningar – avancerade sådana – hur man kopplar ihop sladdar och mojänger OCH fäster dom på sig!! Då ser man ut så här – VARNING!

Denna utrustning inklusive ”näsgrimma”(!!) ska man sedan sova med under natten!

Det här är alltså apparater som registrerar vilken sömn du har. Hur ofta du vaknar, om du snarkar, hur djup din sömn är och om du har andningsuppehåll under sömnen.

Jag har genomgått detta!! 😀
Och jag lovade Cecilia på Fysiologkliniken i Västerås att ta foton på mig själv och lägga ut på bloggen! Hon skrattade gott! För att inte tala om hur ni läsare kommer att skratta…

TÄNK om jag kunde få sova så här skönt om nätterna…

Om katter kunde tala så skulle de nog lugnt kunna säga – god morgon – när de vaknar. Finns det något mer rofyllt och njutningsfullt än en lugnt sovande kisse!

Jag ska bli katt i mitt nästa liv! 🙂