Idag kan man läsa i tidningarna att präriesorkar är mer trogna än andra sorkar i sin parrelation. Ängssorkarna är ena riktiga fulingar! Så intressant!?
Genom att studera sorkar har forskarna kommit till slutsatsen att det är generna som styr om sorken är otrogen eller inte (hansorken alltså!) – så ock vad gäller män i människosläktet!
Det hela handlar alltså bara om hanar – sork som människa!
Så nu kan alla karlar som hoppar över skacklarna, vänsterprasslar eller bara måste leva ut sin oerhörda sexlust skylla på generna! Smart!
Jag har nog träffat på en del ”ängssorkar” i mina dar. Några rätt nyligen faktiskt.
Det förundrar mig otroligt hur en del karlar tänker! Jag ska ge två exempel.
För 7-8 år sen var jag på ett läger ihop med en av sönerna. Med på lägret fanns en förståndshandikappad ung man och hans far. Jag och pappan kom att sitta vid samma bord vi måltiderna och började språka som brukligt är. Han pratade en del om sonens handikapp och att sonen hade fått en s k god man. Jag blev intresserad av just uppdraget ”god man” för egen del och vi kom att prata en del under de dagar som lägret varade. Mannen berättade också att han var änkling och orolig för sin son eftersom han själv snart skulle fylla 75 år.
En eftermiddag låg jag nere på stranden och solade när mannen kom ner. Han frågade om han fick sätta sig bredvid mig och det samtyckte jag till. Han la sig sedan ner. Efter en stund trevade han efter mig och plötsligt låg han och höll mig i handen!
Jag blev helt ställd! Och arg! Här hade vi pratat och haft många trevliga stunder och så tror karln att jag är intresserad på annat sätt! OCH han var flera år äldre än min egen mor! Jag är inte pryd av mig men jag blev så oerhört besviken! Allt intressant och roligt vi haft – hade han nu förstört!
När vi dagen efter skulle åka hem rusade han efter min bil och gav mig sin adress och sitt telefonnummer! Jag slängde papperslappen när jag kom hem.
Det andra exemplet hände faktiskt under rättegångsdagarna i Arbogamålet. Jag var med som åhörare flera dagar och man kom att lära känna vilka journalister och fotografer som var där. Som den person jag är pratade jag med alla – både kvinnor och män, unga som gamla – åhörare som mediefolk. Jag la märke till en äldre man som inte alls verkade vara journalist trots presskort. Han såg lite malplacerad ut i sammanhanget och jag frågade honom vilka han jobbade för. Efter det började han hänga på när jag pratade med Expressens, Aftonbladets eller lokalpressens folk om saker och ting – och det var ju helt OK. Karln verkade rätt ensam och som sagt, inte direkt en pressens man.
Tror ni inte att även den här mannan hade problem med sina gener! Det tog inte många dagar förrän han plötsligt började prata om sexliv! Om vad han råkat ut för – men han var ju särbo så det var ju inte att tänka på…
Jag höll på att smälla av. Här sitter vi och bevakar en hemsk rättegång och karln börjar snacka om sexhändelser utan någon som helst koppling till det vi talat om!
Efter det såg jag till att hålla mig undan. Sista dagen jag var i tingsrätten kollade jag upp att gubben skulle hinna före mig ut när förhandlingarna var slut – så att jag skulle slippa hans sällskap. Men vad händer – jo, när han backat ut sin bil och får se mig så vevar han ner rutan och ropar: ”-Men det måste väl ha varit något sexuellt?”
– Vadå?? undrar jag.
”-Jo, det där manliga vittnet. Nog har han haft ihop det sexuellt med tyskan!”
– Det tror jag inte, sa jag surt. Han hade ju sin flickvän med sig.
”-Jo, men nog är det nåt med sex…” fortsatte karlsloken men jag avbröt honom och sa: – Nu måste jag åka hem.
Då ropade han efter mig: ”Du kommer väl imorgon!?” Jag svarade inte.
Vad är det för fel på en del karlar!? Måste det alltid tyda på sexuellt intresse om en kvinna tilltalar dom? Jag blir helt paff och jag känner verkligen hur jag ser ner på den här typen av män!
Dom gör bort sig så otroligt och blir enbart pinsamma.
Jag vill kunna prata med människor jag träffar, om såväl vardagliga som specifika ting, och jag ser gärna att jag kan även kan snacka med män. Men det kanske inte fungerar?
Är det taskig barndom eller svåra ungdomsupplevelser? En grinig kärring därhemma eller ska vi skylla på generna?
Senaste kommentarer