Denna skylt mötte mig på väg 56 mellan Kungsör och Katrineholm!! Vägverket har gjort det väldigt, väldigt lätt för sig här!!
Väg 56 är en mycket smal väg som helt saknar vägrenar på delar av sträckan mot Stora Sundby. Vägen trafikeras ofta av tung trafik och är också hårt trafikerad då detta är vägen mellan Norrköping/Linköping och Eskilstuna, vidare mot Stockholm.
Istället för att bredda vägen – väljer man alltså att slänga upp 80-skyltar! Sänka hastigheten från 90 km i timman till 80. Löjligt! Vägverket använder skygglappar – är min åsikt!
Ingen av de bilar som körde sträckan när jag åkte där – höll 80. Och väg 56 är precis lika smal, krokig och farlig som tidigare.
Jag har påpekat den aktuella vägsträckan för Vägverket men fick till svar att frågan ej är prioriterad!
Väg 56 mellan Kungsör och Stora Sundby – liksom väg 50 över Omberg är riktiga riskvägar där det bara är frågan om tid när nästa olycka ska ske. Fast Vägverket främjar väl som vanligt storstäderna. Det gäller ju för övrigt det mesta i vårt samhälle – tågtrafiken är ytterligare ett exempel.
Gnäll, gnäll, blev det mycket av nu… Men lite solsken också.
När jag gick upp för trappan i huset idag undrade jag vad det var för ett förunderligt sken!
Vad är det för gyllene skimmer däruppe?
Jo, det är trädet utanför trappans fönster som solbelyst strålar in!
Fantastiskt! Hela trappuppgången lyste som av guld.
Och här är lönnen utanför vårt hus – i all sin prakt:
Trädet kommer att bli ännu mer praktfullt den närmaste tiden. Ett par frostnätter och lönnen kommer att glöda.
Nu till ett bortslarvat, slitet uttryck som hanterats alldeles för klichéartat: Carpe diem! Carpe diem som är latin betyder fånga dagen men bör snarare tolkas ta vara på dagen, njut av dagen eller njut av den flyende dagen. Allt enligt Wikipedia varifrån också nedanstående bild är hämtad.
Istället för att uppfatta uttrycket som banalt, trivialt och lite töntigt – bör vi lära oss att ta ”carpe diem” på allvar! Och inte bara fånga dagen utan också stunden, tillfället.
Njut av solen! Ring en god vän! Krama närmaste person intill dig. Gör vad som helst – men fånga det flyende ögonblicket. Stanna till, tänk efter och bevara. Stunden kommer aldrig mer tillbaka.
Jag fångade alldeles nyss fuchian som fortfarande blommor ute på vår trappa! Den tillägnar jag en av mina favoritskådespelare som avled igår:
Paul Newman.
Ska nog kolla ”Blåsningen” på dvd ikväll! Har ni mot förmodan inte sett den filmen – KÖP DEN!
Kramar!
Senaste kommentarer