Feel in the Blogg

Nu går vi en färgsprakande årstid till mötes!

Tidigt imorse rodnade himlen så här utanför stugknuten:

Lite senare tog jag en morgonrunda och så här vacker var ån då:

Änderna låg fortfarande och slumrade bland näckrosbladen. En och annan vaknade dock till när jag promenerade förbi.

Träden påbörjar nu så sakta sitt färgsprak! Här några bilder från promenaden längs ån:

Och på Gäddgårdsskolans skolgård finns denna vackra lönn:

En romantiskt grön eka att ta sig en tur med…

Järnekens blad sprakar också!

Nästan hemma ståtar Veterinärsvillan översållad med vildvin!

Nu i dagarna kan man köpa ljung till otroligt bra priser. Imorgon när Arboga har ”bönder på stan” har en viss affär erbjudandet om 6 kraftiga, fina ljungplantor för endast 99 kr! Lite lurad känner jag mig som köpte 4 för samma pris här om dagen och tyckte då att jag gjorde en bra affär… Fast å andra sidan – vad ska jag med så mycket ljung till!?
Vid vår ena trappa fick 3 av ljungkrukorna så här fin plats i blomlådan!
Men den andra lådan prunkar så fint fortfarande av sommarblomster så de får stå kvar ett tag till!

Avslutar med en av Emmas rosor igen – denna gång en gul!        

Visste ni om denna nya adress i Arboga?
Det är huset Östra Nygatan 8 som det äntligen har blivit lite koll på! Tills nu har det funnits Östra Nygatan 8 med två ingångar – en från själva Östra Nygatan och en från andra hållet – den gata som nu är omdöpt till Norra Vikingagatan.
Till saken hör att Norra Vikingagatan inte alls var någon gata för så där 100 år sedan. Då var det en gård och det fanns grindar in mot det som nu alltså är Norra Vikingagatan.

Här ser ni bilden från Glasblåsargården, tagen i början av 1900-talet. Staket och grindar mot gården som nu kallas Norra Vikingagatan och idag ser ut så här:

Visst var det väl bättre förr…

Vissa morgnar ser ut så här:

Dimman ligger tät och det känns verkligen höstlikt.

Medan andra kan vara som på denna bild!

Det här fotot skulle visa flyttfåglar som cirklade runt, samlande sig för den långa resan söderut.
Länge, länge flög de runt varandra – bildade S och M istället för V – men medan jag sprang in och hämtade kameran hade ledaren fått ordning på flocken och det blev en tom blå himmel utan flyttfågelsträck. Men så vacker den är – den knallblå himlen!

Imorse gick jag en promenad till mina föräldrar. Då blev jag åter tvungen att ta vackra åbilder. Kunde bara inte motstå! Först åt ena hållet:

Sen åt det andra:

Underbart vackert – eller hur!? Undrar om vi arbogabor verkligen uppskattar allt det vackra omkring oss i vår lilla stad…

Sen tog oturligt nog batteriet i kameran slut… Dålig timing av en ”fotograf”. Så det blev inga fler promenadbilder.

Väl hemma igen bjöd jag dottern på eftermiddagsfika utomhus! Det är väl inte varje år man kan sitta ute i solskenet utan varma kläder den 25 september!

Vi drog ut en av bänkarna ur syrenbersån och använda en stol som bord. Inne i bersån blev det för skuggigt.

Dottern skämdes bort med såväl bakelse, bulle som kakor! 🙂 Det kan hon behöva!
Själv tog jag enbart en cappuccino. Jag håller stenhårt på det egna kravet att gå ner ett ganska stort antal kilon…

Men även för dottern finns det en gräns för allt det goda. Hon orkade inte hela blåbärsbakelsen. Eftersom jag absolute inte ”offrade mig” – så gick det så här:

Kattkalas i solskenet på gården! Wilma och Curry ratade varken blåbären eller vaniljkrämen – tvärtom!

Njut av solen om dagarna så länge det varar!
Kram

Den tyska kvinnan som kommer att dömas för mord på två små barn i Arboga den 17 mars i år – och för mordförsök på deras mor – lider inte av en psykisk störning. Det gjorde hon inte heller då gärningarna begicks i mars. Allt enligt besked från den rättspsykiatriska kliniken i Huddinge.

Nu kan man ju fundera över hur en utredning kan göras på en människa som konsekvent vägrar att samarbeta. Den tyska kvinnan har sagt att hon av ”principiella skäl” inte deltar i utredningen.
Och hur rättspsykiatriska kliniken då kan komma fram till att hon inte är psykiskt störd – vare sig idag eller för ett halvår sedan. ??

Nu vet jag att det krävs utomordentligt svåra psykiska defekter för att ”klassas” som psykiskt störd – och det är möjligt att den tyska kvinnan diskvalificerar sig där. Samtidigt måste en person som begår så bestialiska brott och dessutom inte visar minsta ånger, inte heller försvarar sig om hon skulle vara oskyldig – vara rätt psykiskt störd, enligt mitt sätt att se.

8 oktober kommer Västmanlands Tingsrätt att hålla den avslutande förhandlingen och domen kommer då troligen att bli livstids fängelse.
Därefter kommer överklagan från tyskans advokat och sen drar karusellen igång igen i Hovrätten i Stockholm.

Stackars, stackars familj och anhöriga!

Änglar har sin boning i himlen. Men eftersom vi människor har svårt att se dom där – ordnar vi också boningar här på jorden – minnesplatser, gravar – för änglar som måst lämna oss.

Här är en sådan plats för två små änglar som fick lämna jordelivet alldeles för tidigt och på ett alldeles fruktansvärt sätt:

Jag har aldrig tidigare sett en så vacker gravsten! Ser ni händerna som varsamt håller hjärtat. Hjärtat, stjärnbestrött, med två små änglar ingraverade. Två duvor vakar ovanpå stenen.

Och så namnet på de små änglarna – Maximilian och Saga. Så vackert, så kärleksfullt, så sorgligt.

De gula löven som fallit ner runt gravplatsen vittnar om tidens gång.
Hoppfull vår, blomstrande sommar och så hösten då blommor dör, löven faller till marken, träden står kalla – för att invänta den iskalla vintern.

De gula löven visar att tiden är över, löven har fallit.
Men – vissna löv och kala träd är inte död. Det kommer en vår igen, en pånyttfödelse. En ny tid då bladen åter slår ut och marken står i blom.

Än en gång citerar jag dikten som kyrkoherde Mikael Hirsch läste vid Minnesstunden för Max och Saga i kyrkan på Pingstafton i år:

Döden är början

En del tror att döden vinner över livet,
att döden har makt att sätta punkt.
Jag tror inte det.
Döden kan bara sätta kolon:
Det blir en fortsättning på meningen,
på meningen om livet.
En del tror att människor hamnar i jorden,
för att förmultna där.
Jag tror inte det.
Vi läggs som frön i jorden,
för att en dag gro och blomstra i en annan värld,
där sommaren aldrig dör.
En del tror
att själen dör med kroppen.
Jag tror inte det.
Kroppen är bara människans kokong.
Själen flyger iväg i frihet
som fjärilen över blomsterängarna,
befriad ur kokongens brustna skal.
En del tror
att döden är slutet.
Jag tror inte det.
Döden är början.
Början på något nytt
(Per Harling)