Feel in the Blogg

Jag har en viss aversion mot kvällstidningarna men jag har träffat Aftonbladets Kristina Edblom och upplevt henne som en mycket varm och inkännande person. Jag vet att Emma och familjen har förtroende för henne också.

Därför vill jag hänvisa till denna artikel i Aftonbladet, skriven av just Kristina Edblom. Klicka HÄR!

Det ger en beskrivning av en krossad familj, två personer i en fasansfull tragedi men också en ömsint bild av vackra, ljusa, starka Emma!

Vid frukostbordet när tankarna mest kretsade kring Emma och Nicklas och deras familjer – blickade jag ut över gården. Borta vid kyrkogården såg jag första tecknet på en annalkande höst:

En lönn har börjat skifta i gult och rött. Vackert men ändå lite sorgligt på något vis. Den ljusa tiden är över och höstmörkret närmar sig.

Fick syn på katten Felix:

Vad tänker han på där han sitter i sin ensamhet?

Han såg mina rörelser i fönstret och tittade upp mot mig. Vad tänker han? Vad rör sig i en liten kattskalle?

Inne ligger de andra två – parhästarna – i högönsklig välmåga:

De mår så gott ihop, ligger ofta nära varandra.
Men Felix då?? Ensamkatten – som valde utanförskapet när lilla Wilma flyttade in. Tidigare var Felix den som kurade ihop intill brorsan Curry. Men han avstod, tre blev för många ihop, han går sin egen väg.

Plötsligt kände jag – jag måste få krama om Felix. Han brukar älska att ligga på mitt bröst. Kanske har jag blivit något sorts substitut för den närkontakt han hade med sin kattbror tidigare.

Jag springer till dörren, öppnar – Felix är borta. Har gått iväg – sin egen väg…

Efter det snopna avslutet på rättegången igår hade jag flera timmars tankar innan sömnen gav viss ro. Under morgontimmarna har funderingarna fortsatt.

Jag undrar varför rätten sköt upp tidpunkten för sitt besked? De överlade i över 2 timmar men kom ändå inte fram till en slutsats – märkligt.
Kan det vara så att domare och nämndemän faktiskt fattat ett beslut men valt att delge de först idag – förmodligen då runt klockan 09.00? Det verkar ju troligt med tanke på den långa överläggningen igår. Varför skulle det behövas mer tid att diskutera?

Är det så – tänker jag mig två anledningar:
1) Man ville oavsett utgång inte gå ut med beskedet p.g.a. det massmediala kaos som skulle ha uppstått igår kväll.
Både ett frikännande och en fällande dom skapar stort rabalder. Frikänns den tyska kvinnan blir det ett oerhört svårt bakslag för de drabbade familjerna inkl åklagaren. Blir det en fällande dom är detta också kontroversiellt då målet bygger på indicier.

2) Rätten tänker fria den tyska kvinnan och ser till att hon försätts på fri fot under stort säkerhetsarrangemang då det finns en hotbild mot henne. Detta är då redan avklarat när beslutet meddelas idag.

Det eventuellt 3:e alternativet – att rätten behöver mer tid – tror jag inte på.

Nu återstår en nervös väntan. Vad blir det för besked? Jag tror att media har det runt kl 9.

Det blev en snopen avslutning på dagen i Västmanlands Tingsrätt. Slutpläderingen genomfördes och under dryga två timmar fick målsägare, åhörare m fl invänta beskedet – som skulle bli ett avgörande: skyldig eller inte skyldig.
Men inget beslut lämnades. Istället kom beskedet att juryn behövde mer tid och att ett svar eventuellt kan förväntas under morgondagen. Tills dess hålls den tyska kvinnan kvar i häktet.

Jag närvarade under hela dagen och har följande kommentarer om den sista rättegångsdagen:

Frieda Gummesson, åklagare, inledde dagen med ett slag mot media. Hon framhöll att rättegången behandlats och kommenterats ungefär som en fotbollsmatch. ”Det här handlar om Max och Saga” sa Frieda Gummesson. Hon sa vidare att i detta mål finns ingen vinnare – bara förlorare.

Frieda Gummesson radade upp alla indicier som ligger till grund för hennes yrkande på livstids fängelse för den tyska kvinnan alternativt rättspsykiatrisk vård.
Den tyska kvinnan har motivet (besatthet och svartsjuka), har tiden (kvinnan har bevisligen befunnits i Arboga i januari, 12, 14 och 17 mars), har möjligheten (genom den information hon skaffat sig) och har tillgång till mordvapnet (en hammare som fattats från det rum hon hyrde).
Frieda Gummesson anser att mordet är väl planlagt genom besök/rekognoscering i Arboga, kartläggning av familjens tider samt foton på hemmet i Arboga som hittats i tyskans dator.
Frieda Gummesson pekar också på den rad av lögner som den tyska kvinnan framställt och som en efter en kunnat avslöjas.

Frieda Gummesson läste några av de dagboksanteckningar som tyskan gjort och som bl.a. lyder:
”jag gråter när du lever det liv jag ville dela med dig – inte särskilt smart att berätta det för mig”,
”de jävlarna som tog min älskling”,
”här från kullen kan jag se min förlorade värld”,
”din hora suger av dig på födelsedagen” (sänt till Emmas sambo på hans födelsedag),
”break a neck” intill adressen till familjens hem i Arboga.

Frieda Gummesson ifrågasätter också minnesforskare Sven-Åke Christianssons kategoriska misstro mot Emmas minnesbilder från dagen och kvällen för mordet. Hon efterfrågar lite ödmjukhet och säger ”allt stämmer inte med klinisk vetenskap”.
Emmas minnen har bevisats stämma ifråga om mailkonversation samt barnprogram på TV strax före 19 på mordkvällen. Varför det då inte kan vara möjligt att hon kommer ihåg vem som knackade på dörren och sa ”Hi, I’m ….”, tycker också jag är mycket märkligt.
Emma har också kunnat berätta hur hon låg efter att hon blivit attackerad – vilket visat sig stämma med vad ambulanspersonalen senare sagt.

Tillkommer gör den mängd av vittnen som sett en person med samma längd, samma gångstil och samma kroppshållning som den åtalade tyska kvinnans.
Bl.a. finns ett vittne som sett en person med motsvarande beskrivning på uppfarten till Emmas bostad. En person som då vittnet upptäckte henne – avvikit bortom gården.
Emma har i vittnesmål uppgett att hon sett en skugga passera förbi på baksidan av huset vid samma tidpunkt.

Målsägarbiträde Marie Fredborg kompletterar sen och nämner bl.a. att den andra minnesforskaren Jörgen Borg sagt att han inte motsätter att Emmas uppgifter är riktiga.

Marie Fredborg påtalar också att Emma inte varit medvetslös då hon hittades den 17 mars. Detta har kunnat bekräftas av såväl ambulanspersonal som Universitetssjukhuset i Örebro dit hon fördes. Därmed är det också styrkt att Emma kunnat höra och se vad som hänt omkring henne.

Marie Fredborg ifrågasätter också S-Å Christiansson och berättar att dagen för minnestesten var dagen efter att Emma tagit farväl av sina döda barn och att hon mått mycket dåligt.
Något som också förundersökningsledare Anders Pommer meddelat Christiansson. Enligt Marie Fredborg hade dock Christiansson ”bråttom för att han skulle med ett tåg”(!).
Sven-Åke Christiansson kände heller inte vid testtillfället till att Emmas hörsel var nedsatt – något som Marie Fredborg också tror kan ha påverkat testresultatet.

Även Marie Fredborg anser att den tyska kvinnan ska dömas för mord och mordförsök.

Kari Skönebrant, målsägarbiträde för barnens pappa, vidhåller också att det är ställt bortom allt rimligt tvivel att den tyska kvinnan är skyldig.
Kari Skönebrant säger: ”Det finns ingen annan hotbild än från NN” (den tyska kvinnan). Han anser att den tyska kvinnan målmedvetet arbetat för att hitta tillfällen för sitt dåd. Han räknar upp alla de lögner som den tyska kvinnan lämnat och att hon vid besvärande frågor försökt ändra och ställa till rätta.
Skönebrant berättar också att på den tyska kvinnans dator i Tyskland har man funnit att hon letat upp artikeln om morden på DN den 18 mars. Kari Skönebrant undrar hur den tyska kvinnan kan veta om denna händelse nere i Tyskland – om hon är oskyldig…

Efter lunchpaus är det försvarsadvokat Per-Ingvar Ekblads tur. Han säger att antalet indicier och hypoteser inte talar för en fällande dom. Att det är kvaliteten inte kvantiteten som är det viktiga.

Han påstår att Emmas utpekande av den tyska kvinnan är felaktigt. Att hon genom interna och externa kontakter fått vetskap om den tyska kvinnan och händelserna. Att ”samtalen har filtrerats” då Emmas sambo fört vidare till polisen det Emma berättat och börjat minnas.

Per-Ingvar Ekblad påtalar den tyska kvinnans fläckfria förflutna. Samtidigt säger försvarsadvokaten något som motsäger honom själv, enligt min åsikt. Ekblad är förvånad över hur åklagarsidan i sin uppfattning om den tyska kvinnan ”pendlar mellan en planerande människa och en idiot”.
I mina öron är det precis så som en psykopat agerar!

Vad gäller hammaren säger Per-Ingvar Ekblad att tyskan ”på skoj” pratat om den med sin tyske vän och att hon inte kunnat bindas till den hammare som hennes hyresvärdinna saknat.

Skorna avfärdar Ekblad med att de inte behöver vara av typen VAN:s utan plagiat – och att 1 miljon människor i Sverige har storlek 40-42 på sina skor.

Per-Ingvar Ekblad upprepar ofta orden ”det går inte” och att det är frågan om ett ”mycket, mycket, mycket allvarlig brott”. Han frågar: ”Varför skulle NN mörda två barn?”
Min kommentar är: Det var tänkt att alla runt den tyska kvinnans tidigare pojkvän skulle utplånas – alltså även Emma.

Vad gäller åklagarsidans anmärkning om att det inte finns någon alternativ gärningsman – skyller försvarsadvokaten på Emma och familjens surfande på Internet! Att en gärningsman genom hemsidor kunnat hitta Emma plus barnen och bestämt sig för att mörda dom.

Per-Ingvar Ekblad yrkar på att åtalet ogillas och att hans klient ska försättas på fri fot.

Därmed blir det åter paus. En flera timmar lång paus som slutar i en oönskad överraskning: det meddelas inget beslut!

Vi står där alla som frågetecken. Känner det som om luften gått ur oss. Det gäller nog såväl anhöriga, pressfolk som övriga åhörare.

Med skräckblandade känslor hade vi gått in i hörsalen – bara för att få beskedet att det inte blir något besked…

Då jag så småningom frågar Kari Skönebrant säger han att beskedet faxas till advokaterna. Faxet är då en offentlig handling och kommer förmodligen att snabbt snappas upp av media.

Förvirrade, förtvivlade, fundersamma åkte vi hem.

Nu hoppas jag bara innerligt att besked kommer imorgon förmiddag! Att det blir ett besked som gör att mycket hårt drabbade familjer kan få en smula andrum och lugn.
Och så att vi andra också kan sova lite lugnare om natten.

***

Här några foton från den nya Tingsrätten i Västerås:

Utsidan

och inuti

Hörsalen där vi satt och följde förhandlingen via videoupptagning.
Clas Svahn på DN är redan i full gång med jobbet på morgonen.
Sen var salen inte alls så här tom… Det var knökfullt och extrastolar sattes in.

Till slut en bild på förundersökningsledare Anders Pommer!

Här i samtal med en journalist.
Visst ser han precis ut som en riktig TV-deckare!? En sådan där skicklig och snygg kriminalare i någon TV-serie eller biofilm!
Han ÄR duktig också. Om han är snygg får ni själva avgöra. Vad jag tycker – får ni gissa.

Igår kunde man på TV4 höra Leif Silbersky tala om att den tyska kvinnan troligen blir friad. På TV4:s texttvsidor stod: ”Experterna tror att tyskan frias”.

I dagens DN står följande: ”Experter: Tyska kvinnan kan fällas på indicier.”

Precis helt olika åsikter från experthåll alltså vilket visar vilken prekär situation denna rättegång hamnat i.

Polisen säger sig vara helt säker på att den tyska kvinnan är den som mördat de två barnen från Arboga och svårt skadat deras mor. Men inga bindande bevis finns. Ska indicierna räcka?

Vi får se. Jag hoppas och tror att rättvisan måste segra! Idag åker jag till Västerås för att avlyssna slutpläderingen i Tingsrätten.

Mer ikväll från den.

Små änglar – vila i lugn och ro. Ni kommer att få upprättelse. Kram!