Feel in the Blogg

Se min tidigare blogg från den 21 april!

Sverige är fantastiskt… Fantastiskt korkat!

När media tar strypgrepp på någon och lägger ut personens liv i spaltmeter efter spaltmeter eller sida upp och sida ner på Internet – så förvandlas livet till en såpa.

Plötsligt blir personen var mans egendom. För en kortare eller längre tid figurerar han eller hon som massmedial huvudperson. Allmänheten får veta ”allt” om personen. De dåliga sidorna blir fruktansvärt dåliga och de goda blir änglalika.

Med ens ”känner” alla honom eller henne. Det hatas och bespottas alternativt dunkas i ryggen och kramas. Det skickas hot om mord – eller all världens lycka.

Personen blir mot sin vilja ”underhållning”!

Så tror jag det har blivit för bl.a. ”Emma” och hennes närmaste. De är seriefigurer, dokusåpastjärnor – vare sig de vill det eller inte.
Den onde och den gode. Fel eller rätt – spelar ingen roll. Dokusåpan fortsätter.
När man läser kommentarer på bloggar och forum så verkar det som om signaturerna som uttalar sig verkligen känner ”Emma”, hennes f d man, sambon m fl. Genom främst kvällspressen får folk bilder av personerna som gör att de upplevs som ens bästa vänner – eller fiender…

En del människor påstår felaktigt att ”de får skylla sig själva som uttalar sig”. De människorna vet inte vad de talar om. Har aldrig haft med pressjournalister att göra. They dont take no for an answer…

Jag känner verkligen med alla dessa människor som utöver katastroferna i sina liv – också drabbas av detta.

Englas familj har valt att gå ut med namn offentligt och kommer också att ha begravningen öppen för allmänheten.
Där är mordet uppklarat, begravningsdatum bestämt och sorgen kan så sakteliga börja bearbetas.

Vad gäller ”Emma” är läget annorlunda. Hennes två små barn är mördade i det egna hemmet. Mördaren är inte avslöjad – sedan man släppt barnens pappa som felaktigt utpekats som den som tagit livet av barnen. Mamman till de mördade barnen blev själv svårt attackerad och måste läka både fysiskt och psykiskt. Barnens pappa valsar fortfarande runt på hemsidor som mördare av sina egna barn – vilket måste vara ytterligare en fasansfull upplevelse utöver att ha mist barnen.
Mamman ”måste minnas”. En mördare ska hittas. Sen ska begravning av två små barn ske. Därefter kan någon form av sorgbearbetning påbörjas.

Pressen bryr sig inte ett uns om ifall ditt liv förvandlas till en såpa! De tjänar pengar på snaskiga bilder och ”uttalanden”. Frossar i katastrofer och död.

Som mamma har jag oerhört svårt att ta till mig hur ”Emma” måste ha det. Den där kvällen 17 mars? Tiden som nedsövd på lasarettet? Den fortsatta rehabiliteringen och läkningen? Alla förhör om än ”försiktiga”? Och sen att sakta ta in den fasansfulla vetskapen om att de två små barn som man så nyligen fött är döda, mördade i det som ska vara tryggheten – det egna hemmet. Hur klarar man det? Hur orkar man? Hur kan man återse alla saker därhemma som påminner om barnen?

För att ”Emma” ska orka – kom förslaget om en insamling. Jag vill åter påminna om den:

Insamling till Emma!

Clearingnummer 8182-8

Kontonummer 23 029 837-4

Sparbanken Västra Mälardalen

En bank tillhörande SwedBank

Alla pengar går oavkortat till Emma!

Var rädda om varandra.

Det ÄR segt att gå upp på morgonen när man är så trött. Även om man är katt!

Det kommer att bli en fin dag! När morgonsolen lyser bort mot kyrkan så vet jag det.

Till morgonrutinen hör att släcka törsten genom att lapa i sig från vattenkannan i fönstret. Gäller dock bara katter – inte mig…

I väntan på bussen.
Elever från Estetiska programmet på Ullviskolan besöker bland annat Moderna Museet idag i Stockholm. Kanske blir det några timmar över också för shopping i storstan. Livet leker.

Njut dagen! Såväl på utflykt som på hemmaplan.

När vi skickade en bunt deklarationspapper från familjen – så satte jag med flit på endast 1 frimärke. Jag tror att brevet vägde mer än 20 g…

Min fundering är – bemödar sig verkligen Posten med att väga och kontrollera brev? Skickar det tillbaka brev som har för lite porto – eller vägrar de leverera brevet till adressaten om avsändare saknas?

Jag tror man lätt kan skicka ganska tjocka kuvert och endast sätta på ett enda frimärke. Vad tror ni?

Är vi i Sverige så in i döden samvetsgranna att vi väger minsta ynka kuvert för att kolla att det inte väger 25 gram istället för 20 eller ska sätta på 4 brevmärken istället för 2?? Hoppas inte det!

Så rebelliskt uttryckt eller hur 😉

Med stor skepsis konstaterade jag att ännu ett ”rösta-på-en-melodi-program” skulle sändas i TV – och dessutom en tio-i-topp-lista med psalmer!! Psalmtoppen!?

Men OK – jag skulle ge det en chans, tänkte jag. Blev dock ännu mer tvivlande när jag i ett reklaminslag såg Louise Hoffsten rocka loss ”Ovan där”… Det lät LITE väl hejsan-svejsan kände jag…

Min egen inställning till psalmer bör jag kanske förklara i sammanhanget. Jag är inte religiös och går inte i kyrkan. Dock tror jag på Gud – en högre makt – vad ni vill. Min tro kan jag ”utöva” var som helst och behöver ingen särskild lokal till det. Ensam i skogen en solig vårdag går bra – eller i favoritstolen med en varm katt i famnen.

Min erfarenhet av psalmer är från skoltiden. Jag är så gammal att i småskolan började vi alltid dagen med ”Den klara sol går åter upp”. Sen har jag upplevt ett antal examensdagar i kyrkan – både för egen del och för mina barn.

Konfirmerad är jag och några bröllop har jag bevistat med de psalmer och sånger som framförs i dessa sammanhang. Livet är ju också sådant att det finns ett slut – och ju äldre man blir desto fler begravningar har man bevistat.
Ju äldre man blir desto mer erfaren och tänkande tror jag också man blir. Erfarenheterna liksom smälter in och man upplever saker och ting lite mer annorlunda än då man var yngre.

På flera begravningar har jag nu plötsligt ”hört” psalmerna. Den vackra musiken, akustiken i kyrkan och de fina texterna till psalmerna. På Elon Larssons begravning sjöngs ”Jag har hört om en stad ovan molnen” – en text skriven 1947 av Lydia Lithell till en rysk folkmelodi. Jag blev helt tagen av de trösterika och för all del kanske lite barnsliga orden.

Så jag tror att dessa vackra psalmer och andliga visor borde kunna vara aktuella även idag – om människor får tillgång till dem. ”Vanliga människor” utan speciell religiös anknytning.

Så OK – jag gav programmet Psalmtoppen en chans!
Jag såg det inte i lördags när det sändes men tittade nyss via webben.

Min misstro ökade när jag förstod upplägget på programmet.
Det handlade inte om att lyssna till 10 psalmer på TV och sen rösta. Nej, för röstningen var redan avklarad! Snopet!

Det visade sig att människor som är intresserade av Psalmtoppen (hur många??) måste ha tillgång till dator och Internet. I förväg ska man gå in och lyssna på de psalmer eller andliga visor som SVT valt ut och sen via datorn lägga sin röst.
Framförandet av de olika deltagande psalmerna var dessutom minst sagt varierande på hemsidan. Från rock med Carl-Einar Häckner i Allsång på Skansen till svartvita klipp med bister man/kvinna som sjunger frireligiöst för 40-50 år sedan.

Flopp! säger jag.

När man sen tittar på programmet – lägg märke till publikens ålder. Runt 50+ skulle jag tro med något undantag.

Idén med Psalmtoppen kunde ha varit bra – med rätt utformning.
Jag frågar mig: Vem ser programmet? Hur många går in på SVT:s hemsida och röstar? Och vem har valt ut de 10 psalmerna och efter vilka kriterier?

”Gabriellas sång” vann den första Psalmtoppen. Är jag förvånad? Icke.

Ungdomar har Internet, en hel del medelålders också. Väldigt många har sett filmen ”Såsom i himmelen” – genom vilken ”Gabriellas sång” blev en hit. Alltså en självklar vinnare i Psalmtoppen.

Jag lyssnade på övriga sånger – och jag kände inte igen många – det gjorde säkert inte andra heller.

Mer gnäll: Alla 10 melodierna presenterades inte då resultatet visades i TV. Man fick alltså inte höra dom – om man nu missat att rösta eller inte har dator.
Sen textades bara vissa av låtarna – ofta refrängerna. Varför? Refrängerna är väl det som folk kanske kan – medan den andra texten är mer obekant – men kan ha nog så viktigt budskap.

Nej, jag är besviken på Psalmtoppen. Det var en vågad grej SVT slängde sig in i – men upplägget blev fel och därmed en flopp.

Om ni klickar HÄR kan den som vill läsa texten till ”Jag har hört om en stad ovan molnen”.

Nu lämnar jag Psalmtoppen åt sitt öde… Jag medger att jag varit otroligt gnällig! OK – ”Gabriellas sång” är vacker – nu kom det lite positivt i alla fall. 🙂