Feel in the Blogg

Så sorgligt att den autistiske pojken från Örnsköldsvik hittats druknad. Inget brott befaras, enligt tidningarna.

Sorgligt också att DET SKA TA SÅDAN TID att genomföra en DNA-analys! Enligt pressen kritiserar tysk polis den svenska för att analysen tagit alldeles för lång tid.

Och hur svårt kan det vara? Hur lång tid kan det ta? Blod i ett provrör analyseras? 1 timmar, 1 dag, en halv vecka? Inte flera veckor!!

Skärpning! Hur lång tid ska vi behöva vänta innan vi vet om den tyska kvinnan är dubbelmördare eller inte!? Och om det inte är hon – vem är det då?? Någon??

Hurra – jag kunde själv greja till så att jag kan lägga in foton på bloggen igen!!

Nu är jag jätteglad igen och ”bjuder er på en kisse”!

Visst är hon jättesöt – vår lilla Wilma Amber Chili! Kärt barn har många namn 🙂

Avslutar med lite fler vårblommor! Tjoho – vad jag är glad!

Jag är inte mitt vanliga jag! Datorn är SÅÅÅ SEEEG så jag pallar inte snart! Dessutom förstår jag mig ännu inte på den nya ”uppdaterade bloggen”. Ni läsare ser inget av allt det nya konstiga som finns på min ”dashboard” – som tur är.

MEN – jag kan inte lägga in bilder – och det berör er också! Så det blir inga soliga vårbilder från småstan eller på slöa katter som bara sov när vårregnet föll här om dagen.

Jag blir ilsken och trött. Jag vill att allt ska vara som vanligt! Jag vill att min blogg ska se ut som förr! Jag vill kunna knappa in mina bloggar precis som tidigare – och inte med en massa nytt konstigt tjafs. OCH mina bilder!!??

Min supportson är förmodligen MYCKET irriterad på mig. Har man en morsa som är så korkad som jag så är det inte lätt att supporta.

Nu ber jag bara till högre makter att supportsonen ska komma hem till oss ikväll och som genom ett trollslag få allt att fungera bra igen, flyta på fint – utan en massa segt tugg.

= mitt försök att lägga in ett foto… Grrrr

Snaran verkar dras åt kring den tyska kvinnan – när någon läckt att hennes mobil befann sig i Arbogatrakten vid tidpunkt för morden på de små barnen.

Åter möts vi av bilder från den lilla familjens hus och kan se alla leksaker ute på gården. Saker som aldrig mer kommer att lekas med… Det känns hemskt att de ligger kvar! Samtidigt får säkert ingenting röras – då detta är en mordplats. Och det finns ju en – en mycket viktig person – som ännu inte vet att trehjulingen inte längre kommer att användas, inte heller spaden och hinken – mamman…

Stackars barn! Vad är det för värld vi lever i när oskyldiga ska drabbas så.

Sen läser jag med bävan om den försvunne autisktiske pojken i Örnsköldsvik! Var finns han? Vart kan han ha tagit vägen?
Tyvärr för mig mina tankar till Bobby – pojken som också var autistisk och som anmäldes försvunnen i Småland för drygt 2 år sedan. Bobby var inte försvunnen – utan torterad till döds och sänkt i en vak.

Jag säger inte att pojken i Örnsköldsvik är ett nytt Bobby-fall. Det jag vill ha sagt är att det finns så många barn som far illa. Barn som mår dåligt av olika anledningar. Barn som missförstås, barn som nonchaleras och barn som ingen tar på allvar.

Imorgon, den 2 april, är det Internationella Autismdagen! För första gången får alla med egenskaper inom Autismspektrat en egen dag, sanktionerad av FN!
Denna dag behövs verkligen! Det finns så många barn som kränks p.g.a. en diagnos som t ex Aspergers syndrom eller ADHD. Lika många ungdomar och vuxna!

Låt morgondagen – World Autism Day – bli startskottet för människor att skaffa sig information och kunskap om Autism – så vi får bort alla fördomar och all kränkande behandling!

Åter en ny dag och mer läsning i tidningarna… ”Tyskan vägrar prata” och ”Tyskan lider av posttraumatisk” stress – kan man läsa.
Det man kan hoppas är att rätt person är gripen. Och att den som mördat två små barn är väldigt, väldigt sjuk – det torde stå klart för envar.

Vidare kan den som vill få uppgifter om att ”Mamman saknar korttidsminne” och att hon ännu ingenting kommer ihåg av händelsen den 17 mars och hon heller inte fått veta att hennes båda små barn är döda.
Vad som är sant vet bara familjen själv – och ”Emma”.

Sen har snaskpressen lyckats leta upp de små barnens pappa och nu får han ”tala ut” i kvällstidningen… Också här kan nog en allmänhet förstå utan ”pressens hjälp” att en pappa som oskyldigt pekas ut som sina barns mördare mår mycket dåligt.

Jag tänder ett ljus där jag sitter och ”tittar till Emma”. Någon ljusbild kan jag inte visa idag – för så långt har vi inte kommit än i datakommunikationen – min support och jag.